Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 10

Jag blöter mina läppar medan jag ser på min spegelbild i helkroppsspegeln som finns i mitt och Harrys, eller bara mitt, sovrum. Jag har sett det. Hans nya flickvän. De var ute igår, tack och lov utan Darcy (jag skulle inte klara av att ha någon annan runt henne). Efter en snabb Google sökning fick jag reda på att den här tjejen jobbade som modell för victoria's secret. Och det är pretty obvius varför Harry är med henne nu. Hon är vacker. Vackrare än mig.

Jag tar upp min mobil och söker upp en bild på henne, och börjar jämföra den med min egen spegelbild. Det kanske inte är en bra sak att göra, men jag kan inte hjälpa det. Det får det att kännas som att han hade en anleding till att lämna mig istället för att bara lämna mig.

"Saken är den, att jag förstår dig. Jag visste att du skulle lämna som alla andra", säger jag med ett bittert skratt och himlar med ögonen medan tårar rinner ner för mina kinder. "Jag hade bara hoppats på att det skulle ta längre tid."

Jag stänger ner min telefon och torkar mig under ögonen medan jag hör magen kurra. Ända sen jag såg Harry och hans nya tjej har jag låtit bli att äta, på något konstigt sätt känns det bättre. Smärtan övergår till hunger och efter ett tag kan jag bara tänka bort den.

Men varje dag, varenda jävla dag tvingar jag mig själv att pumpa ut mjölk till Darcy i små flaskor. Det ger hopp om att hon kommer tillbaka. Men det gör hon inte, så dagen efter häller jag ut mjölken och börjar på nytt och det gör ondare och ondare för varje gång hon och Harry inte kommer in igenom ytterdörren.

Jag går bort från spegeln och sätter på mig en tröja, Harrys tröja, och går från vårt/mitt/hans rum medan jag undviker att se på Darcys stängda dörr.

Jag går direkt till vardagsrummet utan att äta och väntar på att Blake ska komma. Han är inte Harry, långt ifrån, men han gör smärtan mindre och det är allt jag vill. Jag vill sluta känna, och hoppas, men det går inte.

Blake går in utan att knacka, och går ut till vardagsrummet där jag sitter inlindad i en filt.

"Hej ...", säger han och sätter sig bredvid mig, och jag nickar kort som svar.

"Hur mår du?"

"Okej", svarar jag och fortsätter att sitta i hörnet av soffan utan att riktigt titta på något.

"Fryser du?"

Jag skakar på huvudet, men han tror inte på mig.

"Jag går och gör te", säger han kort och går ut i köket. Så fort han har gått börjar tårar rinna ner för mina kinder men jag torkar snabbt bort dem så att inte Blake ska komma ut och se.

Han är snäll, snällare än vad han var innan, men han bryr sig för mycket. Nästan som Harry, fast jag gillade att Harry brydde sig, det fick mig att känna mig trygg men med Blake är det nästan på gränsen till irriterande. Men det kan ju också bero på att jag inte vill att det är han som ska bry sig. Jag vill att Harry ska bry sig. Jag vill att han ska hålla om mig när jag gråter och trösta mig när jag är ledsen. Och jag vill att han ska koka te till mig när jag fryser.

Som innan. Jag vill att det ska vara som innan mellan oss ... plus Darcy, såklart, men jag vill inte att han ska ha vår dotter själv och vara med någon supermodell som ser mycket bättre ut än mig. Som är mycket smalare än och vackrare än mig.

Och jag har väl också gjort fel med att vara med Blake, men han är ändå Darcys riktiga pappa, och om jag skulle säga det till Harry skulle han bli ännu mer arg och det är redan jobbigt som det är. Sen ville jag också säga det vid det rätta tillfället, och det kom aldrig. Vi bråkade för mycket och nu vill han inte ens låta mig träffa Darcy så jag får inte en chans till det.

Om han bara skulle kunna ge mig en chans att förklara allt, då skulle det kunna bli så mycket lättare. Antingen så skulle vi kunna försöka igen eller så kan han lämna mig som nu, men jag vill berätta varför jag var med Blake och att han egentligen inte skulle behöva vara orolig för det är han som jag älskar.

Dock har tanken slagit mig, att lämna ett röstmeddelande som berättar allting, eller bara skicka ett sms, men det känns så fel att berätta det, särskilt när Harry har Darcy. Jag vet att det bara skulle få honom att vilja hålla henne borta från mig ännu mer.

Blake kommer ut från köket efter ett tag med två koppar te, båda utan mjölk i. Jag tar emot ena koppen utan att nämna något om det, det är lika bra att låta det vara. Det känns som att jag iallafall har något som nästan bara Harry vet om mig. Jag älskar känslan av att det finns saker ingen annan vet om mig, det får mig att tänka på vad vi hade, och det får mig att känna mig älskad, även fast det bara är i någon sekund.

"Det enda jag hittade var chokladte, jag hoppas att det är okej", säger Blake, och jag dör lite innombords men hoppas att det inte syns.

Jag nickar kort. "Tack", mumlar jag och dricker lite ur koppen. Det var sötare med mjölk i, men smakar fortfarande gott.

"Säg till om du vill göra något ute. Jag och några vänner tänkte gå ut ikväll. Vill du följa med? Jag vet att det kanske inte är vad du vill göra just nu, men det kommer nog kännas bättre. Du behöver slappna av lite, glömma allt jobbigt i ett tag", säger Blake och ser på mig.

Jag ser på honom kort, innan jag ser tillbaka i mitt te. Jag vet att det inte är bra för mig att sitta här inne hela tiden, men jag kan inte släppa att Darcy har bott här. Harry och Darcy har bott här, med mig.

Men det är ändå något jag vill göra. Jag är arton och jag har aldrig gått ut lagligt. Jag har haft barn och varit gravid, men ändå. Om både jag och Harry ville skulle vi säkert kunna fixa någon barnvakt till henne. Jag fortsätter att se ner i koppen i ett tag till innan jag vänder upp blicken till Blake.

"Okej", svarar jag.

"Är det säkert? Du behöver inte om du inte vill", säger han snabbt.

"Men jag vill, det är lugnt", säger jag och han nickar.

"Vi åker väl runt sju, klockan är typ två nu. Jag kommer åka hem lite innan men hämtar dig sen, okej?"

Jag nickar och ler svagt åt honom innan jag börjar dricka teet. Tanken att gå ut känns faktiskt mer lockande ju mer jag tänker på det. Det kommer nog att vara bra för mig.

---------------------

Innan jag börjar förklara varför jag inte har uppdaterat ska jag ställa en fråga gällande denna fanfictionen *DUN DUN DUUUUUUUNNNN* (nä det är inte så hemskt xD).

Men tycker ni att mina kapitel är för långa? Om ni gör det, hur långa vill ni helst att de ska vara? Mina kapitel nu ligger på 1000-1500 ord per kapitel (lite mindre om man inte räknar med author's noten [det här]). Vill veta för ibland känns det som att de är för långa, och då vill jag veta vad ni tycker.

-

Det var inte igår. Hej, hur mår ni? Är det bra med er?

Skämms nästan, har inte uppdaterat på typ två månader mennnnn jag har mina anledningar. xD

Ursäkt nr 1, Har skrivit och uppdaterat andra fanfics plus co-skrivit med andra personer.

Ursäkt nummer 2, skola. Behöver egentligen inte säga mer, men vi har haft ganska mycket. Kanske inte i två månader men på senaste tiden, plus att jag kan väldigt lätt bli stressad vilket leder till

Ursäkt nummer 3, WRITERS BLOCK. Snälla kan någon bara få det att försvinna för det är så sjukt jobbigt och tråkigt att ha det. Speciellt när man har inspiration men inte kan skriva något.

Så, hoppas att ni förlåter mig för det och när jag säger att jag inte kan lova att det tar kortare tid tills nästa kapitel. Hehe, sorry.

xx Zenderilla

(Om någon fortfarande läser det här, kommentera hur många gånger Harry nämns i detta kapitlet haha)