Kapitel 15 Micha

63 5 0
                                    

Mischa bestämde sig och gick med raska steg fram till incheckningsdisken.

"Men hej Mischa! Jag kände inte igen dig först. Är inte van vid att se dig utan uniform", sa kvinnan vid disken.

Mischa läste snabbt på namnbrickan: Maria.

Hon försökte alltid vara vänlig mot markpersonalen, det lönade sig i längden. Även om kvinnan såg bekant ut, kände Mischa henne inte. Förmodligen hade de bara hälsat vänligt varje gång de sett varandra.

"Hej Maria! Ingen uniform idag. Tanken var att jag skulle resa på semester till Singapore..."

Mischa lät slutet av meningen hänga i luften. Maria granskade henne och väntade på fortsättningen. När väntan blev alltför lång kom frågan Mischa väntade på.

"Menar du att du har ångrat dig, att du inte tänker åka med? Men du har väl checkat in ditt bagage?"

Maria såg hastigt ned på skärmen och nickade bekräftande.

"Ja, allt bagage är i stort sett lastat och klart. Nu väntar vi bara på den sista passageraren och det är du."

"Maria! Jag tror det finns en bomb på planet!" sa Mischa och hörde själv hur dumt det lät.

Hon hade använt helt fel tonfall. Inte ängsligt som man borde om det fanns en bomb i närheten. Istället hade hon låtit upprymd, som om det var ett skämt. Var det hennes nervositet som hade fått henne att låta på det sättet?

"Det är inget att skoja om!" sa Maria och kastade en blick ut mot gången utanför gaten.

Där passerade fullt av passagerare. Mischa förstod att Maria var rädd att någon av dem hade hört vad hon hade sagt. Det kunde bli panik. Folk kunde börja springa för att komma undan och skadas, bli nedtrampade, knuffade nedför rulltrapporna. Folk kunde dö på grund av något hon hade sagt, eller så kunde de överleva. Det berodde på hur Maria hanterade hennes ord.

"Det är inget skämt! Det är sanning. Jag har fått ett hotbrev."

Mischa öppnade handväskan och grävde tills hon hittade det hopskrynklade brevet. Hon slätade ut det och sträckte fram det till Maria.

DET HÄR BLIR DIN SISTA RESA. EN RESA UTAN SLUT!

Maria läste och såg sedan upp på Mischa. Hon kunde se att kvinnans ansiktsfärg hade blivit en nyans blekare och förstod att hon blivit påverkad av texten, även om hennes ord sa något helt annat.

"Men det här måste vara ett skämt. Varför skulle just du få ett hotbrev? Har du gjort någon förbannad?"

Maria skrattade till. Ett nervöst skratt, även om det var menat att lätta upp stämningen.

"Vem har inte förargat någon", sa Mischa lugnt och mindes alla dessa karlar som trodde sig ha rätt att tafsa på henne bara för att det var trångt på flygplanet.

Det hade hänt flera gånger att hon hade daskat till händer som trevande känt på hennes bak. Kunde det vara någon av dem som ville hämnas, men varför ta livet av alla på planet? Varför inte bara hämnas på henne?

"Tycker du inte vi ska göra något åt det?" sa Mischa.

I samma stund knastrade det till i Marias walkie-talkie. Efter att ha lyssnat ett tag svarade hon:

"Lite problem. Har en passagerare här med..."

Maria tystnade och drog efter andan innan hon fortsatte:

"...ett bombhot för flight SK1527 med destination Singapore!"

Då var det sagt, tänkte Mischa och visste vad det skulle innebära. Det kändes som om rödljus började blinka överallt, som om folk kom rusande från alla håll. För att ta henne, som om hon var boven i det hela. Hon drog häftigt efter andan och väntade på anstormningen, samtidigt som hon tänkte:

Vad har jag dragit igång?


Söndag 19 mars 2017
Då var det dags igen, ett nytt kapitel. Ser att läsarsiffrorna tickar iväg. Underbart! Det är inspirerande.

Den här veckan har jag varit iväg och föreläst nere i Skåne. Jag har hållit skrivarkurser för skolelever och inspirerat dem att läsa. Älskar att sprida orden och glädjen med att skriva.

Just nu har jag många kapitel klara i huvudet. De ligger där och jäser. Nästa vecka kommer det ett nytt, färdigjäst, redo att läggas ut här på Wattpad.

Ha en fin vecka tills dess. Du kan ju alltid roa dig med att läsa någon av mina andra berättelser här på Wattpad under tiden du väntar. Eller så kan du gå in på min skrivarblogg för att ta del av alla mina skrivtips:  http://kim-m-kimselius.blogspot.se/p/kimselius-skrivtips.html

Kramisar Kim :-)


Resa utan slutWhere stories live. Discover now