Resa utan slut

Kapitel 20 Joel

DET HÄR BLIR DIN SISTA RESA. EN RESA UTAN SLUT!

Joel kom plötsligt att tänka på lappen som stoppats ned i hans brevlåda. Den han hittat just när han skulle ge sig av. Nu när de var tvungna att evakuera planet fick orden en annan innebörd.

Det började viskas om bombhot, trots att flygvärdinnan inte hade sagt något om det, utan bara ropat ut i högtalaren att det hade blivit något fel på planet, att de skulle vänta i gaten tills allt hade ordnat sig.

Men med alla terrorattacker över hela världen den senaste tiden, och nu senast vansinnesdådet i Stockholm där en lastbil mejat ned människor, då kunde man förvänta sig precis vad som helst.

Folk var skärrade, uppskrämda och beredda på det värsta. Därför spred sig ordet bomb som en löpeld genom planet och panik utbröt. Flygvärdinnorna hade fullt upp med att få folk att lugna sig. Men inget hjälpte, alla ville av så snabbt som möjligt. Han såg på kvinnan han slagit följe med på planet.

Joel frågade sig själv varför. Kanske var det för att det var något bekant över henne, eller så var det den pockade rösten inom honom som upprepade att han skulle akta sig för poliser. Det var därför han hade tagit henne under armen och hjälpt henne på planet. Som en familj med barn var de trygga, ingen letade efter dem.

Varför skulle han vara rädd för poliser och vara otrygg? Han hade inget otalt med världen. Idag var hans livs lyckligaste dag. Han skulle avsluta sitt gamla liv och ta steget in i det nya. Var det någon som nu satte stopp för hans planer?

Han såg på kvinnan med barnet och kände oro för deras skull. Han hade ingen chans att hjälpa dem, eftersom människorna nu trängdes i gången. Istället vände han blicken mot flygvärdinnan, för att söka hjälp där, men hon var fullt upptagen med att stå emot trycket från passagerarna som pressade på mot utgången.

Aldrig hade han upplevt något som det här. Han tänkte på fotot av sin mor i handbagaget. Han ville ta med väskan, men flygvärdinnan hade varit tydlig med att inget bagage fick tas av planet. Allt skulle lämnas, bara personerna fick lämna planet.

Joel reste sig och klämde sig in bland passagerarna som likt en tsunami förde honom bort från kvinnan i hans tankar. Varför kunde han inte släppa tankarna på henne?

De hade nyss träffats, ändå var det som om de hade känt varandra hela livet. Varför hände detta just nu, när han var på väg att avsluta sitt gamla liv?

1 maj 2017

Hej!

Imorgon fyller jag år, den 2 maj. Då lottar jag ut en bok på min blogg. Bilden överst föreställer den bok jag ger ut i september, för att fira mina 20 år som etablerad författare. Boken kommer att släppas på Bokmässan i Göteborg i september. Hoppas vi ses där. Nu ska jag skriva vidare.

Kramisar Kim :-)