Resa utan slut

Kapitel 19 Alva

Alva hörde någon viska om en bomb, när flygvärdinnan ropade ut att de skulle stiga av planet. Hon förstod vem som hade kommit med bombhotet, hennes man. Om han inte fick det han ville ha, skulle ingen annan få det heller.

Hur hade han fått reda på att hon var på väg till Singapore? Men varför undrade hon egentligen, hennes man hade ögon överallt. Mannen, Joel, som varit så hjälpsam och haft glädjefyllda ögon, honom hade hon litat på. Men vad var det som sa att han inte var utsänd av hennes man? Det var något bekant över honom, som om hon hade träffat honom förut, ändå kunde hon inte minnas honom. Han hade följt efter henne, sedan hade han som en självklarhet lagt beslag på henne och hennes bagage.

Hon var nu tacksam för att de inte satt på samma rad, även om hon först hade känt besvikelse, eftersom Joel hade charmat henne, precis som Christian. Hon var lättcharmad, eftersom hon inte var van vid att bli vänligt behandlad. Tanken på Christian fick henne att tänka på Joel. De var faktiskt rätt lika, eller... Hon visste inte. Hon blev osäker. Det var som om både Christian och Joel blev till suddiga konturer som gled in och ut i varandra.

Alva såg hur människor fick panik. Hon var tacksam för fönsterplatsen, det gjorde att hon inte behövde resa sig upp för att någon annan ville ut. Hon hade ingen brådska. Om hennes man ville att hon skulle dö, då skulle hon komma att göra det också, oavsett tidpunkt. Av en bomb, en giftspruta i folksamlingen, strypning... Det fanns många sätt att döda, det hade hon lärt sig under äktenskapet med monstret.

Hon höll sin nyfödda dotter i ett krampaktigt grepp. Hon hade brådstörtat lämnat sjukhuset efter födseln. Innan hennes man hann få reda på att hon hade fått en dotter. Innan han hunnit inse att det inte var han som var fadern. Dottern var en kopia av hennes älskare Christian. Fast hon var faktiskt rätt lik den där mannen Joel också. Kanske de var släkt?

Flykten började planeras i samma stund hon insåg att hon var gravid med Christians barn. Hon visste att maken skulle slå ihjäl både henne och barnet om han upptäckte att det inte var hans. Kanske han till och med skulle kräva DNA-test?

Hon hade haft nio månader på sig att sätta undan pengar på ett konto i Singapore, under ett fiktivt namn. Med hjälp en pålitlig vän hade hon skaffat falskt pass. En lägenhet på tjugonde våningen väntade på henne. Ett nytt liv skulle ha börjat om 12 timmar. Nu hade monstret hittat henne. Nu var hennes liv över.

Joel reste sig en stolsrad längre fram. Alva såg hur han vände sig om och såg på henne. Nu var hans ögon sorgsna. Han sträckte ut handen mot henne, som om han ville hjälpa. Hon skakade på huvudet. Hon klarade sig själv. Det hade hon gjort under många år, även om hon hade varit en slagpåse och slav. Hon trodde att hon verkligen skulle bli fri i samma ögonblick hon steg på planet till Singapore. Hon hade varit noga med att sopa igen alla spår efter sig, bytt taxi flera gånger, tagit Arlanda Express ut till flygplatsen. Vem skulle kunna hitta henne?

Hon visste svaret: Hennes man.

Hon förbannade den dag hon hade träffat honom. Hon ångrade hela sitt liv fram till det ögonblick hon träffade Christian. Hon vek undan filten och såg ned på sin dotter. Så liten och späd. Blek, som om hon inte levde.

Alva blev rädd. Tänk om dottern hade kvävts under filten? Hon lyfte upp flickan, Ängla. Ja, det skulle bli hennes namn. Fast hon kanske skulle stava det med e, Engla. Eller hon kanske skulle heta Angel, eftersom de skulle bo i ett engelskspråkigt land. Strunt samma. Nu skulle det aldrig bli verklighet, för i samma stund hon steg av planet låg hennes öde i någon annans händer. Hennes man.

Trots att hon visste vad som väntade, reste Alva sig upp. Hon drog lugnt ned handbagaget, där dotterns blöjor och byten fanns. Allt inköpt på vägen till flygplatsen.

Hon såg Joel stå kvar vid sitt säte. Men nu såg han inte längre på henne, utan stirrade på en av flygvärdinnorna som lugnt lotsade av människorna från planet.

Alva steg ut i gången och tog stegen som skulle föra henne in i fångenskap och misshandel.

23 april 2017

Sitter på hotellrum i Uddevalla. Här är för att föreläsa i olika skolor, samt göra research inför boken Äventyr i Uddevalla. Dagens bild föreställer dock boken Författare Från dröm till verklighet, som kommer ut på bokmässan i Göteborg i september. I år firar jag 20 år som etablerad författare och det gör jag genom just boken Författare Från dröm till verklighet.

Kram Kim :-)