I Was Never Insane

Alternativ Kapitel 10

Tag, You're It

Cassandra, Benjamin och Melody Sicaria satt i polisbilen som Beck och Abbott körde. Melody kramade om sin storebrors arm.
"Vänta lite. Det måste vara ett missförstod," sa Cassandra.
Beck suckade och svängde in mot polisstationen.
"Det är inget missförstånd Cassandra. Maera lämnade efter sig den gråtande fallna ängeln. Hon lämnade efter sig den på ALMH med."
"Vad menar du med det konstapeln?" frågade Benjamin.
"När er syster hamnade på ALMH så hände det något. Jag kan inte säga att hon är helt skyldig till det. Men Gerardo är avliden och kan inte utgöra något större hot mot samhället framöver. Som sagt blev er syster lite... hur ska jag formulera det? Lunatisk? Hon... Hon mördade alla på ALMH. Vakter, personal, psykologer och... patienter."
Melody skakade vilt på huvudet.
"Du har fel konstapeln."
Beck suckade.
"Mare skulle aldrig skada någon. Framför allt inte döda någon."
"Mel har rätt konstapel... konstapel...?" började Cassandra.
"Beck. Nicholas Beck."
"Okej då Beck. Min syster har rätt. Mare skulle aldrig någonsin skada någon."
"Får jag fråga om ni vet varför Maera till och börja med hamnade på ALMH?" påminde Beck de och parkerade polisbilen.
Han knäppte av sig säkerhetsbältet och gick ut. Abbott gjorde samma sak och sköt upp skåpdörren på bilen för att släppa ut ungdomarna.
När ungarna inte hade något svar på frågan öppnade Beck munnen.
"Hon försökte ta livet av sina vänner. Jag gissar på att ni inte närvarade vid hennes övernattning?" sa Beck och såg allvarligt på de tre barnen.
Det visade sig att Cassandra var ett år äldre än Maera, det vill säga 18. Så tekniskt sett var hon bemyndigad att ta hand om Benjamin som var 13 och Melody som var 8.
"Det är inte sant," sa Benjamin och knep ihop sina läppar till ett smalt streck.
"Tyvärr grabben, men hennes vänner vittnade. Två av de hamnade på sjukhus. Men hur kommer det sig att ni inte känner till det redan? Det var för mer än en månad sedan," sa Beck och rynkade pannan.
Han ledde ungarna in på polisstationen. Han såg medlidande på dem. De tog det förvånansvärt bra. Deras föräldrar hade just blivit lemlästade av sin egen syster. Problemet var att Beck hade misstankar om att syskonen Sicaria var näst. Därför var polisen tvungen att skydda dem till varje pris. Resten av befolkningen i Aurora Lake för den delen också. Problemet var att för att vara så knäppa i huvudet var de riktigt smarta. Maera hade ett IQ på 140 vilket är väldigt imponerande. Även för en vuxen man. Det var en väldigt hög nivå och hon var bara 17 år. Jacob hade tagit ett IQ test innan han hamnat på ALMH när han var 9 år gammal. Då hade han fått en poäng på 135. Som 9 åring. Han hade inte fått helt korrekt utbildning under sin tid på ALMH men han var tillräckligt smart för att undfly polisen närhelst han önskade.
Beck gestikulerade åt Sicaria ungarna att sätta sig och vänta på en bänk vid receptionen. Han drog med mig Abbott till polischefens kontor och knackade på.
"Kom in."
Beck och Abbott klev på och mötte polischef Conrad Soros's bekymrade blick.
"Jag antar att ni tog hit syskonen Sicaria."
Beck böjde lätt på huvudet pt honom och nickade sedan.
"Ja sir. Jag har fixat så att de får stanna på stationen några dagar framöver tills vi har fått nys om vart Maera och Jacob håller hus."
Soros nickade trött.
"Bra. Har du informerat de om att..."
"Ja."
"Vittnen säger att de såg två ungdomar springa hand i hand mot stora torget. De sägs ha varit blodiga och haft med sig en liten flicka. Något som lockar?" sa Soros och höjde på ögonbrynet.
"På momangen chefen," sa Beck beslutsamt.
"Avgå."
Beck och Abbott vände på klacken och stegade ut.
"Tar vi med förstärkning?" undrade Abbott.
"Inte än," sa Beck.
"Men...."
Beck höjde handen och Abbott tystnade.
"Det är inte så smart att smyga på två genier till ungdomar som är farliga tillsammans med ett dussin polisbilar i den här lilla staden."
Abbott hummade till svar och såg generat ner i marken.
"Om ni ska jaga vår syster följer vi med," yttrade sig den äldsta systern i familjen Sicaria.
De tre barnen stod nu med armarna i kors över bröstet med höjda ögonbryn.
"Kommer aldrig på fråga," sa Beck bestämt.
"Hon är den enda familj vi har kvar," protesterade Benjamin.
"Helt uteslutet," sa Beck och vände de ryggen.
"Nick... Det kanske är en bra idé att ta med dem," sa Abbott.
"Michael de är bara barn! Barn som förmodligen kommer falla samma offer som sina föräldrar. De är tryggare här."