Kapitel 32

2.8K 57 18
                                    


Hello fina ni! Loooong time no see, var faktiskt ett helt år sen jag uppdaterade. Läs gärna igenom ett eller två kapitel bakåt så att ni minns vad som hänt. I'm glad to be back <33

Och förresten, fick äntligen tid att läsa igenom era kommentarer. Till er som klagar på att boken inte är realistisk och inte liknar riktiga militären o.s.v. så vill jag bara säga att när jag skrev den delen av boken visste jag långt ifrån mycket om försvaret, därav att jag kallar alla befäl för general, osvosv. Så boken är inte realistisk men det tycker jag är för jävla gött bara, för med böcker får man skriva utan regler, och det behöver inte alltid skildra verkligheten. 

Och ang bokens titel! Det är meningen att det ska vara "Yes sir, yes" istället för det klassiska "Sir yes, sir". Angelina skämtade ju lite om det i början, och är mest menat i ironi mot generalen. :)

That's all, hoppas ni gillar fortsättningen! 

---

Hans hand på min rygg gjorde mig knäsvag. Jag kollade på hans överkropp som man tydligt kunde se var muskulös genom tröjan han hade på sig. Han var för jävla sexig asså, det kunde jag inte förneka. Kan skulle kunna be mig om nästan vad som helst, som jag hade varit lycklig över att utföra.

Jag kollade upp på hans mörka ögon och log ett finurligt leende.

- Yes sir, yes, sade jag och flinade. Jag härmade vad jag hade sagt till honom en av de första gångerna jag träffade honom i försvaret.

Generalen skrattade till och tog ett steg tillbaka.

- Du är för jävla lätt, Angelina. Eller det kanske är spriten som pratar?

Jag rynkade smått på ögonbrynen. Hade han bara lekt med mig? Ville han bara se om jag hade velat följa med honom till hans rum, och tänkte nu håna mig och sen dra?

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var inte van vid att bli avvisad. Det låter kanske skrytigt, men jag var inte det, och jag blev nästan lite chockad faktiskt, pinsamt nog.

Generalen kupade hans stora hand runt min käke och kind.

- Såja, var inte ledsen nu. Jag sa ju att jag var kräsen, sade han med ett lätt flin och släppte sedan greppet runt min käke. Han började sedan gå mot ingången till hotellet.

- Kul att se dig, Angelina, sade han medan han gick med ansiktet bort från mig. Jag stod kvar utan att svara.



- Vart fan försvann du igår?! skrek en alldeles för hög röst från min mobil. Det var för tidigt för så här högt ljud. Jag hade precis vaknat av att min mobil ringt, och i telefonen var Stella. Jag hade inte ens hunnit kolla på klockan, men när jag såg vägguret i mitt rum förstod jag att det inte alls var tidigt, klockan var 14.

- Uhh... va? mumlade jag lite osäkert. Jag satte mig upp i sängen och blinkade några gånger. Min hjärna sattes igång. Juste, utgång igår... Generalen! Alla minnen från gårdagen kom upp i mitt huvud.

- Du bara försvann ju, sade Stella. Jag var tyst några sekunder.

- Jag träffade min huvudgeneral från militären, sade jag. Då hördes det ett högt skratt och sedan ett "vänta lite, Angie". Stella ringde upp Hanna och Jenni på sin dator så att de skulle få va med i samtalet. Så brukade vi jämt göra innan när det hade hänt något som alla ville ta del av.

- Whazzup? svarade Hanna.

- Vad? svarade även Jenni. Hon lät väldigt bakis och trött.

Stella fnissade ett tag innan hon började prata.

- Angie pippade sin general från militären igår, fick hon ur sig innan hon brast ut i ett skratt. 

- WHAT? hörde jag Hanna säga innan även dem började skratta. Jag avbröt dem.

- Men neeeejjj, vi pippade inte, skrattade jag. Asså jag var rätt jävla packad... och blev lite klängig kanske... asså minns inte riktigt. Men iallafall! Jag blev rejected, han fucking lekte med mig och fick mig att fucking vilja gå ner på knäna för honom, och sen bara drog han! sade jag en aning rörigt.

- Neeej är det sant? Vilken jävel! Skitstövel, han förtjänar fan inte dig! hörde jag Hanna säga, men mina tankar började skena. Hans grova hand runt min käke igårkväll gjorde mig nästan kåt av att bara tänka på.

- Fast asså... han var för jävla sexig. Jag vet inte vad det var, men han fick mig liksom helt förtrollad. Inte på det sättet! Asså typ bara av... kåthet, jag vet inte... sade jag lite osäkert.

Stella fnittrade till.

- Så du vill alltså ha honom bara för att han inte vill ha dig? sade hon. Jag ryckte på axlarna även fast jag pratade på telefon med dem.

- Kan vara så... Men jag kommer ändå inte träffa honom igen. Han bodde bara på ett hotell här och stannar antagligen inte så länge.

Jenni vaknade då helt plötsligt till, hon hade somnat under samtalet.

- Vad var det ni ville? sade hon yrvaket, och vi fnissade till.



Dagen efter fick jag för mig att dra och gymma. Jag hade gått ner lite i vikt under de föregående veckorna eftersom jag ätit mindre och inte tränat något alls förutom att jag gått. Det var dags att bygga upp musklerna igen.

Jag packade ihop mina gymsaker och gick ut i hallen. Där stod även mamma och trädde på sig sina skor. Hon hade under en period tagit ledigt från jobb för att vara med mig, men nu när hon märkt att jag kommit på benen igen hade hon börjat jobba igen.

- Ska du träna? frågade hon med ett leende. Jag nickade.

- Ja det var ju på tiden, svarade jag och besvarade hennes leende.

Jag tog på mig mina Nike träningsskor och slängde min gymbag över axeln och gick sedan ut mot gymmet. 

Jag anlände till gymmet och försvann in i omklädningsrummet. Jag hade bestämt att köra mage och rumpa idag. Jag hade inte tappat vikt på rumpan eller brösten under de föregående veckorna som tur var, men jag visste att om jag inte skulle börja träna min rumpa igen skulle den absolut inte behålla sig lika snygg som nu.

Jag trädde på mig ett par svarta tighta träningstights, en svart sportbh och en grå croppad hoddie utan ärmar. Jag satte upp håret i en hästsvans och begav mig sedan ut i gymmet. Jag gick direkt till löpbandet och började gå där. Jag spanade in mig själv i spegeln, men blev störd av en muskulös ryggtavla som stod framför min spegelbild. Killen hade på sig en tajt träningströja så att hans muskler syntes tydligt. Han kändes på något sätt... bekant?

Jag fortsatte gå på löpbandet tills jag kände mig färdig, och gick sedan mot kranen för att fylla på min vattenflaska. Vid kranen stod samma kille med den muskulösa ryggen. Jag väntade i en kö bakom honom på att få ta vatten, och när han fyllt sin vattenflaska vände han sig om mot mig för att gå.

Våra blickar möts och jag blir mest chockad, men han verkar inte ens reagera, kanske hade han redan sett mig stå där. Huvudgeneralen.

Yes sir, yesWhere stories live. Discover now