OTHELIUM #Wattys2016

Del 2 - Paris

Ur Paris perspektiv - Skrivet av Holdonlynn in och titta på hennes grymma profil och berättelser.

Jag vaknar av ett ljust sken som smyger sig fram igenom de fördragna gardinerna. Skenet gav mig signalen att det är dags att vakna. Självklart vill jag stanna kvar i sängen och dra i flera timmar till, då det inte längre är morgon, eller klockan elva på förmiddagen. Men det skulle inte fungera, det förstod jag själv. Jag vet att Tiffany, min manager, ska knacka på ytterporten klockan tolv, exakt klockan tolv, inte en sekund senare. Det var hon själv som hade ställt kravet. Jag å andra sidan, tycker inte att det hade skadat om hon kom hit lite senare, så att jag kan sova den här extra timmen. Äsch, nu är det som det är.  Jag reser mig försiktigt och ömt ifrån min stora säng, som egentligen var alldeles för stor för mig själv. Ett gäsp fyller min mun och jag sträcker mina armar upp mot taket. Mina nakna fötter lägger sig försiktigt på fejkpälsen jag hade på golvet. Jag vänder mig till de stora fönsterna som fyllde hela väggen. Jag ser ut över alla New Yorks dyngblöta tak och ler för mig själv. Tänk att livet skulle bli såhär bra. Självklart hade man ju alltid drömmen som barn att bli prinsessa, eller popstjärna, och vara rik och populär. Och här är jag nu, en av de mest framgångsrika modellerna, samt mångmiljonär. Visst, jag skulle ju ibland vilja vara en vanlig artonåring, men jag skulle inte ljuga när jag säger att jag älskar mitt liv precis som det är nu.

Regnet öste ner ute och vinden var som ett kallt svep som drogs ovanför staden. Jag gick över det kalla trägolvet och öppnade min sovrumsport. jag gick en bit längs hallen. De vitmålade väggarna var prydda med tavlor med kinesiska tecken på. Vad dem betydde har jag ingen aning om, men de passar in med inredarens idéer. När jag köpte lägenheten lät jag min personliga inredare bestämma precis hur han ville ha det om han skulle bo här. Ärligt talat, så hade jag tanken på att avskeda honom efter att han börjat inreda gästrummet. Men när jag såg helheten av inredningen, så älskar jag den. Efter en bit vänder jag mig åt en dörr. Den var till garderoben. Jag slog in koden man behövde för att komma in. Jag hade en kod till varje rum förutom köket, vardagsrummen, matsalen och badrummen. När jag fått in rätt kod så öppnade jag dörren och gick in. Min garderob hade jag specifikt designat själv, då jag visste precis hur jag ville ha det. Garderoben var lika stor som sovrummet, och den var full av kläder. Ändå lyckades jag alltid ha problem med att välja vad jag ska ha på mig på morgnarna.

Jag leds av mina sinnen till en långärmad klänning. Bladgrön, men snörning över urringningen. Den var i plysch, och gick en bit över rumpan. Den var en av mina nyaste inköp, och dyr var den. Dock behöver jag aldrig kolla på prislappen vilken affär jag än är i. Hur som helst, så ställer jag mig bakom skynket. Jag ville ha som ett provrum i min garderob, men bra ljus och ett skynke. Jag klädde av mig mitt nattlinne och drog över den tajta klänningen. Den passade perfekt, som jag redan visste. Jag hade till och med bett en skräddare att fixa sömmarna så att den passade just min kropp. Jag ler för mig själv och visar mina kritvita tänder. Mina blågråa ögon framhävdes av den mörkgröna klänningen, och min solbrända hy gjorde att mitt naturliga svarta hår verkligen såg naturligt ut. Jag ska inte ljuga, jag tycker att jag är vacker.

Jag bestämmer mig för den gröna klänningen, och går ut i hallen igen. Plötsligt slår det mig, vart är Tiffany? Hon borde ha kommit för snart en halvtimme sedan. Jag hade tanken i huvudet att hon kanske bara är lite sen, eller att hon fastnade i ett möte. Dock är det svårt att slå bort tanken att någonting har hänt på vägen hit. Man vet aldrig vad som kan hända på New Yorks gator, speciellt inte en mörk, kall och regnig dag som denna. Även fast de hemska tankarna bestämmer jag mig för att inte ringa till henne nu. Jag kan ju vänta tills klockan 1. Plötsligt rycker jag till då min mobil vibrerar i handen. Jag tar upp mobilen, och suckar lättnat. "Tiffany" står det på skärmen. Jag swipar fingret över mobilen och sätter den jämte örat.

- Hej Tiff! Säger jag och ler, medans jag fortsätter till min skogarderob.

- Jag kan inte komma idag, säger Tiffany. 

Hon verkar frånvarande. 

- Okej, varför? 

Jag kände ett starkt behov av att fråga om anledningen, då det är mig hon jobbar för.

- Mina problem, inte dina. 

Thomas kommer klockan ett, säger hon och lägger på. 

Jag rycker lätt på axlarna. Thomas var som Tiffanys ersättare, om hon skulle bli sjuk eller ville vara ledig av någon anledning. Jag gick in i skogarderoben och kollade ut över alla hyllor. Från golvet, upp till taket. Jag hade till och med en stege jag fick klättra upp på för att nå skorna på den översta hyllan. Jag ser ett par silvriga stilettos, som jag tar från den understa hyllan. Jag sätter mig på den gråa soffan jag hade i rummet. Jag älskar skor. Det är varje tjejs dröm, en skogarderob. Hur som helst, så märker jag att skorna inte alls passar med klänningen när jag ställer mig framför spegeln. Jag tar av dem, och ställer tillbaka dem på sin rätta plats. Jag vänder mig om, och ser ett par svarta overknee-boots. Jag tar fram dem och drar över dem över mina små fötter. Jag ställer mig återigen framför spegeln. Perfekt. Jag ler för mig själv igen. Jag har en hörna i rummet där jag har alla mina väskor. Fem hyllor, bara fyllda med väskor. Snabbt tar jag tag i en svart kuvertvästa i läder, med gulddetaljer.

Mitt hår är naturligt lockigt och går ner till midjan. Jag har valt att inte klippa det, då jag inte gillar att använda hårförlängningar, vilket skulle behövas när min hårstylist skulle göra mina frisyrer till röda mattan. Nej, jag gillar inte att ha en massa fejkgrejer. Plastikkirurgi, löshår och så vidare är saker jag aldrig ens skulle tänka på att skaffa. Mitt liv är perfekt, precis som det är...