För alltid vi ~M&M~

Kapitel 79: Skidbacken

* * *Sofias perspektiv* * *

Vi satte oss i bilen, Martinus skulle åka med i vår bil medan resten av hans familj åkte i en annan.

Det skulle ta några timmar, jag vet inte exakt hur många men det var iallafall långt vi skulle åka.

Jag gäspade innan jag lutade huvudet mot Martinus axel.

"Trött?" frågade han och jag nickade som svar.

"Du mamma?" sa jag och såg hur hon vände huvudet bakåt mot mig.

"Ja?" svarade hon och jag rätade på mig.

"Hur kommer vi sova där? Sover alla tillsammans eller har vi rum och så?" frågade jag och lutade mig mot Martinus igen.

"Det finns stugor, och det är två sängar i varje, så vi kommer sova två och två" sa hon och jag nickade.

"Okej" sa jag och stängde ögonen.

Jag kände hur Martinus la sin hand på mitt ben och hur han drog den längs insidan av mitt lår.

Jag flämtade till smått och tog bort den innan jag flätade samman våra fingrar istället och hörde hur han flinade.

"Du är knäpp" sa jag och stängde ögonen igen.

***

Efter ett antal timmar var vi äntligen framme. När jag hoppade ut ur bilen möttes jag direkt av en vägg av kyla.

"Åh fy fasen va kallt" sa jag och började snart efter att huttra.

"Stugorna är där borta. Ta era väskor och gå dit ni. Det är nog varmt där inne" sa mamma och pekade mot stugorna som stod några meter bort.

Jag nickade innan jag tog min väska och började gå mot stugorna tillsammans med Martinus.

Vi gick in i en utav dem och ställde ner väskorna.

"Åhh, värme" sa jag och stängde dörren.

Jag tittade sedan inne i stugan. Det var ingen stor stuga, men den var mysig. Det var två sängar bredvid varandra, en garderob, och ett litet badrum.

"Mysigt" sa Martinus och gick fram till en utav sängarna.

"Ja, men synd att det inte var en dubbelsäng istället" sa jag och satte mig i den andra sängen.

"Ja, men vi får nov plats båda två i en ändå" sa Martinus och blinkade mot mig.

"Vi får väl se" sa jag och tog upp min mobil.

Plötsligt öppnades dörren och mamma kom in.

"Ni kan väl klä på er lite varma kläder så kan vi gå till skidbacken" sa hon och jag nickade som svar innan hon gick ut igen.

***

"Det här med skidor är inte min grej" sa jag och kollade nervöst ner för backen bredvid Martinus.

"Du klarar det, kom igen" sa Martinus och åkte ner.

"Snälla, låt mig inte skada mig bara" sa jag innan jag började åka ner för backen.

Den var inte brant, men för mig som inte är van vid skidor är det ändå fruktansvärt svårt.

Väl nere så var jag ändå glad att jag klarade det, men det kan inte ha sett bra ut.

"Titta, du klarade det" sa Martinus och log mot mig.

"Ja, jag dog ju inte" sa jag och hörde hur han skrattade.

"Vi åker igen. Kom nu" sa Martinus och drog med mig mot skidliften.

Väl uppe igen åkte vi istället till en utav de mer branta backarna. Martinus ställde sig redo och jag ställde mig osäkert bredvid honom.

"Är du säker på det här? Vill du jag ska slå ihjäl mig?" frågade jag och han skrattade.

"Du kommer klara det, jag åker bredvid dig" sa han och jag tog ett djupt andetag och kollade ner för backen.

"Okej då, men skadar jag mig är det ditt fel" sa jag och log mot honom.

"Du kommer inte skada dig, åk nu. Tar tar emot dig om du ramlar" sa han och jag vände blicken mot backen igen.

"Utmana inte ödet" sa jag innan jag började åka ner för backen.

Martinus bar snabbt bredvid mig. Det såg så lätt ut när han gjorde det, men det var verkligen inte lätt.

"Jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö" sa jag tyst för mig själv när jag kände hur jag tappade balansen.

Jag lyckades få tillbaka balansen, men det tog bara någon sekund innan jag råkade åka rakt över en sten som låg mitt i backen.

Jag råkade av misstag ta tag i Martinus så att både jag och han föll. Efter att vi glidit ner för backen några meter stannade vi och mötte varandras blickat innan vi båda brast ut i skratt.

"Du är ju sämst på skidor" sa Martinus skrattandes och la sig på rygg.

"Men tyst, du sa ju att du skulle fånga mig om jag ramlade" sa jag och försökte hämta andan efter allt skrattande.

Jag reste mig upp igen och tog av mina skidor innan jag tog upp en snöboll och kastade den på Martinus som fortfarande låg på rygg i snön.

"Din lilla jävel!" sa han högt och reste sig upp efter att han också tagit av sig sina skidor.

Han var snabbt ikapp mig och greppade tag i mina ben så att jag föll ner på marken och fick snö i hela ansiktet.

Han satte sig över mig och vred om mig innan han stoppade din snö innanför min jacka.

"Martinus!!" sa jag och puttade bort honom från mig och försökte få ut snön.

Martinus skrattade högt medan han utmattat la sig ner i snön igen. Jag satte mig över honom och log mot honom när våra blickar möttes.

Han satte sig upp och lät våra läppar mötas. Hans varma andedräkt värmde upp mina frusna läppar innan han drog ifrån.

"Kom" sa han och gick bort till våra skidor och tog upp dem.

Han tog sedan min hand och ledde mig till skidliften som sedan tog oss upp för backen där vi ställde ner skidorna.

"Vart ska vi?" frågade jag killen som bestämt förde mig bort från resten av människorna, mot stugorna.

Martinus kollade sig omkring innan han öppnade dörren till vår stuga och drog in mig.

***
Ojsan. Vad händer nu då?
Kapitel 80 är redan färdigskrivet, så det kommer upp snart. Men det är det sista kapitlet i denna boken innan uppföljaren. Och jag hoppas verkligen att ni kommer tycka om bok 3 lika mycket som jag.