För alltid vi ~M&M~

Kapitel 10: Av med gipset

*Några veckor senare*

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag satt på sjukhussängen och väntade på att läkaren skulle komma och äntligen ta av mitt gips. Martinus var inte med mig idag, men min mamma var i alla fall här. Efter en stunds väntan kom äntligen doktorn.

"Ska det bli skönt att få av det nu?" frågade hon och gav mig ett leende.

"Ja, verkligen" sa jag och log tillbaka.

Jag fick lägga mig ner i sängen och hon förflyttade sig till sidan av mig och började sen att skära upp gipset.

***

"Sådär ja" sa hon och tog bort den stora benformade gipsklumpen.

"Du kommer att vara lite svag i benet de kommande veckorna, men snart kommer du att vara som ny igen" sa läkaren och gav mig ännu ett leende.

"Okej, tack" sa jag och log tillbaka.

Jag satte mig upp på sängkanten och satte ner foten på golvet. Det gjorde inte ont, men det var ändå en ovan känsla. Jag testade resa mig upp, vilket gick bra, men jag orkade inte stå speciellt länge innan jag blev helt slut i benet.

"Det här kommer bli långa veckor" sa jag tyst för mig själv.

Vi gick ut från sjukhuset och till parkeringen där bilen stod. Jag hoppade in i framsätet och mamma satte sig bakom ratten.

Väl hemma hoppade jag ur bilen och gick mot ytterdörren. Jag drog ner handtaget och öppnade innan jag steg in med mamma tätt bakom mig.
Jag tog av mina ytterkläder och gick upp för trappan till mitt rum. Min hand åkte ner i bakfickan och jag tog upp mobilen och gick in på meddelanden.

Till Martinus:
17.44

Jag är hemma nu, om du inte har något bättre för dig då får du gärna komma hit ❤️

Från Martinus:
17.51

Kommer ❤️❤️

Ett svagt leende spred sig på mina läppar och jag stängde ner mobilen.

Det tog bara ungefär tio minuter innan jag hörde ytterdörren öppnas. Några sekunder senare hörde jag fotsteg i trappan och jag bestämde mig för att skrämma honom.

Jag reste mig från sängen och ställde mig i min garderob. Jag hörde dörren öppnas och jag öppnade smått garderobsdörren och tittade ut.

"Sofia?" Sa Martinus innan han ryckte på axlarna och tog upp mobilen.

Jag öppnade garderobsdörren mer och hoppade ut.

"Bu!" Ropade jag och såg hur Martinus hoppade till.

"Din lilla j*vel" sa han när han vänt sig om och började gå mot mig.

"Du skulle bara våga" sa jag och höll mina händer framför mig.

"Jag vågar" sa han innan jag kände hans händer mot min midja och hur han började kittla mig.

"Neej! Sluta!" Ropade jag samtidigt som skratt lämnade mina läppar.

Han lyfte sedan upp mig och la mig över hans axel och börjar gå mot sängen där han sedan la ner mig och satte sig över mig. Han fortsatte sedan kittla mig och jag gjorde allt i min makt för att försöka få bort honom.

"Snälla, sluta" sa jag andfått och äntligen slutade han.

"Jag hatar dig så grovt" sa jag och pustade ut. Martinus skrattade bara åt mig.

"Puss på dig" sa han och gjorde en slängkyss åt mig.

"Du älskar mig" sa han och drog sin handrygg över min kind.

"Kanske lite" sa jag och log av hans beröring.

"Bort från mig nu" sa jag och puttade bort honom.

"Så du kan gå nu?" Frågade han och jag nickade.

"Ja, men det är jätte jobbigt" sa jag och suckade.

"Det blir nog bra snart" sa han och av mig ett snett leende.

"Jo förresten, Kevin ska ha fest i helgen, jag tänkte att vi kanske kunde gå?" Frågade Martinus och jag funderade lite dör mig själv.

"Kanske, men det kommer bli så jobbigt för mig att dansa och sånt nu när mitt ben inte är riktigt som det ska" sa jag och han nickade.

"Jo, det är ju sant" sa han och blickade ner.

"Men du kan gå om du vill, det är okej" sa jag och la mina fingrar under hans haka så att våra blickar möttes.

"Säkert?" Frågade han och jag nickade.

"Självklart, jag ska inte hindra dig från att ha kul" sa jag och log mot honom.

"Du är bäst" sa Martinus innan han lutade sig möt mig och tryckte sina läppar mot mina.

Jag slöt ögonen och lät min hand placeras på hans nacke. När jag kände hans tryck mot mig drog jag ifrån kyssen och slickade mig om läpparna.

"Du vill alltså inte gå längre?" Frågade han och jag skakade på huvudet.

"Nej, jag känner inte för något sånt nu" sa jag och han gav mig ett leende.

"Du bestämmer" sa han och jag gav honom ett leende tillbaka.

"Nå, vad ska vi hitta på denna torsdagkväll?" Frågade jag och han tyckte på axlarna.

Skolan började näst, nästa vecka, så vi hade ungefär en hel vecka kvar av sommarlovet, vilket var tråkigt.

"Vi kan gå ut och spela fotboll om du vill" sa Martinus.

"Eller så kan du spela, så kollar jag på, eftersom jag inte kommer orka springa runt" sa jag och skrattade.

"Visst" sa Martinus och skrattade också.

Vi reste oss från sängen och började sedan gå mot trädgården. Väl ute tog Martinus bollen och jag satte mig på gräsmattan.

* * *Tuvas perspektiv* * *

Jag och Marcus satt och bara pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi kollade på film.

"Du Tuva" sa Marcus.

"Mm?" Svarade jag honom.

"Kevin ska ha fest nu i helgen, och jag undrar om du kanske vill gå?" Frågade han och jag vände blicken mot honom.

"Visst, varför inte" sa jag och log mot honom.

"Jag tror att Martinus och Sofia också ska gå" sa han och jag nickade.

"Va kul!" Sa jag innan jag vände blicken tillbaka till datorn där filmen fortfarande var på.

Marcus lämnade små, lätta pussar på mitt huvud vilket fick mig att le.

"Du är så mysig" sa jag och kramade om honom mer.

"Detsamma" sa han och kramade om mig också.

Efter en stund var filmen slut och vi bestämde oss då för att försöka sova, för klockan började bli ganska mycket.

*****
Förlåt igen, Men nu har jag iallafall en idé till denna boken, så var beredda på en massa drama ;)