Jag öppnade ögonen sakta och fick syn på Kristian som låg bredvid mig. Hans ögon var slutna, och solen lyste igenom gardinen så hans vackra ansikte syntes. Jag inspekterade det långsamt. Idag skulle han resa iväg. Jag skulle inte få träffa honom på länge, jag visste inte ens hur länge, men han hade sagt att han skulle ta varenda möjlighet att få resa hem för att få träffa mig. Jag kollade ner mot hans läppar. Jag skulle sakna honom så mycket, jag skulle sakna detta så mycket. Jag drog mig närmre honom, jag va fortfarande naken från igår, och det var han också. Sängen hade dessutom gått sönder igår mitt i allt när vi hade sex, ena träbenet på sängen knäcktes. Vi båda hade börjat skratta som fan och hela sängen hade lutat som in i, men vi båda ville fortsätta, så Kristian bara helt enkelt knäckte det andra benet också så sängen inte lutade lika mycket.
Jag smekte sakta hans kind och kysste försiktigt hans läppar. Denna kille var ju för underbar. Jag log för mig själv och märkte snart att jag hade fått tårar i ögonen. Jag försökte blinka bort dem, men så bara började det rinna tårar längs mina kinder. Jag satte mig upp i sängen och började torka bort dem och snyftade till. Jag som nästan aldrig grät, låg här och började gråta av tanken att Kristian snart skulle lämna mig. En till tår rann ner för min kind.
- Är allt okej? hörde jag Kristian säga bakom min rygg. Jag torkade snabbt bort tåren.
- Jadå, sa jag men min röst höll inte och man hörde tydligt att jag inte var okej. Kristian satte sig upp nyvaket och lade armarna runt mig.
- Älskling, vad är det?
Jag skakade sakta på huvudet.
- Jag bara kommer sakna dig... mumlade jag och tog ett andetag. Kristian log smått.
- Fyfan vad du är gullig, du fattar inte hur mycket jag kommer sakna dig! sade han och kramade om mig hårdare. Jag lade armarna runt honom och lade mitt huvud på hans axel.
- Du är mitt allt, sade Kristian. Jag log smått.
- Jag älskar dig, sa jag mot hans axel. Kristian blev plötsligt pigg och öppnade ögonen stort. Han tog tag i mitt ansikte och kollade in i mina ögon. Det var första gången jag hade sagt det till honom.
- Jag älskar dig så jävla mycket, sade han, och jag såg hur det blänkte i ögonen på honom. Jag skrattade till av lycka, och det gjorde Kristian med och vi möttes i en underbar kram.
Två timmar senare satt vi båda på bussen tillsammans. Han skulle hoppa av vid flygplatsen, och jag skulle åka vidare tillbaka till lumpen. Vi satt hela bussturen och kramade om varandras hand och kysstes nonstop. Tillslut började vi närma oss flygplatsen.
- Jag ska av nu... mumlade Kristian. Jag nickade.
- Jag vet, sade jag besviket. Kristian tog tag i min haka och riktade mina läppar mot sina. Vi möttes i en passionerad kyss.
- Var försiktig nu, sade jag medan han började plocka ner sina väskor från hatthyllan.
- Det är jag alltid, sade han och gav mig en sista kyss. Jag log mot honom och vinkade hejdå medan han gick fram i bussen för att gå av. Bussen stannade och han klev av, och jag vinkade mot honom medan bussen körde iväg. Han vinkade tillbaka och gjorde så hans hand såg ut som en telefon, och visade att han skulle ringa sen. Jag log smått och kollade mot honom tills han försvann.
Månaderna gick, han var i Afghanistan och jag hade inte hört av honom sen han stack, eller jo, jag snackade med honom över telefon när han precis hade landat, innan han lämnade bort telefonen. Jag hade inte fått något brev heller, men jag hade hört att det kunde vara svårt för dem att få tag i frimärken, så de inte kunde skicka sina brev. De första dagarna i lumpen hade jag varit jättedeprimerad och saknat honom. Han hade varit det enda jag hade tänkt på. Men efter några utekvällar, och efter bara suttit och snackat med resten av personerna i lumpen hade jag långsamt börjat tänka på andra saker.
,När lumpen var slut så åkte jag hem till min familj och hade fullt upp med att träffa alla mina kompisar, såklart var mina tankar fortfarande på Kristian. När jag gick ut med mina tjejkompisar nekade jag varenda kille som kom fram till mig, jag hade ju ändå ett förhållande med Kristian, han var ju min... pojkvän?
Men efter 4 månader började jag bli orolig, skulle han inte komma hem snart? Jag kontaktade försvarsmakten i Sverige på telefon,som sedan skickade mig vidare till ett försvarsläger i Afghanistan. Där fick jag prata med en utländsk kvinna med dålig engelska.
- Kristian Hansson, sade jag tydligt i telefonen. Kvinnan i telefonen sa något på persiska innan hon sade:
- Soldier? med en stark brytning.
- Yes! Yes, Do you know where he is? frågade jag i telefonen uppspelt.
- No, goodbye
Och sen hördes bara ett högt pip i min telefon. Jag suckade tungt och lade ner telefonen.
CZYTASZ
Yes sir, yes
Dla nastolatków"-Låt säga såhär, jag tror inte du klarar 2 veckor här utan att du börjar klaga på att dina naglar är brutna, ditt smink är slut, eller att killarna börjat kolla lite för mycket på din urringning, sade generalen och flinade mot mig. - Uppfattat, gen...
