För alltid vi ~M&M~

Kapitel 47: Det där var sjukt kul!

(Jag har ingen som helst aning om hur en riktig konsert går till från deras sida, så jag bara skriver lite hahah)

* * *Martinus perspektiv* * *

"Redo killar?" frågade pappa och jag och Marcus nickade medan jag rättade till en av sladdarna som låg längs min nacke.

"Let's go" sa Marcus och vi båda gick upp på plattorna som skulle hissas upp när One More Second ska spelas.

Mitt hjärta började slå fortare av spänningen när nedräkningen startade. Jag kunde tydligt höra hur publiken skrek i takt med att siffrorna blev lägre och lägre.

Till slut hörde jag hur de sa i den lilla apparaten i mitt öra att plattorna skulle hissas upp, och både jag och Marcus ställde oss upp.

"One More Second with you!" sjöng vi båda två samtidigt och började dansa till musiken.

***

Vi gick nu av scenen efter ännu en lyckad konsert, och som vanligt var Danmark helt fantastiskt.

"Det där var så sjukt kul!" sa Marcus medan vi gick ner för trappan från scenen.

"Jag håller med" sa jag med ett leende innan vi mötte pappa, Tuva och Sofia.

"Vad tyckte du?" frågade jag Sofia innan jag förde samman våra läppar.

"Super bra, man ser verkligen hur kul ni har. Och dessutom är ju publiken helt fantastisk" sa hon när våra läppar lämnat varandra och gav mig ett leende.

"Eller hur, de var helt galna" sa jag med ett leende och såg henne i ögonen.

"Dåså killar, dags att byta om" sa pappa och min blick vändes mot honom istället.

Vi började sedan gå mot rummet där vi sedan bytte om och tog av all elektronik från oss.

"Så" sa jag och mötte pappas blick.

"Toppen, då åker vi" sa han och jag och Marcus nickade innan vi alla fem började gå ut mot bilen som skulle ta oss till hotellet igen.

När vi kol fram till bilen trängde jag mig förbi de andra och sprang fram till bilen.

Jag öppnade dörren till ett av sätena där bak och gjorde en inbjudande gest mot Sofia.

"Men vilken gentleman du är" sa hon och skrattade smått.

"Självklart" sa jag med ett leende och sträckte fram min hand mot henne som hon tog innan hon hoppade in i bilen.

Marcus, Tuva och pappa stod som förstenade och bara tittade på mig som om jag överraskat dem.

"Vadå?" frågade jag förvirrat och såg på dem.

"Wow" sa Marcus och skrattade smått.

"Men vadå? Får man inte vara en gentleman inför sin flickvän eller?" frågade jag och viftade med armarna.

"Jodå, det är bara inte likt dig att vara sån" sa pappa och jag kollade då bort.

"Men, jag har liksom aldrig älskat en person på det här viset förr" sa jag tyst medan jag vände blicken tillbaka mot dem.