Sal 23 | o.m

Jag? Balett? Knappast....eller?

*****Leias perspektiv*****

Jag öppnade dörren till balettsalen. Söndag är lika med träning. Helgen hade gått snabbt och nu var det dags att bestämma vilken förställning vi skulle köra. Meja, Elin och Alice och de andra stod och värmde upp vid spegeln. Andreas och Martin var inte här.

"Så nu samlas vi här i mitten!" Sa Karin vår balett-lärare.

Vi gick mot mitten där hon stod. Man såg på henne att det var något "allvarligt.".

"Andreas och Martin har slutat...." Sa hon allvarligt. "Så för tillfället har vi inga killar i gruppen...."
"Va!?" Sa Meia.
"Varför?" Frågade Lisa och de andra.
"De tyckte det var så mesigt att ödsla tid på så de har slutat!" Svarade Karin.

Vi spred ut oss vid spegeln och fortsatte värma upp. Karin sätter på lite musik. Plötsligt rycks dörren upp och ett bekant ansiktet syns i spegeln. Det var han som sprang på mig i torsdag. Jag spände käkarna och försökte ignorera honom.

"Och vad gör du här unge man?" Frågade Karin och började gå mot killen.
" Vart ligger Street-salen?" Frågade han.
"Längre ner i korridoren...." Svarade hon. "Säg mig...vi är i behov av pojkar på baletten. Har du intresse av att börja kanske?"
" Eh va...?" Frågade han och kollade runt.

Han mötte min blick och log. Jag blängde bara tillbaka och vände mig om.

"Om du ångrar dig kom tillbaka!" Sa Karin och "slängde" ut honom.

****Ogges perspektiv****

Jag? Balett? Knappast! Alla skulle tycka att jag var helt veck i huvudet. Jag gick mot street-salen där Felix skulle vara. Hans kusin var där och vi skulle umgås idag. Dörren slits upp och de båda kommer ut, Felix brukade sitta där inne för att titta på. Vi hälsade på varandra. Vi gick förbi balett-salen. Man kunde se in genom stora fönster. Där stod hon. Jag vet inte vad hon heter men hon var fin ändå. Men hon verkade hata mig.

"Hörni jag mår inte så bra....ni kan gå" sa jag.
"Jaja ok!" Svarade Felix och de gick.

Jag satte mig utanför och kollade in. Så jävla fin. Jag vill lära känna henne. Hur fan ska jag göra det då? Stalka henne varje dag efter träningen. Råka springa in i henne hela tiden och utveckla ett bekantskap? Knappast! Jag såg de där inne. Det såg så...jag vet inte. Hon såg så smidig ut. De snurrade runt och gjorde olika hopp. Dansstegen hade säkert jätte konstiga namn på typ franska men inte fan vet jag. Plötsligt öppnades dörren och alla "ballerinor" strömmade ut. Först kom hon ut. Hon tittade inte åt mitt håll. Jag reste mig upp och gick in till deras danslärare.

"Jag kan prova!" Sa jag.
"Ja men vad kul!" Sa hon och räckte mig ett papper. "Fyll idet här och kom imorn!"
"Okej tack!" Svarade jag.
" Här är schemat också" sa hon och räckte mig ett nytt papper.

Schema för balettgrupp Ungdom-ELIT (15-17 år)
Måndag: 17:00 - 19:30
Onsdag/torsdag: 18:00 - 20:30
Söndag: 10:00 - 14:00
Tisdag, fredag och lördag lediga!

"Idag var bara ett undantag eftersom vi bara skulle bestämma pjäs och ha lite träning, men nästa vecka blir det enligt schemat!" Sa kvinnan.
"Mm..." Mumlade jag medan jag läste. "Men vänta lite...elit?"
"Ja?" Svarade läraren.
"Alltså jag har stora problem med att hoppa jämfota hur ska jag då kunna klassa i en elit grupp?" Frågade jag och rynkade pannan.
" Vi är i stort behov av killar just nu och vi har bara en grupp för 15-17 åringar. De flesta både flickor och pojkar slutar vid den här åldern. De som är kvar satsar oftast på dansen och därför har vi kvar endast Elit-gruppen." Svarade hon.
" Mm fast min kondition är inte den bästa..." Svarade jag och började verkligen tveka på det här.
" Vi har en tjej i gruppen som tar baletten på stort allvar. Hon tränar även på sin fritid för att vara i toppform så att säga. Du kan ju kanske hänga på henne och träna?" Sa Karin och jag tittade förvånat på henne.

Nu börjar jag verkligen tveka. Balett är tydligen inte så lätt. Man måste ha konditon vilket jag saknar och man måste antagligen ha balans.

" Okej...vilken pjäs blir det då?" Frågade jag och försökte låta engagerad.
" Svansjön..." Svarade hon.
" Det kanske låter konstigt men vad heter du?" Frågade jag och märkte först efter hur töntigt det lät.
" Karin." Svarade hon och sträckte ut handen mot mig. "Och du?"
" Oscar." Svarade jag och tog min hand i hennes. " Men de flesta kallar mig Ogge."
" Oscar är ett fint namn, varför ha ett smeknamn?" Frågade hon och vi släppte taget.
" Jag vet inte riktigt...det bara blev så helt enkelt" svarade jag.

Jag tackade och gick där ifrån. Sanningen var att Felix hade gett mig det smeknamnet redan som små. Sen skaffade vi andra vänner. Omar och Oscar. Så jag behöll Ogge som smeknamn.

"Jaja...vi ses väl imorn!" Sa Karin och jag nickade och började gå mot dörren."Kom i tid bara!"
"Såklart....,an är ju inte Felix..." Svarade jag och skrattade lite lågt.
"Va?" Frågade hon.
"Inget." Svarade jag snabbt och sprang iväg.