För alltid vi ~M&M~

Kapitel 5: Jag har gjort fel val

* * *Tuvas perspektiv* * *

Det var när han började ta av min tröja som jag visste mitt svar, jag vill inte.

"Okej, jag vill inte" sa jag och mötte hans blick.

"Okej, du bestämmer" sa han och gav mig ett leende.

"Tack" sa jag lättat.

Han la sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig, det kändes fel på något sätt. Fan Tuva vad har du gjort.

***

Vi stod nu vid tågstationen och väntade på tåget som skulle ta Pontus hem. Jag måste erkänna att det var en lättnad när jag såg tåget rulla in. Jag tror jag har gjort fel val.

"Hejdå Tuva" sa Pontus och förde samman våra läppar.

"Hejdå" sa jag och log mot honom innan han gick på tåget.

Jag började gå hemåt, och tankarna i mitt huvud strömmade. Väl hemma igen gick jag upp på mitt rum och tog upp mobilen. Jag såg då att jag fått ett meddelande från Marcus.

Från Marcus:
10:45

Hej Tuva. Jag vill bara berätta för dig att mina känslor fortfarande inte släppt. Jag älskar dig så mycket och det gör verkligen ont i hjärtat att se dig med någon annan. Jag vet att det inte är mitt val vad du väljer att gå för väg, men jag vill att du ska veta att jag fortfarande älskar dig, och det kommer jag fortsätta att göra.

Det var inte förrän jag såg en tår landa på min mobilskärm som jag fattade att jag gjort fel val. Det är inte Pontus jag vill ha, det är Marcus.

Jag slängde mig ur sängen och ut till hallen där jag tog på mina skor. Jag öppnade ytterdörren och sprang med tårarna rinnandes ner för mina kinder mot Marcus hus. Jag gick upp för den lilla trappan och knackade på dörren.

Dörren öppnades och jag mötte Marcus blick.

"Tuva? Men vad gör du h..." mer hann han inte säga innan jag hade kastat mig i hans armar och fört samman våra läppar. Det är så här det ska kännas.

Marcus backade in i hallen och stängde dörren, fortfarande i kontakt med mina läppar. Han kramade om mig och jag har nog aldrig varit lyckligare.

Till slut släppte vi ifrån kyssen och det jag såg var Marcus underbara ansikte, dock med tårar i ögonen.

"Jag älskar dig också Marcus" sa jag och ett svagt leende bildades på hans fina läppar.

"Jag gjorde fel val Marcus, jag älskar inte Pontus, jag älskar dig" sa jag och han förde då samman våra läppar igen.

När vi till slut släppt ifrån kyssen var jag så lycklig, nu vet jag att den jag hör hemma hos är Marcus.

"Kom" sa jag och tog hans hand och började gå upp för trappan.

Jag gick in på hans rum och stängde dörren efter mig.

"Tuva, vad är det vi ska göra?" frågade han och jag vände blicken mot honom.

Jag gav honom bara ett leende innan jag puttade ner honom i hans säng och ett leende spred sig på hans läppar. Jag satte mig i gränsle över honom och lutade mig nedåt så att våra läppar möttes.

Han snurrade runt oss så att han var över mig och började då kyssa min hals, en nöjd suck lämnade mig och känslan av att äntligen få ha Marcus nära mig var underbar.

"Säkert att du vill?" frågade han och jag nickade.

Han gav mig ett leende innan han drog av min tröja. Han la sitt täcke över oss innan han började knäppa upp mina byxor. När de var av drog jag av hans tröja och hans blick mot mig fick mig att smälta. Jag faller lika hårt för hans bruna ögon varje gång jag ser dem.

***

Det där var det bästa jag varit med om på länge, jag älskar denna killen alltför mycket.

"Jag är så glad att jag har dig tillbaka" sa han och jag log stort åt honom.

"Detsamma" sa jag och kysste hans läppar.

Jag tog upp mina kläder från golvet och tog på mig dem igen, Marcus gjorde samma sak.

* * *Sofias perspektiv* * *

Klockan var runt tolv och jag var ensam hemma hos mig, men tillsammans med Martinus och vi höll på att laga mat, vilket inte är min starkaste sida.

"Jag hatar att laga mat, det blir alltid fel" sa jag och försökte mitt bästa med att skära grönsakerna någorlunda bra.

"Det blir säkert bra, hur kan man misslyckas med att skära grönsaker?" frågade han och jag vände blicken mot honom.

"Men se själv" sa jag och flyttade mig så att Martinus kunde se mitt misslyckande.

Han började ju så klart gapskratta, vilket fick mig att bli aningen sur på honom.

"Okej, du kan misslyckas" sa han skrattandes och fortsatte blanda runt i köttfärsen.

"Äh, håll tyst" sa jag och fortsatte skära de jobbiga grönsakerna till tacosen.

När allt vad klart satte vi oss vid bordet och jag suckade åt synen av det jag skapat.

"Det spelar ingen roll om det ser fult ut Sofia, huvudsaken är ju att det smakar bra" sa han och gav mig ett leende.

"Jo men ändå" sa jag och började lägga upp allt i tacobrödet.

Det finns mycket jag kan och är bra på, men att laga mat är verkligen inte en av dem.

Jag tog en tugga av tacosen och det smakade iallafall bra. Tur att brödet täcker över allt som ligger inuti.

"Alltså jag är så bra på att laga mat" sa Martinus och jag himlade med ögonen.

"Skrytmåns" sa jag och tog ännu en tugga.

"Men det är ju sant" sa han.

När vi hade ätit klart städade vi undan och gick till vardagsrummet. Jag satte på en film innan jag satte mig ner i soffan i andra hörnet än där Martinus satt.

"Men vad är det nu då?" frågade han.

"Du är dum" sa jag och la armarna i kors.

"Och vad har jag gjort nu?" frågade han och jag kollade på honom.

"Det får du lista ut själv" sa jag, egentligen har han inte gjort någonting, det är jag som är avundsjuk på att han är så mycket bättre än jag på att laga mat.

"Det är för att du inte kan laga mat eller hur?" sa han och jag nickade.

"Du är så tramsig" sa han och flyttade sig närmare mig.

"Sluta, jag vill inte att du är nära mig" sa jag och puttade bort honom, men han var lika snabbt där igen.

"Jodå, det vill du visst" sa han och ett ofrivilligt skratt lämnade mig.

Han kysste min nacke och jag rös till av känslan. Martinus gjorde mig lycklig, det är allt som räknas, inte att han är bättre än jag på någonting.

******

Kommentera gärna vad ni vill läsa mer av, och sorry alla som vill läsa dirty men tycker att det har blivit lite mycket på senaste tiden så jag hoppade över det denna gången haha.

Och oroa er inte, mer drama kommer ;)