Yes sir, yes

Kapitel 14

Något som hörs som två grytlock som slås mot varandra dundrar från korridoren. Snart låter det som att även en annan person börjar slå med grytlock och det ekar ända in på vårt rum.
Vi alla tre tjejer mumlar sömnigt till, men snart öppnas dörren in till vårt rum och oväsendet blev högre så det gjorde ont i öronen.
- SAMLING PÅ GÅRDSPLANEN OM 5, skrek en kille som kommit in i rummet så att vi alla hoppade till. Vi låg kvar några sekunder i sängen och tänkte över det han hade skrikit, men då skrek han igen.
- NI SOM KOMMER SENT KOMMER FÅ STRAFF
Då var vi alla tre uppe på ben. Killen som skrikit var främmande, men hade på sig samma klädsel på generalen. Gröna byxor, grön militärjacka, kängor, och en militärmössa. Jag letade snabbt upp mina militärbyxor som jag satte på mig. Annie bad killen gå ut så hon kunde byta om, men han skakade bara på huvudet, så där fick vi stå och byta om inför killen. Jag vände ryggen åt honom medan jag satte på mig en bh och sedan min gröna tröja.
- 1 MINUT, skrek killen. Jag började bli riktigt less på honom. Jag drog på mig mina kängor och tog sedan min mössa och sprang efter Lisen och Annie ut till gårdsplanen.
Ute på gårdsplanen stod generalen väntande med killarna framför sig. De stod så som vi hade blivit uppradade första dagen.
- Angelina, Lisen, Annie. 6,4 sekunder sena.
- Du måste skämta med mig, sa jag mot generalen. Han kollade mot mig innan han tog ett steg fram mot mig så han stod nära mig.
- Nej jag skämtar inte med dig, det är sekunderna som räknas! Om du är ute på fältet och en kompis blivit skadad, det är sekunderna som bestämmer om du kommer kunna rädda din kompis, eller du kommer se han dö! Skrek generalen i mitt ansikte. Jag blev tyst.
- 40 armhävningar straff, väste han mot mig och pekade mot marken. Varför var bara jag tvungen att göra armhävningarna? För att jag ifrågasatte? Antagligen.
Jag suckade till innan jag på marken började göra armhävningar.

- Givakt, skrek generalen och alla förutom jag ställde sig i givakt. Snart dök de andra killarna upp som hade väckt oss och ställde sig bredvid generalen.
- Detta är general Andersson, han ska ta hand om tjejerna efter springpasset, sade generalen och pekade mot killen som hade väckt oss.
- Detta är general Hansson och kommer ta hand om killarna efter springpasset, sade generalen och pekade mot killen på andra sidan om honom. Han hade antagligen väckt killarna. Varför var vi tvungna att ha separerade träningpass?
Jag var klar med mina armhävningar och ställde mig upp.
- Ni ska nu springa efter mig, samma tempo, samma steg, uppfattat?
- Ja, general, sade alla på ledet samtidigt. Jag som stod bredvid generalen viskade retligt:
- Yes sir, yes, innan jag gick och ställde mig på min plats i ledet bredvid Kristian och den korta killen. Generalen spände ögonen i mig då jag gick iväg. Jag flinade till.
Generalen, plus de andra generalerna började springa i ett speciellt tempo och vi sprang på led efter.
Kristian och jag bytte blickar lite snabbt innan han började springa framför mig och jag fick ha hans vältränade ryggtavla framför mig.
Vi sprang genom en skog och längs med en vacker liten sjö. Där skulle jag gärna vilja bada.
Vi sprang vidare utan att stanna in i skogen igen. Jag hade rätt bra kondition men kände hur det började bli jobbigt. Jag kollade mig runt i ledet och såg att vissa såg väldigt trötta ut, men generalerna stannade inte för det.
Den korta killen bakom mig flåsade riktigt mycket så jag vände huvudet mot honom och försökte heja på honom.
- Vi är påväg tillbaka nu, du klarar det, sade jag mot honom. Han kollade upp mot mig, han var riktigt svettig och röd i ansiktet. Han var för trött för att svara, men han kämpade iallafall vidare, ända tills vi kom fram tillbaka till gårdsplanen.
- Bra uppvärmning, nu gå till er general, sade huvudgeneralen. Alla suckade och stönade efter han sagt att detta bara hade varit "uppvärmning". Detta var mer som ett helt träningspass.
Jag, Annie och Lisen gick till general Andersson. Både Annie och Lisen såg riktigt trötta ut. Lisen var helt röd i ansiktet och Annie hade en stor svettfläck på ryggen.
- Okej, tjejer, jag ska vara snällare mot er än killarna så att ni inte tycker det gör för ont i era armar och ben, sade general Andersson. Han pratade med oss som att vi var små barn.
- Jag vill köra ett likadant träningspass som killarna, sade jag då högt. Andersson blev väldigt paff.
- Jag tror inte det är möjligt, killarna och tjejerna ska vara separerade, sade Andersson. Han började snegla osäkert mot huvudgeneralen.
- Jag sa inte att jag ville göra träningspasset med killarna, utan att jag vill köra ett likadant träningspass som dem, sade jag lika högt. General Andersson såg obekväm ut och sneglade mot huvudgeneralen igen.
- Ehm, en sekund, sade han och försvann bort mot huvudgeneralen.
- Varför måste du säga emot generalen hela tiden? Väste Lisen.
- Vill inte bli behandlad som något litet barn, svarade jag kort mot hennes håll.
Huvudgeneralen klev fram mot mig och ställde sig jämte mig.
- Angelina, du klarade dig inte 5 minuter utan att säga emot? Sade generalen i mitt ansikte. Han var ett huvud längre än mig och kollade ner på mig. Jag spände ögonen i honom utan att svara.
- Dåså, du kommer få som du vill, sade generalen.
- Tjejer, ni följer Anderssons order, Angelina, du följer med mig, sade generalen.
Shit, nu skulle han försöka trötta ut mig. Well, han skulle inte lyckas!

- TIO BURPEES TILL, skrek generalen.
Svetten rann längs min rygg och från min panna. Hela min kropp var sliten efter att han hade kört med mig länge, men jag fortsatte ändå.
Jag började göra min burpees och direkt när jag var klar skrek han något nytt jag skulle göra.
- 40 ARMHÄVNINGAR!
Armhävningar var det värsta, jag hade inte så starka armar så det var på gränsen att jag klarade det. Jag lade mig ner och började göra armhävningarna.
- LÄGRE NER!
Jag blåste bort ett hårstå från min panna och kollade upp mot honom. Han satte sig då ner på huk framför mig.
- UPP, NER, UPP, NER, LÄGRE
Mina armar darrade och mina andetag var häftiga.
- Du har många kvar, flinade generalen och lutade sig huvud ner mot mitt. Jag stirrade upp på honom. Han visste att jag inte skulle klara det.
- 28, 29, stönade jag fram. Generalen satt kvar där på huk, väntade på att jag skulle kollapsa.
Inte bara mina armar utan hela min kropp skakade och mjölksyran kom krypandes i armarna. Jag orkar inte mer! Jag klarade inte mer!
- 34, stönade jag innan jag kollapsade och föll ner på marken. Han hade hållit på att köra med mig i säkert 40 minuter.
Generalen kollade på mig med ett snett leende och reste sig upp.
- Otroligt dåligt jobbat, sade generalen. Jag kollade upp på honom med mitt röda svettiga ansikte.
- Fuck you, flämtade jag fram, men generalen fortsatte bara le.