Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 1

Jag sitter i soffan, hemma, med Darcy i min famn och Harry på sidan om mig. Jag strycker sitt finger över Darcys kind medan hon gör något pruttljud med munnen så att spott bubblar ut. Jag skrattar lågt, och Harry kysser min kind.

"Hon är så underbar", säger han lågt. "Vi har verkligen fått en underbar dotter."

Jag nickar, och håller verkligen med. En finare bebis har jag aldrig sätt i hela mitt liv. Och det är mitt barn. 

"Får jag hålla henne?" frågar Harry försiktigt. Jag nickar, utan att rikitgt veta varför han frågar om det, och räcker över Darcy så att hon är i Harrys famn. Hon ser upp på honom, med stora ögon (som är blåa för tillfället).

"Jag undrar vem hon kommer vara mest lik", säger Harry lågt, nästan som att han är rädd för att vara högljudd.

"Mig såklart, jag är ju snyggast." Jag flinar svagt mot Harry, och han fnyser.

"Jag är snyggast. Det vet du."

Jag skrattar lågt, innan jag lutar mig fram mot honom och ger honom en lätt kyss på munnen. Samtidigt ger Darcy ifrån sig ett litet ljud.

"Vad är det?" Jag vänder min blick till henne, och börjar klappa henne försiktigt på huvudet. Genast stänger hon munnen och börjar se på mig.

"Hon kanske också vill ha lite uppmärksamhet", flinar Harry svagt.

"Hon får ju det", skrattar jag lågt, och böjer mig fram för att kyssa hennes kind.

"Men mer", skrattar han.

Jag skrattar lågt och pussar hennes kind snabbt några gånger. Hon ger ifrån sig ett litet ljud igen, och det låter ungefär som ett skratt.

Jag lutar mig bak igen, och bara ser på henne.

"Jag har knappt förstått att hon faktiskt finns än ..." viskar Harry.

"Ja ... Hon har gett ifrån sig något som faktiskt finns, så du kan ju lista ut det när du fixar det", flinar jag och håller för näsan. Harry lyfter upp henne, luktar på hennes blöja och rynkar på näsan när han känner doften.

"Jag fixar inte det där! Det är ditt jobb", säger han.

"Mitt jobb var att pressa ut henne, och det var tusen gånger värre än det där. Gå nu."

Han ger mig en lite irriterad blick, och jag bara flinar mot honom medan han går upp med Darcy för att fixa med hennes blöja.

Jag lutar mig bak i soffan, och njuter av att få några minuter ensam. Det är ganska svårt nu. Antingen är det Harry som ska tillfredsställas eller så är det Darcy som skriker. Det är inte så att jag inte gillar detta, jag älskar Darcy och jag älskar Harry, men jag älskar ensamtid också.

Efter bara några minuter kommer Harry ner igen, med ett äcklat ansiktsuttryck.

"Du är lycklig att jag älskar dig", säger han och jag skrattar lågt.

Jag tar Darcy från honom, och kysser hennes kind.

"När fick hon mat senast?" frågar jag, och Harry ser på sin handled, där han har glömt att sätta på en klocka. Han suckar lågt, och lite irriterat, innan han går ut till köket för att kolla på köksklockan istället.

"För typ fem timmar sen ungefär", säger han när han är tillbaka i vardagsrummet. Jag nickar långsamt och börjar fixa lite i min tröja så att jag kan amma Darcy, för jag ammar. Jag lägger Darcy mot min arm, och hjälper henne få till rätt innan hon kan börja äta (eller dricka ...)