Yes sir, yes

Kapitel 25

Jag kollade på huvudgeneralen en lång stund innan jag plötsligt kom på vad jag skulle berätta för honom.

- Du! Jag vill inte till Afghanistan! sade jag och skakade snabbt på huvudet.

- Herregud... mumlade han och gav mig en blick innan han vände tillbaka in i badrummet. Snart kom han tillbaka med ett glas vatten i handen och räckte det till mig där jag satt på hans säng med klänningen halvt av. Jag tog tag i glaset och drack törstigt upp det. Generalen satt sig bredvid mig och började dra ner min klänning igen som jag hade börjat dra av.

- Vad gör du här, Angelina? frågade han utan att möta mina ögon. Jag fäste mina ögon på hans ansikte.

- Du var inte på ditt kontor, mumlade jag. Generalen tog det tomma glaset ifrån mig och tog sedan tag i mina armar för att dra upp mig.

- Du måste gå, sade generalen och fick upp mig på fötter. Jag vinglade till.

- Men jag skulle berätta en sak för dig! sade jag hastigt och lade mina armar runt hans nacke. Generalen suckade till.

- Du vill inte åka till Afghanistan, jag hörde det, vi kan diskutera det imorgon Angelina, sade generalen. Kan du vara snäll och släppa mig? frågade han. Jag skrattade till och höll han hårt runt halsen och drog han mot mig.

- Oj, så det är jobbigt när jag håller om dig? sa jag och bet mig i läppen. Jag lutade mig bak mot dörren och gav generalen en utmanande blick.

- Angelina, du måste gå, sade generalen och tog tag i handtaget för att öppna dörren. Jag tog tag i hans hand och lyfte det bort från handtaget och satte den på min midja.

- Måste jag? skrattade jag till. Generalen öppnade då dörren hastigt så jag snubblade bakåt men fick snart tillbaka balansen.

- Godnatt Angelina, sade han och stängde sedan dörren rakt framför mitt ansikte. Jag började fnissa, innan jag vinglade mot mitt rum.

Jag vaknade hastigt till och öppnade ögonen. Det första jag märkte var att mitt täcke var borta, och förstod sedan att jag vaknat av att någon dragit av det. Jag fick sedan syn på en av "hjälp"generalerna som stod med mitt täcke i näven. Jag kollade på honom och såg att hans ögon var på min kropp, och jag kollade snabbt ner för att försäkra att jag hade kläder på mig, som tur var hade jag fortfarande klänningen jag hade haft på mig igår, men den hade kasat upp och jag blottade mina trosor, och det var väl antagligen det han stirrade på.

- Vad vill du?! Muttrade jag irriterat och drog ner min klänning.
- Jag har försökt väcka dig jävligt länge, du har lördagsöndag, upp med dig, muttrade generalen kallt. Jag gav honom en irriterad blick innan jag satte mig upp i sängen, och märkte då vilken jävla bakfylla jag hade, fyyyy faaaan. Ååååh vad livet sög! Nu ville man bara ligga i koma ett tag tills bakfyllan var över!
- UPP FÖRFAN! Skrek då plötsligt generalen vilket fick mig att rygga tillbaka och sedan hålla för öronen.
- Inte så högt! Mumlade jag och började sömnigt ställa mig upp. Då kände jag en sån otrolig värk i huvudet och det snurrade till. Shit vad jag var bakis! Fyfaaaan! Jag satte min ena hand för min panna.
Annie och Lisen hade vaknat av generalen men låg båda och försökte somna om, Lisen hade tryckt sin kudde mot sitt ena öra. Jag började sakta gå mot min garderob och drog ut mina militärbyxor och min gröna tröja.
- Skynda då för fan, uppmanade generalen. Jag muttrade till innan jag kollade mot generalen. Jag kollade på honom med en blick som betydde "vänd dig om", men såklart stod han bara kvar där och glodde. Jag gav honom en arg blick innan jag halade mig ur klänningen och drog på mig mina byxor och sedan min tröja.

Jag kollade snabbt mig i spegeln och såg att håret var kaos, och min mascara hade smetat sig smått. Jag drog med fingrarna under ögonen för att få bort överflödigt smink och började samla ihop mitt hår till en hästsvans samtidigt som jag gick sakta mot dörren.

- Tempo! hojtade generalen och slog till mig på rumpan när jag gick förbi honom, vilket fick mig att skynda på stegen innan jag gav honom en äcklad min. Han var några år äldre än mig och såg helt okej ut, men jag ville ändå inte att han skulle ta på min rumpa utan mitt godkännande.

Generalen följde mig till matsalen där han sade att jag skulle försöka få i mig något så snabbt jag kunde och sen skynda mig till huvudgeneralens kontor. När han nämnde huvudgeneralen fick jag små minnen från gårdagen. Vad hade egentligen hänt igårkväll? Jag fick upp en bild av att jag hade varit inne på huvudgeneralens rum. Wtf?? Ännu ett minne av att jag hållit generalen runt nacken. Åh herregud!!! Vad hade egentligen hänt igår? Hade jag gjort något med honom?

Jag var så jävla besviken på mig själv, och samtidigt så fruktade jag, att jag snart skulle få träffa generalen när jag skulle till hans kontor. Och sen skulle jag träffa Kristian, som inte hade nån aning om vad som hade hänt! Fyfan Angelina!

Efter jag fått i mig frukost, så gick jag med en klump i magen mot huvudgeneralens kontor. Jag ställde mig utanför och tog några djupa andetag innan jag knackade löst.
- Kom in, hörde jag generalen säga. Jag kippade efter luft samtidigt som jag tog tag i handtaget, fan va mina händer var svettiga! Jag vred om handtaget och öppnade dörren. Vid skrivbordet satt huvudgeneralen, och vid på andra sidan satt Kristian, som vände på huvudet och kollade på mig med ett leende. Jag gav honom ett nervöst leende.
- Du är sen, poängterade generalen, men han lät inte så barsk och sträng som han brukade låta.
- Ja, ehm.. Förlåt, sade jag utan att möta hans ögon. Generalen pekade på stolen som var bredvid Kristian och jag nickade innan jag satte mig ner.
- Ni har ju en lördagsöndag så ni båda ska få sättas i arbete snart, men först vill jag bara ta upp en sak med er båda, sade generalen. Jag kollade mot Kristian, men han såg lika ovetande ut som jag.
- Kristian, du ska imorgon få sticka hem 2 dagar innan du åker med vår svenska militärgrupp till Afghanistan, sade generalen och började leta upp något papper på sitt skrivbord. Kristian kollade mot mig.
- ...Och Angelina, antar jag? Frågade Kristian. Min klump i magen blev ännu större. Generalen kollade upp på mig, jag flackade med blicken mellan dem.
- Ehm... Jag ska inte med, sa jag och kollade ner i marken.