32. Hieraki

663 16 0
                                    

Jag stirrar chockerat på honom.
"Vet du vad jag heter?"
"Snälla, du är kass på att ljuga. 'Sa...Amanda'? Du har inte någon skådespelarkarriär framför dig."
Vet han att jag och Andy är ... what ever vår relation är. Och hur mycket vet han att jag vet?
"Jag minns dig från Andys fest. Malle minns dig från båda du var på. Jag är faktiskt avundsjuk på Andy. Få ligga med dig två gånger? Vissa har tur."
Äckel. Men då vet han alltså inte att det är bra mycket mer än två gånger. Jag vet inte hur jag ska känna för det. När jag inte säger något mer rycker Zacke på axlarna och vi går ner för trappan igen.

Vi har stannat utanför ett fint hus. Det är vitt, har åtminstone tre våningar, och en enorm trädgård. På uppfarten står två lyxiga bilar. Malle parkerar utanför och vi fyra går genom den stora järngrinden för att nå grusplanen. Husets alla fönster är tända men det går inte att se någon människa innanför dem. Malle knackar självsäkert i olika rytmer på den röda dörren. De har en kod, såklart. Jag möter Zackes blick och nickar mot den mörka trädgården. Det är dags att få svar på mina frågor. Vi lämnar Malle och Liam vid dörren och skyndar oss bort.
"Vart är vi?" viskar jag.
Zackes leende blir sådär retsamt stort igen.
"Hos chefen, gumman."
Mitt hjärta hoppar över ett slag. Vi är hos J.S. Han kommer att bli förbannad. Är det försent att fly? Jag kan skylla på att jag fått en galen huvudvärk och sätta mig i bilen. Men jag har så många frågor jag behöver få besvarade.
"Allt vi snackar om är hemligt, okej? Inte ett fucking ord till någon."
"Sure. Vad är det du undrar?"
Han tar det så himla lätt. Det gör mig vansinnigt frustrerad.
"Vi är alltså hos J.S?"
Äntligen försvinner det där hemska leendet från hans ansikte. Jag har fått en reaktion.
"Hur mycket vet du?"
Hans röst är mörk och hotfull. Ett självgott leende sprider sig över mina läppar. Det känns underbart att ha ett övertag.
"Inte tillräckligt. Du ska hjälpa mig att fylla i mina luckor. Ni har någon hierarki, så mycket vet jag, men vilka är de olika graderna?"
"Jag behöver inte fucking svara på något." fräser Zacke plötsligt.
Hans reaktion skrämmer mig lite. Varför reagerar han så hårt? Men jag tänker inte ge mig.
"Antingen ger du mig mina svar, eller så kommer jag ta reda på det på andra håll."
För första gången verkar Zacke inte veta vad han ska göra. Det här är fantastiskt!
"Vi har bottnen. Jag har ingen koll på dem, de kvittar lite för mig. Krille samordnar dem och oss. Han säljer ibland. Sedan har vi mig, Sammy, Malle, och ett par till. Vi tillhör den inre cirkeln. Det är vi som är i kontakt med chefen. Överst har vi chefen."
"J.S." fyller jag i.
Zacke nickar motvilligt. Vi kommer någonstans med det här alltså.
"Och Allyson spelar chef för att hålla det hemligt att det egentligen är J.S?"
Zacke nickar ännu en gång motvilligt.
"Vart kommer Andy in i bilden?"
Då suckar Zacke djupt, och sjunker ner på gräset. Jag tittar förvirrat på honom, och gör sedan det samma. Han kommer att berätta något för mig. Något jag inte kunde gissat mig till.
"Han tillhör vår cirkel. Han är även den som står närmst Allyson och J.S, så han är väl någon egen halvnivå. Men det är en sak som stört mig ett tag faktiskt. Något jag inte pratat med de andra om. Jag tror inte att varken J.S eller Allyson är på toppen. Jag tror att det finns en tredje person. Någon som inte ens vi får veta."
Andy sa att jag inte visste allt. Det finns alltså ännu en person. En chef som sitter på toppen av allt. Någon som drar i alla trådar.
"Jag tror att du har rätt." mumlar jag.
Zacke tittar förvånat upp på mig. Sedan ler han. Men det är ett lyckligt och tacksamt leende. Jag besvarar det. Han har hjälpt mig mycket.
"Vad vet du om Andys förflutna?" fortsätter jag.
Det finns mer information att hämta här, det vet jag. Men jag får inget svar. Istället får jag en obekväm min. Han tänker alltså inte svara. Nåja, jag har fått veta mer än nog för idag. Det är dags att gå in och se vad som pågår i huset. Zacke följer mitt exempel när jag reser mig upp, och vi börjar gå mot dörren. Den är stängd igen, men Zacke kan självklart den hemliga koden. Malle tittar på oss genom de små rutorna. Sedan låser hon upp och släpper in oss i en upplyst hall. Det är så otroligt stilrent att jag inte riktigt vågar andas där inne. Tapeterna är ljusa, golvet är i polerat ek, och det mörka trätaket är fyllt med spotlights. Längs en av väggarna hänger olika tavlor med fascinerande motiv. Någon är en smältande kvinna i ett timglas, någon är ett träd vars färgglada krona består av olika fåglar, och en är ett porträtt av en kille med svart hår som täcker ena ögat. Hans läppar är formade i ett stort leende. Alla är signerade med ett A. Liams röst hörs från ett rum i närheten och jag tittar glatt upp. Han verkar ha hittar Niklas. Äntligen, det började bli tröttsamt att resa runt efter honom. På en av väggarna finns en klocka, och den berättar att jag borde vara trött. Klockan är nästan sex på morgonen. Hur i helvete gick det till? Malle och Zacke väntar tålmodigt på mig medan jag tar av både jacka och skor. Sedan går vi in i huset. Allt ljus är dovt på ett lugnande sätt men solen har börjat lysa upp rummen. När jag står i ett vackert vardagsrum med flera panoramafönster som vetter mot havet läggs ett par händer på mina höfter. Ett ansikte lutar sig mot mig, och jag stänger ögonen för att kunna samla mina tankar.
"Någon har varit en väldigt, väldigt, väldigt stygg flicka." mumlar en mansröst i mitt öra.

----------------------------------

Lördag=kapitel!
Passar på att posta innan jag ska kolla på när min sambo repar med sitt band!

Mörka gränderWhere stories live. Discover now