Resa utan slut

Kapitel 7 Joel

Är du alldeles galen? tänkte Joel. Här möter du kvinnan och blir allergisk, sedan går du fram och hjälper henne vid incheckningsautomaten.

Idag fick ingenting gå fel. Han förbannade sig själv för att han hade närmat sig kvinnan. Men han hade svårt att inte hjälpa en människa i nöd och hon såg så osäker och rädd ut. Garanterat hennes första flygresa. Han fick ta lite mer medicin.

Hon log så rart, samtidigt såg han rädsla i hennes. Hon var välklädd. Smal midja. Läckra spiror till ben. Högklackat till den korta röda kjolen. En dovt röd sjal över den korta röda jackan. Hennes kastanjebruna hår böljade en bit nedanför axlarna i långa lockar. En drömkvinna.

Joel önskade att han hade mött henne någon annan dag. Inte idag av livets alla dagar. Idag var det för sent.

"Trevlig resa då!" sa han och räckte fram boardingkortet till kvinnan.

Hon tackade med en nick och skyndade iväg för att checka in sitt bagage. Han hade bara handbagage. Idag behövde han inte mer.

Han tog ut sitt eget boardingkort ur incheckningsmaskinen och riktade in sig på säkerhetskontrollen. Nerverna sattes i dallring, nysningarna blev kraftigare och halsen svullnade igen. Han sög ett par nya tag på astmamedicinen. Den här gången på akutmedicinen, Ventolin. Strax kändes det lättare att andas, även om benen fortfarande var darriga. Ibland blev de det när han överdoserade astmamedicinen. Även hjärtats häftiga pulserande skyllde han på medicinen, men han visste att så inte var fallet.

Han var helt enkelt livrädd. Det var ett stort steg han skulle ta idag. Var han beredd att offra hela sitt liv?

Ta en sak i taget. Ta det lugnt. Andas djupt. För sjutton, jag kan inte andas djupt! Jag håller på att få panik! Jag vet inte om jag är beredd att göra det här. Ändå vet jag att jag måste ta steget idag, jag måste.

Det var som om två personer pratade inom honom, en lugnande och en med alla upprörda känslor och rädslan. Det var inte ovanligt att det var så här. Ibland trodde Joel att han var schizofren. Att han verkligen hade två personligheter inom sig. Han hade berättat det för läkaren som bara skämtat bort det. Läkaren hade förklarat att de flesta människor hade en inre röst som sa åt dem vad de skulle göra. Läkaren hade förklarat det så bra, med att man hade en djävul sittande på ena axeln och en ängel på den andra.

Djävulen sade åt en att göra allt det förbjudna man gjorde. Ängeln stoppade en från att göra det, i bästa fall.

Joel undrade vem som nu förde hans talan, djävulen eller ängeln? Vem var det som hade fört honom hit? Vem var det som var skyldig till det han var på väg att göra?

6 januari 2017

Första kapitlet det här året. Målet är att berättelsen ska vara färdigskriven innan året är slut. Därefter ska den komma ut som riktig bok. Precis som Mördande foto som du kan läsa här på Wattpad.

Vet du att jag har skrivit över 40 böcker? Jag är en flitigt anlitad föreläsare och skrivkurslärare  och håller många skrivarkurser runt om i landet. På somrarna håller jag helgkurser i en underbar 1700-talsgård, Färgargården, i Eringsboda, Blekinge. Kika in här om du vill veta mer om mina skrivarkurser: http://kimselius.se/hem/forfattartips/Skrivarkurs%20med%20Kim.html

Bilden ovan är från en av helgkurserna sommaren 2016.

Har du inte möjlighet att komma på någon av mina skrivarkurser har jag även kurser på distans: http://kimselius.se/hem/forfattartips/skrivarkurs%20distanskursen%20hitta%20gl%C3%A4dje%20i%20skrivandet.html

Jag älskar att skriva och att vara författare. På min Skrivarblogg delar jag med mig av mina skrivtips http://kim-m-kimselius.blogspot.se/

Lycka till med ditt skrivande och ha en bra dag. Snart kommer ett nytt kapitel.

Kramisar Kim