Bortom Horisonten

SJÖBUSAR

Samma stund som jag dumdristigt nog hade glömt att följa min täckmantel förändrades det något drastiskt i männens blickar. Jag var trotts allt inte längre bara en tjuv, utan en kvinnlig tjuv. En kvinnlig tjuv på ett skepp fullt av vildsinta pirater som gud vet när de sist fick gå i land och mätta sitt hungrande efter kvinnor och deras kroppar.

Trotts alla de tunga kläder jag bar kände jag mig spritt språngande naken där jag stod på darrande ben, lutad mot skeppets reling. Vrede, lust och hunger härjade löst i många av männens mörka blickar och trotts att mina ben nästan föll vika under mig på grund av chocken och paniken, gjorde jag mitt bästa för att visa mig orädd och för att hålla mitt huvud högt. Jag kunde tänka mig att denna skaran av män livnärde sig på andras rädsla.

Piraten med det flottiga håret och vars kind hade blivit hettande röd efter mitt hårda slag, såg ursinnig och galen ut där han stod en halvmeter framför alla andra och högg som en vildsint varg med sina ögon i mina innan han höjde rösten och ropade: "Båtsman!"

Gruppen av sjömän skingrades en aning när ytterligare en man kom klivandes upp på däck nerifrån kojen och anslöt sig till dem. Mannen var lång, hade ett hårt och stramt ansikte, en tom blick och bar en lång, svart rock över sin smutsiga klädnad. Hans bruna hår hängde uppsatt i en prydlig hästsvans nedför hans nacke och om det inte vore för att han luktade minst lika mycket tobak och rom som resten av skaran, hade jag vid blotta synen av mannen aldrig trott att han var en smutsig, vidrig sjörövare.

"Vad är det som sker här, Franco?", frågade båtsmannen piraten med handavtrycket över sin kind med lugn, men isig stämma på rösten. Hans händer höll han strikt placerade bakom sin rygg medans han talade med sin haka höjd och det verkade som att hans blotta närvaro fick resten av besättningen att räta på deras annars så krokiga ryggar.

"Vi har en kvinna ombord!", fräste Franco och greppade tag om Chipp's hatt som höll mitt hår på plats. Han ryckte bort hatten från mitt huvud, kastade den i knät på dess kraftiga ägare som fortfarande flåsade lite smått efter att ha klättrat uppför skeppet och utan någon som helst möjlighet att hindra det föll mina mörkbruna, långa lockar ner över mina axlar.

Båtsmannen betraktade mig från topp till tå med uttryckslös blick och vände sig sedan mot Chipp som snart hade klunkat i sig hela flaskans innehåll. "Du kan reglerna gällande att ta kvinnor ombord, Chipp."

"Ja' visste väll för fan inte att hon va' kvinna!", spottade Chipp mot båtsmannen och fick en kylig och sträng blick tillbaka som svar, vilket fick Chipp's irriterade ton på rösten att mjukna en aning. "Allt ja' vet ä' att hon ä' en tjuv!"

Båtsmannen drog bort sin blick från den drickande och utmattade piraten som tydligt försökte bli av med sina problem med hjälp av den alkoholhaltiga drycken i hans näve. Istället tittade båtsmannen åter igen på mig och med strama läppar sa han kallt och själlöst: "Kvinnor är inte tillåtna på detta skepp." Sedan vände han på klacken, stegade tillbaka genom skaran av pirater och tillade: "Gör vad ni vill med henne, men få bort henne härifrån innan kaptenen märker att hon från första början satt sin fot på hans skepp."

Båtsmannen försvann och innan jag ens hade hunnit dra efter andan bröt skrik och hojtande ut över däck och bland de vildsinta sjörövarna.

"Kasta slynan överbord!"

"Ge henne till havet!"

"Låt oss festa på henne först!"

Ett himla liv bröt ut på däcket när de groteska sjömännen tog båtsmannens ord med fattning och började slita och dra i mina kläder, som ju egentligen var Chipp's kläder. Jag kände hur deras smutsiga och oförsiktiga händer slet i mitt hår och sökte sig under rockens tyngd för att känna och röra vid mitt skinn. Paniken som lämnades inom mig när jag kände sträva händer över hela min kropp förvandlades till en illamående känsla som la sig som en tickande dynamitstock i min mage. Den obehagliga känslan som spred sig som tusen nålar över mitt skinn skulle snart få mig att kräkas och hur mycket jag än sparkade och slogs var det lönlöst att försöka fly. Det var som att försöka bekämpa lejon med fjädrar och som grädden på moset satt jag fast mitt ute på ett hav jag inte kände till.