Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 6

Jag vaknar inte utav Darcy, utan av att jag ligger emot Harrys bröstkorg som snabbt rör sig, som att han har svårt att andas. När jag har legat ett tag förstår jag varför. Han gråter. Han ligger med armarna om mig och gråter högt. Jag vågar inte röra mig, så jag ligger still och får mentalt mitt hjärta utdraget ut bröstet. Det gör så ont att höra. Så när jag inte klarar av att höra mer sätter jag mig halvt upp, och Harry släpper mig och ser på mig med ledsna ögon. Jag suckar och lutar hans huvud mot mitt bröst. Han gosar in sig i dem, och lägger sina armar runt mig samtidigt som han fortsätter gråta.

"Lilla gubben ..." suckar jag. "Vill du prata om det?"

"Förlåt ... Jag vet att jag är en urusel pojkvän, men jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket, Grace."

"Du är inte en dålig pojkvän", suckar jag och stryker honom över håret. "Och jag älskar dig med."

"Nej, jag är så dålig ... Du borde inte älska mig. Jag kallade dig en lögnare, sa att du var otrogen. Hur kan du ens vilja vara med mig?"

"Harry, jag förstår att du blir orolig, men jag kommer inte lämna dig. Okej?"

Han nickar och kramar om mig hårdare runt midjan. "Förlåt, Grace."

"Det är okej." Jag ger honom ett svagt leende.

"Nej ... Jag är alltid så elak mot dig. Jag förstår inte varför. Du är det bästa som hänt mig ..."

"Harry, ta det lugnt", suckar jag och stryker honom över håret. När han har lugnat ner sig, och kan andas igen, släpper jag honom och låter han sitta upp själv.

Han torkar sig under ögonen och flyttar sig närmare mig. Han lägger sina armar runt mig och lutar mig mot honom samtidigt som han kramar mig. Han kysser mig över håret.

"Darcy grät lite innan, men jag tog henne. Hon var inte hungrig", säger han lågt och lägger oss ner. Jag nickar långsamt.

"Tack", ler jag.

"Jag vill inte att du ska hata mig ..."

"Jag hatar dig inte! Harry, jag älskar dig, verkligen. Vi har ett barn tillsammans och jag skulle inte kunnat vara lyckligare." Dock har vi ju inte ett barn tillsammans ... Men vem tänker på detaljer?

Han nickar långsamt, med en suck. "Vi borde nog sova ... Så kanske vi mår bättre sen ..."

Jag nickar långsamt och vi lägger oss ner, och det tar inte alls lång tid att somna då vi redan är trötta av att gråta så mycket.

Jag vaknar upp av Darcys skrik, och låter Harry ligga kvar medan jag går upp för att hämta henne.

Jag går in till hennes rum och fram till spjälsängen hon ligger i.

"Hej gumman", säger jag lågt när jag tar upp henne. Jag vaggar henne medan jag går ut från hennes rum till mitt och Harrys. Jag vet inte varför men jag tycker bättre om att amma i sovrummet.

Jag lyfter upp min tröja, och Harry rör på sig i sömnen men sover för djupt för att kunna vakna av Darcys skrik i alla fall. Jag lyfter Darcy mot mitt bröst och hon börjar nästan genast att suga på det. När hon är klar lägger jag henne bredvid Harry, och lägger mig sen bredvid henne så att hon ligger mellan mig och Harry. Jag lägger min arm runt båda innan jag somnar igen.

Jag vaknar av att Harry pratar med Darcy, och även fast det är lågt hör jag.

"Så fort din mamma har vaknat ska pappa göra frukost till henne. Hon förtjänar det ... jag är inte bra nog."

Jag biter i min läpp medan han fortsätter säga att han inte är värd mig, att han är en dålig person och inte är bra nog. Det gör ont, det gör riktigt jävla ont att veta att han inte tycker om sig själv. Att hans självkänsla är så låg att han börjar komma in på att prata om sitt utseende. Han som ser så perfekt ut ...