Snap från David

Kapitel 3

"Aha, är det alla dina pojkvänner nu igen?" Hanna skrattade och ryckte på ögonbrynen. Alice fnissade försiktigt och började leka med hennes blonda hår. Jag skakade bara på huvudet och tittade på mobilen.

Snap från David. Den okände killen som addade mig från ingenstans.

"Hey, känner nån av er en David?" Frågade jag och tittade upp på de två tjejerna. Hanna skakade på huvudet, medans Alice funderade.

"Nä." Svarade hon sen med en mjuk röst.

"Varför undrar du?" Frågade Hanna och borstade bort några kopparfärgade hårstrån från ansiktet.

"Äsch, det va inget. Det är bara nån som heter David som la till mig på snap igår." Förklarade jag samtidigt som jag gick in på appen.

"Det är säkert en fuckboy." Sa Hanna och lutade sig tillbaka i stolen. Alice nickade instämmande. Tja, kanske. Eller så är det min "beundrare".

Jag öppnade hans snap. Det var en mörk bild. Ingen text. Skickade han dagar? Jag visade den mörka bilden för de andra.

"Ska jag svara?" Frågade jag och min blick flackade mellan Hanna och Alice. Ett flin dök upp på Hannas läppar, medans Alice började se osäker ut.

"Ja för fan! Vi kan ju jävlas lite med killen." Hanna gned händerna emot varandra, nästan lite likt en skurk. Alice sa ingenting, så jag nickade bara.

"Okej då, vad ska jag skriva?" Hanna skrattade dovt och tog telefonen från mina händer. Hon tog ett foto på väggen och skrev sen någonting. Direkt skickade hon snapen utan ens att låta mig se vad hon skrivit.

"Vad skrev du?" Frågade jag samtidigt som jag tog emot min iPhone från Hanna. Hon lutade armbågarna mot bordet och gav mig bara ett leende.

"Det du." Jag himlade med ögonen. Hon skrev säkert något jätte pinsamt. Jag sänkte blicken till skärmen igen, men David hade inte öppnat. Inte än.

"Allvarligt, vad skrev du?" Frågade jag igen, den här gången lite mer seriöst. Hanna flinade bara emot mig innan hon tog Alices hand.

"Berätta sen vad han skrev, okej?" Beordrade Hanna innan hon och Alice gick iväg. Som en idiot satt jag där vid det tomma bordet. Jaha. Nu då?

Jag kände hur de andra eleverna i cafét började titta på mig. Snabba blickar, som om de trodde att ingen skulle se. Genast blev jag nervös och fiskade upp mobilen igen för att se mindre ensam ut. Om det såg ut som om jag väntade på nån skulle treorna sluta döma mig. Det är ju nästan så att man hör vad de tänker. Hur de hånskrattar åt mig.

Jag tänkte precis rymma ifrån alla blickar när ett ensamt meddelanden dök upp på Snapchat. Det var från David. Jag tryckte mig in på chatten.

"Ja, du är väldigt vacker"

Ett fniss rymde ifrån mina läppar. Vacker? Det var första gången en kille kallade mig för det. Jag hade fått höra från andra killar att jag va snygg och het. Men vacker? Vacker har en helt annan mening än snygg. En helt annan betydelse.

"Tack, men vem är du egentligen?" Blev mitt svar. Just nu tänkte jag inte på treornas dömande blickar. Eller på deras viskningar och tankar. Mysteriet vid namn David hade tryckt bort allt det andra.

Till min förväntan dök hans bitmoji upp i chatten. Jag var spänd. Vem är killen egentligen? Kanske en av Hannas vänner? Eller Alices? Nicks? Det är säkert nåt sånt iallafall.

Det tog en halv evighet innan ny text poppade upp på skärmen.

"En vän." Sen en glad emoji. Ett litet leende prydde mina läppar.

Ju fler vänner desto bättre, eller hur?