För alltid vi ~M&M~

Kapitel 43: Jag är oemotståndlig

* * *Sofias perspektiv* * *

Det var äntligen dags för lov igen, efter ett par veckors skola. Denna veckan skulle jag och Tuva få följa med Martinus och Marcus till Danmark, då de skulle ha konsert där.

Det var iallafall lördag idag, och vi skulle åka på måndag. Igår satte jag även in min p-stav, vilket inte Martinus vet om. Fast det behöver han inte veta, för om han vet om det så kommer han bara vela "mysa" direkt.

Jag avbröts i mina tankar av att jag, klantig som jag är, snubblade på en sten.

"Jisses, mitt liv passerade precis i revy" sa jag till mig själv innan jag fortsatte gå längs vägkanten på väg till det välkända vita huset längst ner på vägen.

Jag gick upp för trappan och knackade på dörren. Inte långt där efter öppnades dörren och jag skymtade Kjell-Eriks glada ansikte.

"Hej Sofia! Martinus är där uppe" sa han med ett leende innan han gjorde en gest att jag kunde komma in.

"Hej! Och tack, vad gör han?" frågade jag nyfiket, eftersom det alltid brukar vara han som öppnar när han vet att jag kommer.

"Jag vet faktiskt inte, jag har inte hört honom på ett tag" sa han och jag ryckte på axlarna.

"Då får jag väl gå upp och se" sa jag innan jag vände mina steg mot trappan.

* * *Martinus perspektiv* * *

Jag låg just nu i min säng och bara kollade på en bild av Sofia. Det kanske låter creepy, men hennes ansikte får mig att smälta.

Jag lät mina tankar flyga iväg, vilket kanske var en dålig idé.

Jag lät min hand gå innanför mina kalsonger innan jag långsamt började tillfredsställa mig själv. Sofia vet inte att jag ibland gör detta, och det behöver hon inte veta heller, hon tycker redan att jag är för kåt av mig.

Efter en stund, när jag kände att jag var nära mitt max, öppnades dörren och jag stannade upp i min rörelse och låtsades som ingenting. Det var verkligen tur att jag hade mitt täcke över mig, annars hade detta varit väldigt stelt.

Jag skymtade Sofias vackra ansikte i dörröppningen och direkt sattes ett leende på mina läppar. Men liksom, var hon tvungen att komma just nu, kunde hon inte väntat en minut.

"Heej" sa hon med ett leende och långsamt drog jag upp handen från mina byxor för att hon inte skulle märka något.

"Hej" sa jag och log mot henne innan hon satte sig vid kanten av min säng.

"Vad gör du?" frågade hon fundersamt och jag försökte tänka ut någonting.

"Ingenting" sa jag och log mot henne.

"Och det vill du att jag ska tro på?" sa hon och jag bet mig löst i underläppen.

"Ja, det vill jag" sa jag till slut och ett smått skratt lämnade henne.

"Jag vet nog allt vad du håller på med" sa hon och la sig försiktigt över mig.

Hon mötte min blick innan våra läppar trycktes mot varandra. Hon satte sig sedan upp så att hon satt i gränsle över mig. Hon rörde långsamt sina höfter fram och tillbaka över mig.