Resa utan slut

Kapitel 2 Trasselsudden

Den gnagande känslan att något var fel höll i sig hos Trasselsudden medan taxin tog Matte och henne till mormor. Trasselsudden kände på sig att något inte var som det brukade. Trasselsudden var van att med jämna mellanrum tillbringa tiden hos den andra matten, hon hade inget emot det. Men idag hade Matte varit konstigt, ända sedan hon plockat upp papperslappen från golvet.

Hon hade blivit blek och lutat sig mot väggen, samtidigt som hon hade tagit sig mot munnen. Sedan hade hon skrynklat ihop pappersbiten till en boll som hon spolat ned i toaletten. På bara några minuter hade Matte fått på sig kläder och kopplat henne. Hon hade inte gjort de vanliga rutinerna med pussar och kramar och förmaningar och ännu mer pussar och kramar. Något var fel, det visste Trasselsudden. Hon kände hur Mattes doft förändrats i det ögonblick hon hade tittat på lappen. Matte var rädd.

Redan innan de klev ut genom porten hade det ovanliga börjat. Matte hade lyft upp henne, öppnat dörren, sett sig omkring och sedan rusat fram till den väntande taxin, slängt in henne, hoppat efter och låtit resväskan stå på trottoaren. Mannen som körde taxin hade grymtat och med stönande släpat ut sin tunga kropp ur bilen, dragit fram resväskan till bagaget och under mer stönande lyft in den.

Trasselsudden hade inte förstått mannens ord, men hon visste hur det lät när någon var arg och det var precis så mannen lät när han kom in i bilen igen. Han startade och tryckte ned gasen. De for iväg så snabbt att Trasselsudden trycktes mot sätet innan matte lyfte upp henne och höll henne hårt, hårt i famnen. Det gjorde lite ont, men hon sa ingenting, hon förstod att Matte var ledsen för något och rädd.

Normalt brukade Matte gå med in till den andra matten och lämna över Trasselsudden, men idag pratade matte i den lilla metallapparaten medan bilen körde. När de kom fram till den andra matten stod hon på trottoaren och väntade, bara klädd i morgonrock, som hon höll ihop i halsen som skydd mot den kyliga morgonbrisen.

Den andra matten hade sträckt sig in och kramat Matte, smekt hennes kind, sagt några mjuka, vänliga ord. Sedan hade hon lyft upp Trasselsudden och långsamt stängt dörren efter sig, som om hon inte ville skiljas från Matte. Det ville Trasselsudden inte heller göra, så hon gnällde och försökte ta sig loss, men fick lugnande, tröstande ord från den andra matten, något som gjorde Trasselsudden ännu oroligare.

Hon såg matte trycka sitt tårdränkta ansikte mot fönsterrutan, lyfta en hand, sedan for taxin iväg.

Trasselsudden fick en klump i magen. En känsla av att det var sista gången hon såg sin Matte. Att hon för all framtid skulle stanna hos den andra matten. Det ville hon inte.

Trasselsudden satte upp nosen mot skyn och ylade sorgset, samtidigt som hon skrek inom sig KOM TILLBAKA! KOM TILLBAKA!

Jag hoppas du har upptäckt alla mina andra berättelser här på Wattpad, bland annat Mördande foto. Ska strax lägga ut första delen på Döden på Island, som du ser bokomslaget på överst i det här kapitlet. http://kimselius.se/hem/bockerna/d%C3%B6den%20p%C3%A5%20island.html

Berätta gärna vad du tycker om det du har läst. Du inspirerar mig att skriva mer.

Kram Kim :-)