Yes sir, yes

Kapitel 9

Jag sneglade upp från min bok och kollade mot Kristian en lång stund.

- Har du en flickvän? avbröt jag tystnaden.

Kristian log snett innan han släppte sin bok och mötte mina ögon.

- Nope, och jag antar att du inte har en pojkvän, sade Kristian. Jag kollade bort innan jag kollade mot Kristian igen. Klart jag var singel när han sett mig dagen innan med nån killes händer under min tröja.

- Japp, singel, sa jag enkelt och drog handen genom mitt hår för att få bort det från ögonen.

Kristian lade ihop sin bok och vände stolen mot mig.

- Vad gör du här då? sade han och kollade intresserat mot mig.

Jag rynkade på ögonbrynen.

- Vad menar du? frågade jag och tog upp min blyertspenna och lekte med den mellan mina fingrar.

- Jamen, varför vill du gå lumpen? frågade Kristian.

- Aha, mumlade jag och placerade blyertspennans topp mellan mina tänder innan jag svarade.

- Alltså, det är väl något jag alltid velat göra. Jag och min pappa snackade jämt om det och jag har följt med pappa till skjutbanor ända sen jag var 15, sa jag och placerade mitt hår bakom mitt ena öra.
- Så du kan skjuta? Frågade Kristian. Jag log snett och nickade smått.
- Jag är rätt bra faktiskt, sa jag och log lekfullt.
- Sexigt, flinade Kristian, jag skrattade till och höjde sedan ögonbrynen.
Dörren öppnades då med ett ryck och in kom generalen. Han kollade mot oss två och gick sedan fram till katedern.
- Går det bra att läsa en bok som är stängd, Kristian? Frågade generalen utan att kolla på honom. Kristian kollade ned på sin stängda bok och öppnade den sedan snabbt. Jag fnissade till.
- Angelina, varför är inte din penna mot pappret? Frågade generalen skarpt när jag fnissat.
- Jag tänker, sa jag enkelt.
Generalen fnös till innan han öppnade boken som låg på katedern och fyllde i något i den med en bläckpenna. Jag kollade försiktigt mot Kristian och han kollade tillbaka. Hans varma blick mötte min och lag log snett. Kristian höjde ena ögonbrynet och flinade svagt. Jag bet mig i läppen. Det var som om vi kommunicerade med varandra med endast blickar.
Generalen stängde ihop boken med en smäll så att vi båda hoppade till.
- Jag vill att er uppsats ska vara klar vid 12, sedan vill jag att ni väljer en valfri bok i bokhyllan som ni ska läsa till ikväll, men behöver inte läsas i denna salen. På kvällen kommer jag förhöra er på böckerna, sade generalen tydligt och kollade sedan på oss båda om vi hade förstått.
Att läsa en bok till ikväll skulle ta lång tid, men samtidigt var det ju lite fritt, vi var inte tvungna att sitta instängda här.
- Uppfattat, sa jag med ett leende.
- Bra, skriv nu och så ses vi 12:00, sade generalen innan han försvann ut ur rummet.
Jag kollade mot Kristian.
- Vi är fria sen efter lunch, sa jag lågt med ett leende.
- Kanske blir det fest sen ikväll igen, sade Kristian och besvarade mitt leende.
- Aa, det skulle vara riktigt kul, sa jag och kollade mot tavlan. Att vara full med Kristian skulle verkligen inte vara fel, för då kunde ju lite vad som helst hända.
Jag plockade upp pennan och placerade den mot pappret.
- Kanske kan du bjuda på ännu mer dans då, sa Kristian och skrattade till. Jag sneglade på honom och fnös till med ett litet leende lekandes på läpparna.
- Bara i dina drömmar.