I Was Never Insane

Alternativ Prolog - Döden är Vacker

Jag stod med min Cal 45 riktad mot mammas panna. Den snuddade nästan vid den svettiga huden. Jag kunde klart och tydligt se dropparna bildas på den vävnad som täckte muskler och skallben.
Åh, stackarn. Hon måste vara rädd som en liten mus. Men jag älskar det. Jag älskar att se henne lida. Jag älskar hennes rädsla. Nu ska de få känna hur det kändes för mig.
Bredvid mig gäspade Jake stort. Hans grepp om den långa dolken lossades lite men min familj var för trög för att lägga märket till det.
Jake tog ett fastare grepp om den och mötte min blick med sina vackra ögon.
Jag hade alltid gillat dem. De var annorlunda. De hade ett djup jag aldrig stött på innan. Hans högra öga i en djupblå violett och hans vänstra i en smaragdguldig ton. Med en glimt så lik min egen...
"Kan vi inte bara döda dem? Det skulle gå så mycket snabbare. Dessutom måste polisen ha hittat alla lik på ALMH. De är efter oss Maera."
Jag suckade och såg min mor i ögonen. Så lika mina, men ändå inte. Senaste gången jag såg in i mina ögon fanns det något där som inte fanns innan. Galenskap. Helt total galenskap. Jag var sinnessjuk. Så lik Jakes. Men det är inte mitt fel. Utan ALMH's.
"Men Jake! Vill du inte också se dem lida? Precis som vakterna på ALMH. Rädslan i deras ögon! Hah! Och Blodet Jake! Blodet! Den färgen. Rubinrött! Min favorit färg! Du vill ju se den igen. Jag ser det i dina ögon. Om vi gör det långsamt får vi njuta mer av det!" skrattade jag och bytte sikte.
Mitt pekfinger gjorde en liten ynka rörelse och kulan planterade sig i min mammas högra ben.
Hon skrek till och sjönk ner på golvet. Tårar trillade sakta ner från hennes ögon.
Jake flinade.
"Jag måste erkänna Maera att det är väldigt njutbart att se din familj lida."
Pappa kastade sig mot mamma som för att skydda henne.
"Det här är galenskaper Mare! Vi är ju dina föräldrar! Vi har uppfostrat dig, älskat dig! Och det här är tacken??"
Jag såg på pappa med en kylig blick.
"Det är bara ert fel. Allt är ert fel! Ni skickade mig till ALMH! Jag var inte galen innan! Det var inte jag som försökte mörda mina vänner! Det var inte jag och jag kan inte förstå hur ni kunde tro det!"
Jag slöt ögonen och pistolen i min hand förvandlades till en dolk. Jag log ett förvridet leende innan jag började skära i pappas kött. Det är förvånansvärt hur mjukt och... skört människokött är.
Mamma grät och skrek när jag gång på gång körde kniven i pappa.
Mammas rödsvullna ögon såg bedjande på Jake som stod och såg på med ett sadistiskt grin.
"Snälla Jake! Få henne att sluta. Hon har blivit galen! Ring polisen! Vem som helst! Hur kan du samarbeta med henne?" grät mamma.
Bekymmerslöst körde jag in dolken i pappas axel och lät den sitta kvar. Blod vällde ut från alla möjliga delar av honom. Han levde fortfarande. Vilket var målet.
Jakes ansikte förvreds i ilska och såg på mamma.
"Våga bara kalla mig Jake! Våga bara säga så om din egen dotter!! Det är ert fel att hon blivit så! Och förstår du inte??? Jag är också galen. Jag var galen redan från början! Vill du veta hur jag hamnade på ALMH? Jag mördade mina bästa vänner. Vände de ut och in! Jag lemlästade dem totalt. När en tjej i klassen fann dem på skoltoaletten var de nästa oigenkännliga. Men det roligaste var ju såklart att jag hade gömt några kroppsdelar på skolan. Så under tre månader fann flera elever fingrar och tår lite överallt. Hah, goda tider det! Men det absolut roligaste var ju såklart när min syster fann Joes öga i sin födelsedagstårta. Snacka om nedtrappning av partyt. Jag visste ju att hon var kär i honom. Så det var extra mycket entertainment. Det, är därför jag blev inspärrad. Så kom inte och be hos mig lilla stumpan. Jag är mer förstörd än din dotter," skrattade Jake hysteriskt.
Mamma började hulka och kramade pappas halvt levande kropp.
Jag la huvudet på sned med ett litet leende lekandes på läpparna.
"Vad du än gör Mare, skada inte dina syskon. Döda oss, det var vårt fel. Inte deras," sa mamma med gråten i halsen.
"Men men lilla mamma. Det klart jag inte skulle skada dem. Men Jake kanske?" sa jag riktad mot min fina pojkvän.
Jake funderade en stund.
"Det skulle vara väldigt frestande älskling men borde det inte vara händigt att ha medhjälpare?"
"Hmm... Sant. Vi skulle kunna förstöra de precis som ALMH förstörde mig..." mumlade jag och slöt ögonen igen.
Nu förvandlades dolken till en borr. Jag böjde mig ner mot mamma och satte läpparna vid hennes öra.
"Vet du vad de gjorde mot mig, mamma?"
Mamma skakade vilt på huvudet. Tårarna rann som floder längs hennes kinder. Jag höjde handen och strök bort några.
"De borrade i mitt huvud mamma. Och nu ska du få känna hur det kändes..." sa jag lågt och tryckte borrens spets mot hennes tinning.
"Fast kanske... Lite mer smärtsamt..."
Pappa höjde handen för att få mig att sluta men han kunde knappt röra sig efter den behandling jag gett honom.
"Jake? Skulle du vara så snäll och hjälpa min pappa upp i sittande ställning? Så att han kan se på när jag dödar hans fru," sa jag och såg på Jake.
Han flinande och greppade tag i pappas slappa kropp.
Pappa försökte protestera men kunde inte göra så mycket. Som sagt var han typ bara slamsor som knappt levde. Som tur var hade jag inte rört ögonen. Men det var ändå lite synd. Ögon är känsliga.
"Jake. När jag är klar med mamma kan du får göra ge pappa din speciella behandling innan jag dödar honom," sa jag känslokallt.
Jake flinade och tittade ner på pappa som såg på oss med vettskrämd blick.
"Gör dig beredd mamma. Om du gråter eller skriker blir det bara jobbigare för dig," skrattade jag och tryckte på knappen som lät borren göra hål i mammas skallben.
Hon skrek. Gud vad hon skrek! Hah! Det var det mest underbara jag hört i hela mitt liv!
Pappa försökte släpa sig fram till mamma men Jake tryckte ner honom mot golvet med skon.

♦︎❦♦︎

Mammas döda kropp låg intill mig. Blod vällde ut från såret jag hade borrat. Pappas ögon låg i Jakes hand.
"Du har tur pappa. Polisen är nog efter oss så jag gör nådastöten snabb," sa jag och höjde pistolen.
En fingerrörelse så var han död. Jake grep tag i min hand och stack ner kniven i väskan. Jag fick pistolen att försvinna i ett dis och lät Jake dra iväg med mig.