Resa utan slut

Kapitel 12 Mischa

Mischa kände sig som en detektiv när hon smög efter den välklädda kvinnan med spädbarnet, och mannen som hade hjälpt henne vid incheckningen. Alltid något att sysselsätta tankarna med i väntan på att hennes plan skulle avgå.

Hon kunde inte komma över känslan om att det var något speciellt med mannen. Nu hade han gjort sällskap med kvinnan som hon hade följt efter och iakttagit en stund. Kunde det vara ett sammanträffande, eller var de kumpaner?

Hon fnös åt sina tankar. Kumpaner i vad? Säkert bara ett hemligt kärleksmöte. Men varför såg de då inte gladare ut efter att de hade träffats? Hon hade sett mannen slänga blickar mot polisen, för att sedan gripa tag i kvinnan och skynda iväg med henne. Först hade kvinnan stretat emot, sedan hade hon följt med.

Vad handlade allt det här om? Hade det någonting med känslan av fara som hon hade vaknat med? Eller var det bara ren inbillning?

Då fick Mischa syn på ännu en misstänksam figur som slöt upp strax bakom paret hon följde efter. Efter alla år som flygvärdinna hade hon lärt sig en hel del om människor och deras uppträdande. Den här unga flickan försökte göra sig äldre än vad hon var.

Mischa kunde inte låta bli att le när flickan om och om igen vinglade till på de höga klackarna. Även den här personen såg som omkring, som för att se om hon var förföljd.

Nej, jag måste sluta se deckare. Nu ser jag skyldiga människor överallt, men vad skulle de vara skyldiga till?

TERRORISTER!

Det var ordet som i nästa sekund glödde med eldskrift inom Mischa. Direkt gick tankarna till 11 september 2001, då flygplanskapare hade kraschat flera barn, två av dem in i Word Trade Centerhusen, rakt in bland alla oanade människor som just börjat arbeta för dagen. Pentagon hade också råkat illa ut när ett plan störtat in i den byggnaden. Det fjärde planet hade inte gjort någon större skada, eftersom passagerarna hade överbemannat kaparna och störtat planet. Vart hade terroristerna egentligen varit på väg med flygplanet?

Mischa tänkte på de tusentals människor som hade dött i terrorattackerna den dagen. Säkerhetskontrollerna hade blivit bättre, men så hade även terroristerna. Om de verkligen ville, klarade de ändå att utföra terrordåd. Var det något sådant på gång?

Vart var de här människorna på väg? Skulle hon kunna förhindra att de utförde sin plan?

Mischa såg de tre kliva in i gatens väntrum. Hon såg upp mot tavlan för att memorera vilken flight det var och höll på att tappa andan.

SINGAPORE stod det med stora bokstäver på tavlan och hennes eget flightnummer.

Attacken kom så hastigt att Mischa inte var beredd på den. Det sista hon tänkte var: Nu dör jag. I nästa stund föll hon till golvet.

19 februari 2017

Hej igen!

Det är många av mina läsare som frågar om jag vill läsa deras berättelse, men jag måste tyvärr tacka nej. Jag önskar jag hade tid, men det har jag inte. Jag håller skrivarkurser, föreläser och signerar, dessutom skriver jag flera böcker per år. Förra året kom jag ut med sex stycken: Staden på andra sidan Fjäderpennan, Mördande foto, Döden på Island, Det osynliga folket på Island, 10 misstag författare gör och Färgargårdens andar. Du kan läsa mer om böckerna på http://kimselius.se/hem/bockerna/index.html

I år har jag redan skrivit klart en bok, Mysteriet med Guldgubbarna. Den kommer ut i juni. Dessutom är jag nästan klar med 10 tips för att leva på din kreativitet och Äventyr i Uddevalla. Som om inte det var nog håller jag på med andra boken i Färgargårdsserien, Morden på Färgargården.  De böckerna kommer ut i september.

Vet du att jag i år firar 20 år som författare? Därför känns det extra bra när det svenska uppslagsverket Nationalencyklopedin har med mig som en artikel http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kim-m-kimselius

Jag tänkte fira mitt 20-åriga författarskap med något alldeles speciellt på bokmässan i Göteborg i september. Om du kommer dit får du se vad det är för något.

Fortsätt skriv! Och fortsätt gärna läsa mina berättelser här på Wattpad.

Kramisar Kim