Yes sir, yes

Kapitel 31

Jag fnissade till lite och satte mig ner på barstolen bredvid honom. Jag lade armbågen på bardisken och lutade huvudet mot min hand och lade blicken på generalen. Jag granskade honom med ett smått leende. Att jag bara satt och stirrade på honom hade jag tyckt varit jätteweird, om jag inte var full, men som tur var verkade han också ha druckit och tyckte nog inte det var så konstigt heller.

- Jag beklagar jättemycket om Kristian, jag hörde vad som hade hänt, sade då generalen. Jag knep ihop munnen och kollade in i hans ögon. Han såg väldigt ärlig ut, han tyckte på riktigt synd om mig. Det var första gången jag hade sett honom kolla medlidande på någon.
Mina ögon blev som tur inte dimmiga av att jag hörde Kristians namn, jag kollade ner i bardisken och sedan upp igen på generalen.
- Det är okej... jag börjar hämta mig, sa jag och visade med en handgest att jag ju liksom var här.
Generalen nickade.
- Ja du ser bra ut...alltså jag menar du ser inte helt förkrossad ut.. eller vad man säger... sa generalen lite osäkert. Jag fnissade till. Detta va första gången jag sett honom osäker.
- Tack, du ser inte så illa ut du heller, flinade jag, och upptäckte sedan att jag precis hade flörtat med generalen?
Han log smått och skakade på huvudet medan han kollade ner på whiskeyglaset han hade i sin hand.
Generalen var ung, men äldre än mig, kanske runt 25. Jag kunde inte låta bli att undra vad han gjorde på en bar helt själv klockan 3 på natten.
Jag kollade mot baren och beställde ännu en redbullvodka, hur många hade jag druckit nu? Hade jag ens druckit upp det förra glaset? Generalen kollade mot mig.
- Borde du verkligen dricka mer, plutt? Sade han o höjde på ögonbrynen med ett leende på läpparna.
- Tror du inte jag kan hantera sprit eller? Sade jag och rynkade ögonbrynen utmanande mot honom. Generalen skrattade till.
- Gullet, jag VET att du inte kan hantera sprit, minns du när du kom till mitt rum på militärlägret när du hade druckit alldeles för mycket?
Jag kollade framför mig, fick små flashbacks av att jag var i hans rum.
Jag blev tyst och kollade argt mot honom. Han såg belåten ut, men när jag fick drinken tog jag ändå en klunk. Generalen skakade på huvudet åt mig.
- Vad gör du här? Letar du knull? Frågade jag rakt ut. Generalen höjde på ögonbrynen men släppte inte sin whiskey med ögonen.
- Det hör inte du med o göra, sade han och kollade mig in i ögonen. Hans mörka ögon förtrollade mig. Hans hår var nästan lika mörkt som mitt och hans käkben syntes tydligt när han spände dem.
Jag fnissade till.
- Varför har du inte fått något ligg då? Sade jag och lade ansiktet i händerna. Han himlade med ögonen och kollade på mig.
- Nöjer mig inte med vad som helst, sade han och tog en sista klunk av sin whiskey. Jag granskade honom medan han drack ur sitt whiskeyglas och sedan ställde ner glaset på bardisken.

- Skulle jag göra dig nöjd? Slank ur min mun. Det var vodkan som pratade, jag lovar! Varför sa jag ens det där? Vad skulle ens hända nu om om han sade ja??
Generalen granskade mig sakta från topp till tå och kollade sedan in i mina ögon och log smått.

- Nej, sa han och reste sig upp. Jag rynkade på ögonbrynen och kollade på honom. Skämtade han?
Generalen tog sin jacka från stolen som om han skulle gå. Han lade några sedlar på bardisken till bartendern. Han tog på sig sin svarta bomberjacka och kollade sedan mot mig.
- Följer du med eller? Frågade han och nickade mot dörren. Jag förstod inte om han frågade om jag skulle dra hem, precis som han skulle, eller om jag skulle följa med honom hem, men det passade ju inte in på det han precis hade sagt. Jag nickade utan att tänka vidare och reste mig upp.
Jag tog mina grejer och gick sedan efter honom ut.

Jag möttes av mörker och kyla. Generalen hade redan börjat gå och jag snubblade smått efter honom.
- Jag visste inte att du bodde här, sa jag efter honom. Han vände sig inte om utan fortsatte bara gå.
- Det gör jag inte heller, svarade han kort.
- Nähä? Vart ska du då? Undrade jag.
- Till mitt hotell
Jag nickade för mig själv och gick ikapp honom. Hans svar var så korta och tråkiga, ville han bli av med mig?

- Varför är du så dryg? Sade jag rakt ut.
Generalen kollade mot mig och log ett finurligt leende. Han svarade inte utan kollade bara rakt fram igen.
- Hallåå? Sade jag otåligt.

Då stannade generalen.
- Jag bor här, sade han och stannade framför Clarion Grand Hotel. Jag stannade likaså och kollade upp på den höga byggnaden. Det var ett lyxigt hotell, var han rik?
- Aha... sa jag tyst och kollade mot ingången.
- Hejdå, sade han och sträckte ut armarna som i en kram. Var det besvikelse jag kände? Jag blev omfamnad av hans armar och jag stod och stirrade framför mig. Jaja, hejdå, ha ett bra liv.

Hans läppar var vid mitt högra öra och jag kände hans andetag.
- Om du inte vill, följa med mig in? Viskade han sakta mot mitt öra. Det pirrade i hela kroppen på mig.

Han drog sina fingertoppar sakta innanför min jacka och följde min ryggrad neråt.

Hur skulle jag kunna säga nej till detta?