OTHELIUM #Wattys2016

Del 12 - Paris

Paris var rasande. Hur kunde Willow bara gå ifrån henne, och låtsas som att hon inte fanns? De hade inte sett varandra på ett årtionde för guds skull! Hon ser hur Willow står med sin mobil, och bestämmer sig för att gå till henne.

-Hallå? Är du döv? Ropar hon och tar stora steg över klinkergolvet. Willow vänder sig om. Paris tar upp ett äpple från bordet och ler finurligt medans hon kollar ner i marken och saktar ner sina steg när hon närmar sig Willow. Hon kollar upp igen och kastar äpplet upp och ner i handen ett flertal gånger. Willow står helt tyst.

-Du, min käraste, käraste syster, har mycket att förklara, Säger Paris och sätter sig ner på stolen och tar ett bett av äpplet.

-Kan du lägga av? Säger Willow medans hon vänder sig om och är påväg ut ur köket. Paris stoppar henne och drar tillbaka henne i armen.

-DU låste in MIG i DIN grotta och passar på att ta över MITT liv under tiden? Du tar MIN pojkvän, lurar MINA vänner och går på MINA fester? Ha. Ha. Ha. Trots det, vet du vad? Man lurar ALDRIG media. Säger Paris och släpper hennes arm när hon märker att Willow lyssnar. Willow rynkar pannan.

-Vad menar du med det? Frågar hon.

-Hur tror du att jag kom ut? Ärret, Willow. Folk vet vem jag är när de ser det, för att fotograferna photoshopar aldrig bort det. Så fort folk ser dina bilder på Camilles fest, förstår dem att något är fel. Du kommer bli anklagad för identitetsstöld och få fängelse. Fast jag antar att du är vad vid sånt, ellerhur?

Paris kunde se hur Willow liksom sjönk ner i stolen.

-Snälla, låt dem inte ta mig igen! Jag har äntligen blivit fri och jag börjar verkligen älska denna mystiska men fantastiska värld! Snälla, Paris? Säger Willow. Paris kunde se hur tårar bränner bakom Willows ögon. Hon sätter sig ner jämte henne.

-Okej, men du kan inte fortsätta att låtsas vara jag, Säger Paris och tar ett till bett av äpplet.

-Vad ska jag göra? Frågar Willow. Paris tänker efter ett tag. Det tog inte lång tid innan hon fick en idé.

-Enkelt.  Jag gårut i all media och berättar att du är min tvilling, och pang, boom, du blir kändis, vi får en egen dokusåpa, DUBBELT så mycket pengar! Säger Paris med ett stort leende på läpparna. Willow log också, tills leendet plötsligt sjönk ihop igen.

-Men tänk om dem känner igen mig? Frågar hon oroligt och kollar ner i marken. Paris fnissar till och Willow höjer blicken.

-Jag har typ femtio vakter, du behöver inte oroa dig, säger Paris. Willow skakar på huvudet och reser sig upp.

-Du förstår inte! Ropar hon medans hon tar stora kliv ut ur köket.

Paris förstod att Willow nog ville vara ensam ett tag, så hon brydde sig inte om att följa efter. Istället bestämde hon sig för att gå in i garderoben och leta upp sin röda bikini. Hon klädde av sig sin korta klänning och bytte om till bikinin, och drog över en vit, stickad kofta över axlarna, innan hon begav sig till glasdörren ut till swimmingpoolen som var nergrävd i trädgården, det klarblåa, turkosa vattnet glittrade i morgonsolens ljus, och hennes ögon nästan bländades av de vita solstolarna som solen sken rakt på. Hon släppte av sig koftan och klev graciöst ner för poolstegen tills hennes axlar låg under vattenytan till det varma vattnet. Hon släppte taget av stegen och njöt av vattnet som omgav hennes kropp och gav henne en skön svalka. Hon simmade till andra sidan av poolen, där hon hämtade en flytsvan, som hon klättrade upp på och la sig på rygg för att sola. Svanen flyter sakta rund av de små vågorna som bildas i poolen. Paris sluter ögonen och låter hennes kropp få den solbruna tonen alla strävar efter. Svanen var gjord av gummi och lät högt när hon vred på sig.

Efter ett tag hör hon plötsligt hur något prasslar någonstans runt löv, och Paris tänker direkt på buskarna som omgav poolen. Hon öppnar ögonen och kollar noggrant i alla buskar med blicken, men ser inget. Precis när hon hade tänkt att stänga ögonen igen, ser hon en svart skugga springa ifrån busken, ut ner för backen som låg där hennes tomt tog slut. Hon kollar med rynkade ögonbryn efter figuren som verkade ha bråttom ut ifrån Paris tomt. "Äsch, det var väl bara paparazzi" tänker hon och rycker på axlarna, och återgår till sitt solande.

Efter ca 2 timmar insåg Paris att hon nog behöver bege sig inåt igen. Solen här var inget att skoja med, och hon måste vara försiktig med sin hud för att se bra ut på bilder med blixt. Hon paddlar in mot kanten och kliver av svanen, innan hon tar koftan hon lagt på marken och går in igen. Hon går direkt ut i köket och öppnar kylskåpet, där hon tar ut hennes specialgjorda lemonad. Inget socker, inget fett, det perfekta antalet citroner och lite, lite hallonsaft för att få den perfekta kontrasten mellan sött och surt. Hon tar ut glasflaskan och häller över lemonaden i ett stort glas.

Hon tar sedan ut en isbricka ur frysen och lägger i fyra bitar is. För att göra den instagram-vänlig skär hon ett hack i en citronklyfta, täcker den i socker, och sätter den på kanten av glaset. Hon sätter i ett rosa sugrör. Hon tar med sig glaset ut i en av solstolarna i trädgården, där hon sätter sig. Genast plockar hon upp mobilen och tar en bild på lemonaden, och lägger ut den på instagram. Hon ler för sig själv och sätter på sig ett par solglasögon. Men hennes njutning förstörs snabbt, då hon återigen hör prasslande. Denna gång bestämmer hon sig för att gå närmare busken.

-Vem är där? Ropar hon, lite skakig i rösten. Ingen svarar. Ingen springer iväg. Hon tar ett steg närmare, och kisar för att försöka se in bland bladen. Plötsligt, när hon står mitt framför busken ser hon något som får hennes hjärta att rusa. Hon skriker så högt hon någonsin kunde, men var för stel för att röra sig. En pistol riktades mot henne.