Prolog - Har aldrig och kommer aldig

926 29 8
                                    

"Det var mig ett blodbad det," mumlade polismästare Beck.
Inte Beck som i becksvart. Beck som i, tja vem vet?
"Hur många rapporteras döda?" frågade han högt.
"Alla sir," sa poliskommissarie Abbott.
"Alla?" ekade Beck.
"Ja sir. Alla utom 3," sa Abbott.
"Varför säger du då alla Abbott? Kan ni namnge dem 3 som inte är döda?"
Beck var klart förargad över att Abbott inte kunde tala klarspråk och var jämt lite förvirrad.
"Ja sir. En 8 årig liten flicka vid namn Serenity Blake, en 18 årig kille vid namn Jacob Salvatori och en 17 årig tjej vars efternamn bara finns kvar. Resten är täckt med blod sir."
"Och vad må hennes efternamn vara då?" frågade Beck en aning irriterat då Abbott inte var snabb nog.
"Sicaria sir," sa Abbott dröjande.
"Och vad är det som är så fel med det efternamnet?" frågade Beck.
"Sicaria är väldigt lik italienskans sicario vilket betyder mördare eller assasin sir."
"Intressant," sa Beck och fortsatte att gå omkring i det nerblodade mentalsjukhuset.
Nog var hon galen. Den där flickan Sicaria.
Beck och Abbott klev in i det rum som hade tillhört flickan Sicaria och pojken Salvatori. På väggen med stora röda bokstäver stod det "Jag var aldrig varit galen och kommer aldrig att bli." Det var skrivet i blod. Bredvid var en gråtande tjej med änglavingar. En av vingarna var bortsliten.
"Abbott. Rapportera det här till chefen. De där två är fullständigt galna och en fara för alla invånare här."
"Ja sir."
Abbott gick för att rapportera allt till sin överordnade.
Beck betraktande målningen och texten.
"Om du gör något sånt här, unga Sicaria... Då är du mer en galen, du är sinnessjuk och en stor fara. I slutändan kanske vi måste döda dig. Och isåfall kommer du att dö av min pistol."

"

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
I Was Never InsaneWhere stories live. Discover now