Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 5

Jag låser dörren innan jag går bort från huset med Darcy i en barnvagn. Eftersom att Harry är på ett möte tror han att jag är hemma själv, men egentligen ska jag också ska på ett litet 'möte.'

Eller om en ens kan kalla det ett möte vet jag inte, men det är ändå ganska viktigt. Och jag känner mig hemsk som inte berättar något för Harry, han borde egentligen få veta vad det handlar om. Men vem har sagt att jag är en bra flickvän egentligen?

Jag ler med en suck när jag ser honom på en parkbänk, vid en park en bit ifrån mitt och Harrys hus.

"Grace!" ler han och sträcker ut sina armar i en kram när jag är framme vid honom. Jag släpper Darcys barnvagn för att ge honom en kort kram.

"Hej Blake."

"Jag har saknat dig", flinar han lätt och jag himlar med ögonen, för jag har väl också saknat honom mer än vad jag vill erkänna.

"Jag har ju inte sett dig sen du bara hade en litet mage. Så, var är min lilla skrutt?"

"Lilla skrutt?" skrattar jag. "Vad fan är det för smeknamn?"

"Jamen, jag tänkte bara. Var är hon, i vagnen?"

Jag nickar långsamt för att lyfta upp Darcy ur vagnen, och tyvärr sov hon. Så nu vaknar hon.

"Herregud ..." skrattar Blake. "Det finns något som kallas napp, du vet det va?"

Jag himlar med ögonen från där jag står och vaggar Darcy i min famn. "Det är bara Harry som använder dom, hon behöver dom egentligen inte."

Han nickar långsamt. "Har du berättat än?"

Jag skakar långsamt på huvudet. "Jag vill inte såra honom ... Jag menar, anledningen till att vi fortfarande är tillsammans är för att han tror att Darcy är hans. Han vet inte ens om att du och jag hade sex."

Blake och jag låg med varandra, bara några dagar efter att jag och harry hade gjort slut. Jag behövde närheten, och Blake kunde ge mig den. Såklart ångrar jag det nu ... Jag menar, det hade sparat mig att bli mamma som artonåring* och jag hade kunnat bli gravid när jag var redo, med Harry.

Inte för att jag inte känner mig redo nu, men jag hade kunnat vara mer redo om jag på riktigt skulle fått prata igenom detta.

"Jag förstår, men jag vill ändå vara hennes förälder, om du förstår vad jag menar."

Jag nickar långsamt. "Vi ska fixa med allt sånt där ... Men jag vet inte hur lång tid det kommer att ta."

Blake ser på Darcy ett tag. "Får jag ... ehm, hålla i henne?"

Jag nickar snabbt, och lägger Darcy i hans famn. Blake suckar lågt, medan hon med slutna ögon ligger i hans famn, men ändå håller sin lilla hand runt mitt pekfinger. Många skulle nog kunna ta oss tre som en "riktig" familj ...

"Bara så att du vet ... Om Harry gör slut, kan du komma till mig. Och bo där ett tag ... om du vill alltså."

Jag nickar snabbt och ler. "Tack."

Han räcker över Darcy till mig igen. "Det var kul att träffas igen, men jag måste till jobbet. Om du vill kan du följa med, men jag tror inte att det är så kul att se på." Han skrattar lågt.

"Jobbar du fortfarande på den där snabbmatsrestaurangen?" flinar jag.

"Nej, faktiskt inte. Nu jobbar jag på någon jävla glassaffär, men det är kul", skrattar han.

"Då kanske jag följer med, om jag får gratis glass", flinar jag.

"Visst." Han himlar med ögonen.