En spegel av blod

3 | Detta är ju du, eller hur?

På lördagen kommer städfirman som pappa hyrt in till att städa efter festen. Själv springer jag en halv mil på löpbandet, går en lång promenad runt sjön med Oz och på kvällen ser jag och Nina på en romantisk komedi som jag inte ens kommer ihåg titeln på, eftersom det enda jag har i hjärnan är att Celine inte är öppen för vilka kukar som helst.

Efter filmen måste Nina hem för hennes föräldrar vill inte att hon sover hos mig två nätter i rad. Antar att de vill se till att hon fortfarande lever. Eller att hon inte blir gravid. Jag klandrar dem inte. Jag rent av tackar dem, för jag är inte speciellt närvarande just nu ändå.

Söndagen flyger snabbt förbi och så är mina föräldrar hemma igen och jag säger att festen blivit lyckad, men nämner varken att vi druckit pappas dyra vin eller att en tjej med ljust lila hår och alien-topp påstått att jag heter Adrian och inte Charlie.

"Har du övat på fiolen?" frågar mamma.

"Ja, tre timmar", säger jag, fast jag bara dragit en enda ton med stråken och sedan stått som ett fån och grubblat.

Hade jag varit ärlig och sagt nej, hade hon bara bett mig att spela och är det något jag inte har lust med just nu, så är det att spela fiol.

Jag sätter mig framför datorn i mitt rum och loggar in på Facebook. Oz hoppar upp i mitt knä och lägger sig tillrätta. Jag stryker honom över huvudet samtidigt som jag skriver in Celine i sökrutan. Ögnar igenom namnen och profilbilderna på träffarna som dyker upp.

Celine Johansson. Inte hon.

Celine Holmertz. Inte hon.

Men där. Celine Sjöqvist. Jag klickar på profilbilden och den går upp i fullskärm.

Celine ler ett svagt leende på bilden. Det ljuslila håret är uppsatt i en vanlig och enkel tofs. Jag ser den bekanta guldringen i ena näsvingen och den lilla uttöjningen i ena örsnibben. Om halsen har hon ett choker-halsband med yin och yang-symbolen.

Hon är säkert bara psykotisk eller något. Inbillar sig att hon har varit med om vissa saker eller känner vissa människor. Så måste det vara, för jag är inte glömsk. Jag har aldrig träffat henne förut. Vi kan inte ha haft sex. Det kan vi bara inte!

Jag torkar mig om min svettiga panna med handen. Jag vet inte varför jag är så nervös. Celine är ingen jag sett förut. Jag borde inte känna mig förvirrad. Jag borde kunna lita på mig själv och mitt minne.

Jag lämnar hennes facebooksida utan att skicka en vänförfrågan. Varför skulle jag? Till råga på allt så skulle det dessutom bara få Nina att misstänka massor igen, och det är inget jag har tid med.

<><><><><><><><>

Jag slår upp ögonen till väckarklockans hjärncellsdödande pipande och svingar rutinerat handen mot avstängningsknappen, vilken jag den här morgonen går all in hardcore på.

Måndag. Ugh. Berätta något som inte får mig att frivilligt slå huvudet i väggen.

"CHARLIE! GLÖM INTE ATT DU HAR EXTRA LÅNGT ORKESTER-REP I EFTERMIDDAG!" hörs mammas alltid-så-morgonpigga röst från nedervåningen.

Hej på dig med väggen.

Jag masserar den färska bulan i pannan med handen och kastar av mig täcket. Hur mycket jag än vill ligga kvar och snooza hela dagen så måste jag till skolan. Jag har prov. I fysik. Halle-freaking-luja.