Yes sir, yes

Kapitel 15

Jag så gott som rusade in efter träningen för att duscha, så svettig som jag var, men det jag inte visste var att det väntade ännu ett träningspass efter lunchen.
3 timmar senare stod vi åter ute på gårdsplanen, vi skulle tydligen springa igen. Vi ställde oss på samma led som innan och jag fick Kristian framför mig som vanligt.
Vi började jogga igenom skogen tills generalerna plötsligt stannade. Vi stod mitt i skogen och jag hade ingen aning om varför, men snart fick jag syn på en stor arrangerad lerpöl. Jag började ana vad som väntade oss.
Lerpölen var stor och bred, generalerna hade antagligen gjort den själva med vatten och jord blandat.
- Ställ er på led längs med leran, sade huvudgeneralen högt.
Jag och Kristian stod bredvid varandra och vi bytte blickar med varandra.
- Du vet vad som väntar va? Sade jag till Kristian.
- Aa, du kommer bli lerig, sa Kristian och i nästa ögonblick knuffade han till mig i ryggen så jag föll huvudstupa ner i leran. Jag hamnade helt platt med huvudet ner i lerpölen, och i nästa sekund hörde jag Kristian skratta, blandat med andras skratt. Jag lyfte upp huvudet sakta och drog handen över mitt ansikte för att ta bort lera, innan jag kravlade upp från pölen.
- Nä fyfan nu ska du få, flinade jag och skulle precis springa fram och knuffa ner honom men hörde då generalens röst.
- ANGELINA
Jag frös till.
- Jag ser att du redan börjat. Vem sa till dig att börja? Sade generalen sakta. Jag kollade ner på min kropp. Som var fylld av lera, samt mitt hår. Jag svarade inte på hans fråga.
- Lyd ALLTID generalens order. Gör ALDRIG något som inte generalen sagt, sa generalen högt till hela gruppen innan han vände sig tillbaka till mig.
- Är detta något sorts uppror mot oss eller?! Skrek generalen i mitt ansikte. Jag skulle precis svara men blev avbruten.
- 2 lördagsöndagar, sade generalen då. Shit. Då ingrep Kristian.
- General, du fattade allt fel, det var jag som knuffade henne, det var inte hennes fel, sade han och tog ett steg fram.
- 3 lördagsöndagar till dig då, vi håller inte på med sånt trams i försvarsmakten.
- Och mina lärdagsöndagar försvinner? Frågade jag.
- Det sa jag inte, svarade generalen och började gå bortåt.
Ilskan i mig rusade. Så jävla ond han var. Fyfan.
Jag kollade mot Kristian och han mimade "förlåt" till mig, men det var inte han jag var sur på nu.

Efter alla hade legat och kravlat i leran lite för länge så sade huvudgeneralen till att vi kunde gå ner till sjön och tvätta av oss, så vi gick allihopa ner mot sjön.
- Angelina, ropade Kristian efter mig och joggade ikapp mig. Han var täckt i lera, precis som jag. Hans bruna hår var rufsigt och lerigt, och hans ansikte brunt av all lera, men på något sätt såg han fortfarande bra ut.
- Asså förlåt mig. Så dumt drag av mig, sade han. Jag log snett.
- Det var faktiskt rätt kul... Tills generalen kom då, sade jag och skrattade till. Kristian log snett.
- Jag är iallafall skyldig sig något i framtiden, sorry, sade Kristian.
- Du är förlåten, sade jag och log. Jag skulle dra bort håret från min panna men kände då att håret var helt lerigt. Jag måste ju se helt förfärlig ut, täckt av lera.
- Så ful jag måste se ut, sade jag medan jag torkade bort lera från min tröja. Kristian skrattade till.
- Tycker mer att du ser lite sexig ut, sa Kristian och log. Jag skrattade till.
- Jag hoppas att du inte är ironisk nu, sade jag med ett leende.

Vi gick ner och badade med kläderna på. Vattnet blev brunt av all lera som satt på våra kroppar. Efter vi hade sköljt av oss så skulle vi direkt jogga tillbaka, i våra blöta kläder.
Alla var trötta, men alla pallade joggingturen tillbaka och ingen gav upp.
När vi kom fram lade sig killar ner på asfalten av utmattning. Jag hade lust att göra detsamma, men jag var redo att generalen skulle säga att vi fick ledigt så jag kunde springa till duschen, och vara där först.
- Tack för idag, vi ses imorgon klockan 8, sade generalen och jag började direkt jogga mot vår byggnad. Jag märkte snart att även Kristian joggade efter mig, men resten var för trötta för att jogga, och vissa låg fortfarande kvar på marken.
- Jag paxar den bästa duschen, skrek Kristian mot mig.
- Och vilken är det? Svarade jag honom medan jag joggade vidare.
- Den längst in som har mjuk stråle, svarade Kristian.
- Okej, då ska jag se till så jag tar den, flinade jag och skrattade till.
- Nä förfan, skrattade Kristian och vi började springa ikapp.

Väl inne i duschrummet var det mycket riktigt jag som stod vid den "bästa" duschen. Jag hade snappat åt mig min duschtvål och min handduk, men var fortfarande fullt påklädd. Kristian hade fått ta en annan dusch som var snett mittemot. Det var tomt i duschrummet förutom vi.
Han drog då av sig sina byxor. Var vi påväg att klä av oss inför varandra? Jag hade absolut inget emot att se honom naken, men det kändes nervöst ifall han skulle se mig. Jag började osäkert dra av mig tröjan. Han kollade nyfiket upp på mig.
- Nyfiken? Frågade jag och log snett.
- Angie, jag har redan sett dig i underkläder, fnissade Kristian. Juste, det hade han ju.
Han knäppte upp hans byxor och drog av dem, då kollade jag nyfiket upp.
- Nyfiken? Frågade då Kristian.
- Ja, jag har ju inte sett dig i underkläder innan, försvarade jag mig. Kristian flinade mot mig.
Jag sneglade ner mot hans paket. Han såg rätt stor ut.
- Ehm, skulle du typ kunna, vända dig? Frågade jag. Kristian kollade mot mig där jag stod halvt påklädd. Han flinade.
- Aa, visst, svarade han.
Jag satte på duschen och drog av mig mina kläder och hoppade snabbt in i duschen, och då följde det ett skrik.
- AAH, skrek jag. Vattnet var askallt. Jag hörde skratt utanför.
- KALLT!! FYFAN, skrek jag och vred vilt på termostaten.
Kristian fortsatte skratta. Kunde det vara han som hade snurrat på den måntro?
- Du är ganska lättlurad Angie, det finns inte någon dusch som är bäst, jag hade bara snurrat på termostaten på den duschen innan så nästa person skulle få en chock, skrattade Kristian. Jag kikade ut från duschen.
- Fyfan Krille, var beredd på revenge nu, sade jag argt.
- Jag är beredd, flinade han och mötte mina ögon.