För alltid vi ~M&M~

Kapitel 67: Jag kan inte sova*

* * *Sofias perspektiv* * *

"Sofia?"

Jag vaknade mitt i natten av att jag hörde Martinus säga mitt namn.

"Va? Vad gör du vaken?" frågade jag och vände blicken mot honom.

"Jag kan inte sova" sa han och såg mig i ögonen.

"Varför inte? Klockan är ju halv två på natten" sa jag och kollade medlidande på honom.

"Jag vet inte, det går bara inte att somna" sa han och kröp närmre mig.

"Försök" sa jag och stängde ögonen.

"Okej" sa han och la armen runt mig.

***

"Sofia?" sa han efter någon halvtimme.

"Går det fortfarande inte?" frågade jag och han skakade på huvudet.

"Okej, vänd dig om" sa jag och han kollade undrande på mig.

"Bara gör det" sa jag med en trött röst och han vände sig då om.

Jag kliade honom över ryggen som jag vet att han tycker om, och han brukar dessutom somna ibland när jag gör det.

"Aj" sa han plötsligt, vilket fick mig att sätta mig upp.

"Aj?" sa jag undrande.

"Det liksom svider" sa han och la sig på mage.

Jag reste mig från sängen och tände lampan och gick tillbaka till sängen.

"Men herregud, du har ju stora utslag över hela ryggen" sa jag och hörde hur han suckade.

"Kanske därför jag inte kunde sova" sa han med ansiktet ner i kudden.

"Men vad har du gjort?" frågade jag oroligt.

"Ingen aning" sa han och mötte min blick.

"Om det fortfarande är såhär imorgon måste du kolla upp det" sa jag och såg har bekymrad han blev.

"Jag vill inte tillbaka till sjukhuset" sa han och vände ner ansiktet i kudden igen.

"Jag vet, men bara om det är kvar till imorgon" sa jag och gav honom en puss på kinden.

Jag såg hur han log innan han vände sin blick mot mig.

Jag gav honom ett leende tillbaka och reste mig från sängen för att gå och släcka när jag kände hans hand mot min rumpa.

Jag vände mig om, men han vände sig snabbt för att låtsas som ingenting. Jag kunde dock höra hur han skrattade.

"Idiot" sa jag skrattandes innan jag släckte lampan och gick tillbaka till sängen.

Jag vände min kropp mot honom, innan han vände sig mot mig också.

"Min vackra flickvän" sa han och förflyttade sig närmre mig.

"Du ser inte då dålig ut själv" sa jag och pussade lätt på hans näsa.

Han log mot mig innan våra läppar fördes samman. De rördes synkat mot varandra medan jag flyttade min kropp så nära hans som det bara gick.

Han la sina armar runt mig och tryckte mig mot honom samtidigt som jag la mina armar runt hans nacke.

Hans läppar förflyttades till min käke och sedan ner till min hals där jag kunde känna att han gjorde ett sugmärke.

"Men nej Martinus" sa jag och puttade bort honom.

Ett skratt lämnade honom innan han började kittla mig.

"Neej! S-slu-uuta!" sa jag, kanske lite för högt.

En hög duns hördes från väggen där Marcus rum är.

"Wops, jag tror vi väckte honom" sa Martinus innan vi båda brast ut i skratt.

"Vi måste faktiskt sova nu" sa jag och han nickade.

Jag la mig med ryggen mot honom, innan han förflyttade sin kropp närmre min och la sin arm runt mig.

"Godnatt" sa jag och gäspade.

"Godnatt min prinsessa" sa han och lämnade en lätt puss på min kind innan han gnuggade in sitt ansikte i min nacke.

***

"Martinus?" sa jag tyst och bet mig i läppen.

"Mm?" svarade han och kramade om mig.

"Älska med mig" sa jag och kände hur han lyfte upp sin kropp.

"Va?" sa han och tittade förvirrat på mig efter att jag vänt min blick mot honom.

"Älska med mig" sa jag ännu en gång och la min hand på hans nacke.

"Snälla" sa jag och såg in i hans mörkbruna ögon.

Han bet sig löst i läppen innan han nickade och förde samman våra läppar.

Han drog långsamt av min pyjamaströja och la sig sedan över mig med en hand på vardera sida av mig.

Jag drog enkelt av mina trosor och slängde ner dem på golvet innan jag smekte hans ansikte samtidigt som våra läppar rördes passionerat mot varandra.

Martinus tog av sig sina kalsonger, som var det enda han hade på sig, innan han mötte min blick.

"Är du säker?" frågade han och jag nickade ivrigt.

"Så säker jag bara kan bli" sa jag och förde samman våra läppar igen.

Ett lågt stön lämnade mig när jag kände hur han tryckte sig in i mig. Hans rörelser var långsamma, men känslan han fick mig att känna var den bästa känslan jag någonsin känt.

"Jag älskar dig så mycket" sa jag mot hans läppar.

"Inte ens hälften så mycket som jag älskar dig" sa han, vilket fick en tår att lämna mitt ena öga.

Vi har haft sex många gånger, men detta var inte som alla andra gånger. Vi hade inte bara sex, vi älskade med varandra.

Små, tysta stön lämnade mig regelbundet i takt med hans rörelser, samtidigt som hans händer mjukt smekte min kropp.

Jag kände hans tunga mot mina läppar som jag villigt särade på, samtidigt som ett lite högre stön lämnade mig.

Efter ett tag kunde jag känna hur hans kropp spände sig, innan ett tyst stön lämnade honom och hans kropp slappnade av.

Han drog sig ur mig och la sig ovanpå min bara kropp. Hans huvud låg lutat mot min bröstkorg medan jag rörde mina naglar genom hans hår.

"Du får aldrig lämna mig" sa jag och såg hur han skakade på huvudet.

"Aldrig" sa han med tunga andetag.

"Det ska alltid vara du och jag" sa han och kysste min bröstkorg.

"Lovar du?" frågade jag och mötte hans underbara ögon.

"Jag lovar. Vad som än händer lovar jag att det alltid ska vara du och jag" sa han med ett leende.

Jag kände hur en tår rann ner för min kind som han med sin tumme torkade bort.

"Jag älskar dig" sa jag och förde samman våra läppar.

*********
Huniie
Förlåt för dålig uppdatering ):