Kapitel 8

213 7 13
                                    

Harry har inte varit sig själv i flera dagar. Han verkar mer stressad, och det känns som att han döljer något för mig. Han låter mig vara med Darcy utan att avbryta, och hans kläder försvinner ifrån vår garderob. Eller inte bara hans kläder, Darcy har också mindre än vad hon hade förut.

Harry har varit avvisande också, inte pratat med mig, bara lagat mat till sig själv och det förvånar mig att han inte sover i ett av gästrummen.

Jag hade aldrig någonsin trott att han bara skulle sticka sådär, men en morgon när jag vaknade var varken han eller Darcy hemma. Jag testade ju såklart att ringa men han svarade inte. Jag hade varit hemma hela dagen och väntat, men de kom aldrig. Inte dagen efter det heller.

Och det var då det slog mig att Harry har tagit min dotter och flyttat, till någonstans där jag inte vet vart. De skulle kunna bo i Australien, eller i Amerika, eller något annat ställe långt bort. Det är ändå samma känsla. Jag vet inte vart dem är eller om jag någonsin kommer få se dem igen.

Jag är dock mest rädd för att inte få vara med Darcy längre, eller missa stora saker i hennes liv. Tänk om Harry inte berättar vart han är, så när jag träffar Darcy igen har hon lärt sig att gå.

Eller ännu värre. Harry blir tillsammans med någon annan ... och Darcy får en ny mamma. Hon är för liten för att komma ihåg mig, så om Harry skaffar en ny så blir det som att jag aldrig funnits i hennes liv överhuvud taget ...

Jag tar ett djupt andetag innan jag slår in Harrys nummer i min telefon, och förhoppningsvis så svarar han.

Men det gör han inte.

Och därför fortsätter jag att sitta i min dotters rum, hålla i hennes filt och gråta tills tårarna tar slut.

*

Jag trycker bort samtalet från Grace medan jag ger Darcy hennes flaska. Att göra det här känns rätt, men ändå fel. Jag tar bort Graces dotter från henne. Men det är såhär jag borde göra. Darcy ska inte få växa upp med att hennes föräldrar bråkar.

"Jag förstår verkligen inte varför du gör detta", suckar Louis och ser på mig. Det är Louis jag bor hos just nu, tills jag hittar något eget. Jag hade tänkt att köpa något mindre, så att jag kan få vara ifred med Darcy.

"Men jag har ju sagt det. Jag vill inte att Darcy ska växa upp med att hennes föräldrar bråkar", säger jag och ser ner på Darcy medan hon dricker klart.

"Jag tror inte hon mår bättre av att växa upp utan mamma."

"Men jag ska låta henne och Grace träffas, bara inte just nu."

Louis suckar lågt, men jag bryr mig inte utan börjar rapa Darcy istället.

"Du borde ändå prata med henne", säger Louis, och jag skakar på huvudet.

"Inte just nu", säger jag och pussar på Darcys kind.

"Men kom igen, Harry. Först och främst, Grace borde i alla fall få veta vart sin dotter är, och för det andra så vet jag att du saknar henne. Varför kan du inte bara prata med henne och reda ut saker?"

"Därför att, jag inte saknar henne och jag vill inte bråka."

"Just nu verkar det faktiskt som att du vill bråka, du svarar inte på hennes samtal och hon har ingen aning om vart du eller Darcy är. Så vitt hon vet skulle ni kunna vara på andra sidan jorden, och hur fan ska du göra sen när vi åker på turné igen? Darcy är för liten för att följa med och du vet om det."

"Louis, turnén börjar om typ en månad", suckar jag. "Vi behöver inte hålla koll på sånt nu."

"Harry", säger Louis i en barnslig ton. "Turnén börjar om två veckor."

Love me like you do (Swedish) #Wattys2016Where stories live. Discover now