Mörka gränder

30. Lösning

Det har börjat skymma. I takt med att mörkret lägger sig så växer min oro. Är det så här jag dör? Men det gick bra sist, försöker jag intala mig själv, och nu har jag dessutom Vic och Liam. Zacke ska möta oss utanför ett kebabställe och sedan ska vi få träffa några av hans kompisar. Eftersom det var Liam som pratade med honom vet jag inte om det är kompisar eller "kompisar" vi kommer stöta på. Varken Vic eller Liam verkar däremot bry sig speciellt mycket. Men det är klart, ingen har blivit misshandlad under en jakt efter någon av de två. Under en gatlykta står en kille och röker. Han verkar vara i vår ålder, och jag känner igen honom vagt. Han har varit med på någon av de två efterfester Andy haft som jag varit med på. Det är en rätt söt kille. Han har långt, mörkt hår som är uppsatt i en knut i nacken. Tatueringar i gråskala täcker armarna som syns under en svart t-shirt med gult tryck. När han får se oss tittar han nyfiket upp. Sedan ler han.
"Tja, Joel var det va?"
Liam nickar stressat.
"Ah. Varför har du Niklas telefon?"
Zacke börjar flina. Han flinar väldigt stort, och något säger mig att han inte gör det här för att vara snäll eller för att han måste. Det här roar honom.
"Han tappade den. Lugn, han är oskadd. Typ."
"Typ?!"
Liams röst går nästan upp i falsett. Jag har aldrig sett honom så upphetsad över något. Skuldkänslorna växer inom mig, det här är trots allt mitt fel. Ju längre vi har letat desto mer har jag insett det.
"Din polare har ett jävla temperament och alla har en gräns."
Zacke ler och blåser ut röken som om inget hänt, som om det här bara är vardagsmat. Fast det är klart, det här är kanske bara vardagsmat för honom. För mig, däremot, är det nästan förödande. Mitt samvete tuggar på mig och närmar sig benmärgen.
"Men då tar vi honom från er, tack för hjälpen, han kommer hållas tyst." försöker jag.
"Charmigt, gumman."
Zacke fimpar sin cigarett och går långsamt mot mig. Adrenalinet börjar pumpa men jag måste påminna mig själv om att jag vill vinna hans tilltro.
"Men det är inte så enkelt, förstår du."
Han ställer sig framför mig. Våra kroppar är så nära varandra att de nuddar vid varje djupare andetag.
"Men du kanske kan erbjuda något i betalning."
När han säger det biter Zacke sig lite i läppen och ser på mig. Han försöker inte ens dölja att han klär av mig med blicken. Fuck this shit.
"Helvete!" utbrister Zacke.
Min handflata svider, men jag är nöjd över smällen jag fick till. Hans kind lär dessutom svida ännu värre. Liam och Vic verkar däremot inte lika stolta över mig. Det är ju lätt när man är i deras position.
"Jag gillar dig!" flinar Zacke, till allas förvåning. "Vad heter du?"
"Sa... Amanda."
"Vill ni träffa några av mina kompisar?"
Ser man på, ibland är våld faktiskt lösningen.

Basen från den höga musiken hörs i det lilla trapphuset. Det här är inte några lyxlägenheter direkt, det är en sak som är säker. Liam verkar exalterad över att få träffa sin vän igen, och jag är mest lättad över att komma in någon stans. Den här personen har kopplingar till Krille, och Krille är den person jag känner mig tryggast med av alla vi träffat idag. Det är som att gå in i en dimma när Zacke öppnar dörren till lägenheten. Jag antar att det inte finns en balkong för rökandet. Eller köksfläkt. Musiken som hörs i hela byggnaden verkar i alla fall komma här ifrån. Det kunde absolut varit värre musik, det är jag villig att erkänna.
"Guys!" ropar Zacke ut i lägenheten. "Jag har med mig tre gäster!"
Vi går in i den grumliga hallen. Jag tar motvilligt av min jacka, men det krossade glaset får mig att lämna skorna på. Alla andra verkar ha tänkt samma sak.
"Niklas, då?" snäser Liam.
Han uppskattar inte gästvänligheten det minsta. Men jag kan inte klandra honom.
"Lugna dig, jag ska snacka med en kompis om det."
Zacke försvinner bort till ett knallrosa huvud jag känner igen.
"Vic, är det inte hon som var hos Andy?" frågar jag så tyst jag kan.
Hon nickar förvånat. En liten del av mig börjar bli orolig. Om både hon och Zacke är här kanske Andy är någonstans i folkmassan. Och om Andy är här kommer han inte vara glad. Men det är väl egentligen inte mitt problem? Jag måste få hjälpa Liam med att hitta sin kompis. Speciellt när det är jag som är anledningen till att han försvann. Och jag hade aldrig hittat hit om det inte vore för honom och hur...
"Amanda?"
Vic puttar mig lätt på axeln. Jag måste varit långt bort i tankarna. Det är bäst att jag ringer upp Andy, för nu är han fast i mitt huvud. Dessutom har jag inte ringt honom alls idag. Med ett ursäktande leende håller jag upp telefonen framför Vic. Hon nickar förstående och går till soffan där Liam står och pratar med tjejen som har rosa hår. Lägenheten är en liten etta, men det finns i alla fall ett kök som är folktomt. De andra sitter väl i soffan eller på sängen. Det finns ett litet bord med tre stolar som tar upp nästan all plats. Allt ser så gammalt ut att jag väljer att sjunka ner på golvet istället. Att ta sönder saker vid fel tillfällen känns som något jag är expert på nämligen. Jag öppnar kontakter och bläddrar, och bläddrar, och bläddrar. Ingen "Andy <33"? Sedan minns jag att Vic tog bort kontakten. Men hans nummer finns i alla fall bland senaste samtalen.
"Ska du ringa någon?"
Zackes röst får mig att hoppa till av rädsla vilket han verkar finns otroligt underhållande.
"Japp." säger jag med blicken på telefonen.
Zacke tittar ner på skärmen i min hand när jag lägger till kontakten.
"Hjärtan. Din pojkvän?"
Jag tycker på axlarna. Zacke känns som typen av person man vill hålla samtalen med korta. Det känns som att han är duktig på att vrida saker man sagt mot en.
"Vet han att du är här?"
"Hade han gjort det hade han blivit pissed." hör jag mig själv säga.

----------------------------------

Vad tycker ni om de nya karaktärerna? Dela med er! ❤

Kallt och blött ute, så jag är fortfarande dygnsur efter att ha gått till bussen. Blä. Men det är värt det, för jag ska träffa bästisarna igen för första gången på vad som känns som en evighet! Och det är ju bra timing, för jag har trekvart att slå ihjäl på stationen. Tänker passa på att skriva lite på något annat jag håller på med.