Kapitel 16

68 4 0
                                    

"Här Petra! Ta emot!"

Chipspåsen flög genom luften och fångades skickligt upp av Petra när den nådde hennes utsträckta händer.

"Såg ni den där urgulliga vikarien som de i andra ring fått? Vilken kropp... Vilken blick... Wow! Tänk er en natt med honom."

Kristina himlade med ögonen och famnade hårt den chockrosa kudden som hon tidigare lutat sig mot. Hon lyfte upp kudden framför sig, såg sensuellt på den, sedan drog hon den snabbt intill sig och gav den en ljudlig kyss, som mest lät som om hon smackade på en häst.

"Tänk va? Vilken kille!"

Tjejerna fnissade och hängde med på Kristians lek. Plötsligt hade hon rest sig upp och svängde omkring med kudden som en danskavaljer. Jublet blev öronbedövande och tjejerna skrek av skratt.

Jag såg fundersamt på dem. Hur orkade de? Vad var det för roligt med Kristinas improviserade föreställning. Allt jag såg var en förskräckligt rosa kudde och en fånigt svängande Kristina. Men innerst inne förstod jag deras uppsluppna skratt. Vi hade just avverkat ett mycket svårt prov och vi i tjejgänget hade bestämt oss för att fira. Och har var vi alltså nu. Hemma hos Gabbi och firade. Och fick man tro på alla tomflaskorna i lägenheten, så var det en hel del vin som runnit nerför torra, uppsluppna strupar den här kvällen. Och mer skulle det bli innan kvällen runnit mot sitt slut.

Jag sträckte mig efter Cola-flaskan och fyllde mitt glas. Många anser mig som tråkig eftersom jag aldrig dricker sprit. Men varje gång jag ser resultatet efter en spritkväll med tjejerna, så har jag inte den minsta lust att dricka.

Anade de någonsin hur de skämde ut sig. Mindes de någonting efteråt? Som den gången Gabbi rusat fram till en kvinna i tunnelbanan, slitit upp hennes stora väska och spytt rätt ner i den bland plånbok, stickning, veckotidning och allt annat som låg där.

Jag ville sjunka genom marken den gången. Bara låtsas som om Gabbi var en helt obekant fylletjej. Men jag visste samtidigt mitt ansvar och min självkänsla förbjöd mig att lämna min kompis i sticket, hur utskämd jag än själv blev på kuppen.

Det var jag som fick ta emot utskällningen av den urförbannade tanten. Det var mitt namn hon hade krävt att få. Det var jag som senare fick utskällning av mina föräldrar när tanten ringt hem och klagat på "dessa unga supande flickor". Mina föräldrar hade trott att jag drack litervis med sprit varje helg, när det istället var tvärtom. Jag drack inte en droppe.

För det första så har jag aldrig tyckt att det är gott. För det andra så vet jag hur spriten påverkar kroppen. Man åldras i förtid bland annat. För att inte tala om hur löjligt man bär sig åt när man är berusad. Man har varken kontroll över sin kropp eller sitt beteende. Dessutom kommer man inte ihåg vad man gjort på festen. Iallafall påstår de det, de som varit asberusade och burit sig väldigt illa åt. Själv vet jag inte hur det känns, eftersom jag aldrig har druckit så mycket att jag inte har vetat vad jag har gjort.

Kristina hade nu slängt sig ner på golvet och utförde ett låtsas samlag med kudden. Åsa skrattade så att vinet sprutade rätt ut över chips och godis på bordet. Äcklad vände jag bort huvudet och stirrade stint in i en tavla utan att se vad den föreställde. Öronen registrerade vad som hände bakom min rygg. Kristina stönade nu intensivt som om hon var i slutet av samlaget och jag kände mig mycket illa till mods.

Sådana ljud hade jag inte utsatts för sedan den där dagen. Mina tankar förlorade sig bort, till en annan dag, till en annan plats och jag var på väg att sjunka in i det när jag plötsligt blev medveten om att stämningen i rummet förändrats.

Den där dagenDär berättelser lever. Upptäck nu