Varför bryr jag mig ens?

315 15 2
                                    

**** Leias perspektiv****

Jag sprang nästan hem. Jag ville verkligen inte berätta något för Oscar. Inte än. Eller nej aldrig! Han har inte rätt att veta. Jag öppnade dörren och rusade in i lägenheten. Mamma satt i vardagsrummet. Jag drog av mig skorna och jackan och sprang in på rummet. Väskan slängde jag in i ett hörn och slängde mig sedan på sängen.

"Leia? Mår du bra?" Frågade mamma utanför.
"Ja, jag är bara lite trött...det är allt." Svarade jag och försökte låta stabil på rösten.
"Säkert?" Sa hon.
"Ja det är säkert." Svarade jag och jag hörde hur hon gick iväg.

*pling* Jag hade fått flera sms. Jag tog upp mobilen ur fickan. Det var från "svara på egen risk". Jag öppnade upp våran konversation och läste:

O: "har jag gjort något?"
O: "Leia!?"
O: "Snälla svara!"

Plötsligt surrar min mobil till. Ett nytt sms.

O: "Jag ser ju att du läser kom igen!?"
O: "Snälla jag vill veta om jag gjort något!"

Jag lägger ifrån mig mobilen och en tår faller ner för min kind. Jag lägger mig på sidan med huvudet mot mobilen. Det börjar ringa. Det är Oscar. Eller enligt min mobil "svara på egen risk". Jag tar tag i mobilen och trycker på röd lur. Jag lägger den sedan på nattduksbordet. Den börjar ringa igen och jag vinklar bara telefonen mot mig. Jag trycker på röd lur igen. Mobilen ringde minst 5 gånger till. När den ringde för 8 gången tryckte jag av samtalet och stängde av min mobil. Jag vill inte att hans ska tro att allt är hans fel. För det är det inte. Jag vänder mig om och somnar.

****Ogges Perspektiv****

"Du har kommit till Leias telefonsvarare....*pip*" Lät det från telefonen.
"Leia snälla svara! Om jag har gjort något så har jag i alla fall rätt att veta... Ring när du får det här!" Talar jag in.

Jag stängde av och slängde telefonen i sängen och gick ut ur rummet.

"Thomas? Kan du inte gå ut och leta efter ett jobb?" Hörde jag mamma fråga Thomas.
"Är du seriös med mig? Jag tänker för i helvete inte göra det när du jobbar!?" Skriker han tillbaka.

Grälet fortsätter men jag ignorerar de bara. Jag går till hallen och drar på mig mina skor och en kofta.

"JAG STICKER!" Ropar jag in i huset och smäller igen dörren.

Jag springer ner för trappan och ut från entrén. Vart ska jag gå egentligen? Jag vill gå till Leia. Men jag vet ju inte vart hon bor och hon vägrar ju att prata med mig. Felix skulle aldrig fatta. 1. För han är tjejer bara ett ligg och 2. Jag skulle inte ens nämna Leia för Felix för då kommer han fråga vart jag träffat henne och då får han reda på att jag går på balett. Jag bestämmer mig bara för att ta en vanlig promenad. Bort ifrån centrum. Jag hamnar tillslut i ett villaområde för att sedan hamna i en skog. Det har börjat bli mörkt. Jag börjar skynda mig lite längre in i skogen. Skogen tar slut efter en stund och blir till en klippa. Längre ner finns ännu mer skog. Eller alltså. Klippan är inte så högt upp kanske 10 meter. Jag sätter mig ner och tänder en cigg.

Varför vill inte Leia svara? Varför bryr jag mig ens? Jag är inte ens någon som brukar bry sig om sånt här. Men det är något med henne. Hon verkar speciell men hon döljer något.

_____________

J*vligt kort kapitel men men!

Sal 23 | o.mWhere stories live. Discover now