Yes sir, yes

Kapitel 3

Jag stod bakom Annie i kön för att ta mat på våra plasttallrikar. Lumpen var inte känd för att ha så bra mat, och det kunde jag själv intyga när jag tagit några skedar av den vidriga gröten, den smakade riktigt hemskt.
Jag, Annie och Lisen satt tillsammans vid ett bord i matsalen. Det fanns 3 tomma stolar vid bordet, och snart dök det upp några killar som frågade om dem fick sätta sig. Jag nickade vänligt och gjorde plats för dem.
- Såå, du är tjejen som sa emot generalen? Sade en av killarna. Jag skrattade smått och fick ögonkontakt med Annie.
- Ja, det är jag, sa jag med ett leende.
Killen log smått.
- Jag är Erik, sa han och kollade mot mig och sedan dem andra tjejerna.
- Och jag är Johan! invände den andra killen snabbt. Jag log mot Johan. Han såg ganska klen ut, men var säkert trevlig.

- Och detta är då Christoffer, sade Erik och nickade mot killen som hade satt sig bredvid Annie. Han log svagt och fick smått röda kinder och kollade sedan ned i bordet. Han såg väldigt blyg ut, men annars söt.

- Jag är Angelina, här är Annie, och Lisen, sade jag och log charmigt mot killarna.

- Pleasure, sade Erik med ett leende. Han var väldigt framåt, men inte precis min typ. Han hade lite för högt självförtroende, men vi kunde säkert bli bra kompisar.

Resten av lunchen satt vi och snackade om varför vi hade bestämt oss att gå lumpen. Lisen och Annie hade alltid drömt om att gå lumpen och hade nu uppfyllt drömmen. Christoffer berättade tyst att hans pappa ville att han skulle göra det. Johan hade hört att man skaffade vänner för livet här och hade därför bestämt sig för att gå, och sedan Erik var här för att ha kul sa han. Själv var jag här för att jag alltid velat försvara Sverige. Varken min mamma eller pappa hade varit så insatt i militären precis, men min farfar var, och det var han som hade fått mig att göra det.

Lunchen var över och vi skulle mötas ute på planen där vi skulle göra några övningar tydligen.

- Gör er redo att bli svettiga, tjejer, sade Erik med ett leende och blinkade med ena ögat åt mig. Jag log svagt.

Ute på asfaltsplanen stod vi nu på det vanliga ledet uppradade. Generalen stod framför oss

- Okej, vi ska nu köra det vanliga träningspasset vi kommer göra varje dag, men eftersom detta är första dagen, och det är ju fredag, så har vi kortat av passet lite. Men räkna med att passet på måndag kommer vara minst dubbelt så långt och dubbelt så jobbigt, sade generalen.

Jag spände käken och kollade rakt fram. Detta skulle bli jobbigt.

- Ner på mage! 20 armhävningar, räkna tillsammans, sa generalen högt.

Vi alla lade oss ner på mage och började sedan göra armhävningarna.

- En, två, tre... sade vi alla i kör medan vi gjorde armhävningarna. När vi var på 15 började jag redan känna mjölksyran i armarna, herregud.

- Angelina, lägre ner, sade generalen, jag stönade till.

- Upp! skrek generalen när vi räknat till 20. Vi alla ställde oss upp snabbt.

- 50 knäböj! hojtade generalen och så började vi alla göra knäböj.

- En, två, tre...

Knäböj var ju jag ganska van vid att göra, men jag såg på vissa killar att dem verkligen tyckte det var jobbigt.

- Johan, du ligger efter, påpekade generalen och ställde sig bredvid Johan.

När vi hade nått 50 fick vi inte ens vila förrän han skrek nästa sak vi skulle göra.

- Plankan, 1 minut, skrek han. Jag suckade högt innan jag var nere på marken igen.

Såhär höll det på, jag vet inte hur länge, men det kändes som en evighet. Efter det skulle vi göra gruppövningar. Vi ställde upp oss på det vanliga ledet och blev sedan ihopparade. Jag blev ihopparad med den långe killen bredvid mig som hade sagt emot generalen, precis som jag.