Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 12

Jag jämrar mig när jag måste resa mig upp från golvet, och den bultande värken i mitt huvud gör ingenting bättre. Jag tar stöd i en hylla och börjar med skakig kropp öppna dörren till skafferiet och gå ut.

På vägen ner till köket måste jag hålla i allt från väggar, trappräcket, dörrar och stolar för att inte falla ihop. Det var inte på klubben jag blev för full men när jag hade kommit hem och öppnat dörren till skafferiet kunde jag inte hålla mig, så jag började dricka mer. Mycket, mycket mer vilket jag önskar att jag inte gjorde. Mitt huvud håller på att explodera och min kropp känns som gelé, och då ska vi inte ens nämna ångesten och sorgen över att inte ha Harry som kan ta hand om mig.

Jag tar ner ett glas vatten, men ingen huvudvärkstablett. Just nu vet jag att oavsett om jag gör det själv eller inte så kommer den komma upp igen, och det är inte värt det. Jag dricker långsamt upp vattnet medan jag sätter mig ner på en stol i köket. Jag känner mig så rastlös, det finns nästan ingenting att göra och jag känner inte för att somna om igen, även fast det nog är vad mitt huvud behöver. Jag ser upp på köksklockan och suckar, klockan är halv ett och jag vaknade precis.

Jag sitter vid bordet i mer än trettio minuter tills jag reser mig upp, går till diskbänken och tar fram en av Darcys flaskor och en mjölkpump och börjar pumpa ut bröstmjölk i flaskan. Jag gör det mest för att ha kvar bröstmjölken, jag vet att hon inte kommer att komma tillbaka men det finns där ifall att.

När jag är klar ställer jag den fulla flaskan på diskbänken igen, redo att används om hon faktiskt kommer.

Som alla andra dagar går jag upp till hennes rum, öppnar garderoben med de få kläder som Harry inte tog när han lämnade, som bara är kläder jag har köpt, och hänger fram dem.

"Jag undrar om de fortfarande passar dig, eller om du vuxit ur dem redan", säger jag lågt och kan inte låta bli att le svagt när jag tänker på min dotter. Leendet är fyllt med tårar, men det lilla hoppet som inte försvunnit får mig att inte känna lika mycket smärta. Jag tar ett djupt andetag och går ut från hennes rum och går till mitt, och Harrys, istället. Jag suckar när jag ser mitt ansikte i spegeln, men bestämmer mig för att tvätta bort det i duschen. Jag tar fram en av Harrys gamla hoodies, som han inte tog med sig, och leggings innan jag går till badrummet och duschar.

Effektiv, Grace, tänker jag för mig själv.

Nu är det bara mat kvar. Eller?

Jag ser på min nakna kropp framför spegeln och får direkt tårar i ögonen.

Med någon så ful som dig är det ju inte konstigt att han lämnade dig. Och din dotter skulle säkert bara skämmas över att du var den som tog hand om henne.

Orden fortsätter forsa genom mitt huvud och jag lägger mig ner på golvet på badrummet. Jag skriker, försöker få det att ta stopp men inget hjälper förens jag står över toaletten igen och det enda jag får upp är magsyra. Jag spolar och fortsätter gråta.

Varför var han tvungen att lämna när allt började gå nerför? Eller var det jag som förstörde allt? Eller är det bara som rösten säger, han träffade någon som var bättre och snyggare än mig och bestämde sig för att det skulle bli en bättre familj?

Jag vet att jag inte borde lyssna på den, det har alla sagt, men det är ju ganska svårt när den har rätt.

Jag reser mig upp med skakiga ben och sköljer ur min mun innan jag går tillbaka ut i köket. Jag vet att jag egentligen inte borde ringa honom, det kommer bara göra allt värre men jag kan inte hålla mig. Även om han inte svarar så kommer jag få höra hans röstbrevlåda, och det är allt jag vill göra. Höra hans röst.

Jag slår in hans nummer medan mitt hjärta bultar hårt. Jag får nästan svarta prickar framför ögonen medan signalerna går fram, men som vanligt svarar han inte.

"Du har kommit till Harry. Jag har inte svarat vilket betyder att jag antagligen jobbar eller är upptagen med något annat. Har du ett meddelande lämna det gärna efter tonen."

Jag suckar lågt och låter pipet gå men säger inget. Jag bara andas i luren tills jag sväljer hårt.

"D-det är Grace ... Snälla kom hem."

------------------

FILLER!!! :DDD

Fyi jag sörjer killarnas paus. gråter as we speak.

Lite kortare kapitel än vanligt men det kom snabbare än vad det gjort de senaste månaderna (heh).

Hur tror ni att Harry kommer reagera av samtalet, eller kommer han ens att lyssna på det?

Vad tyckte ni om kapitlet?

Rösta och kommentera! Love ya, xx Zenderilla