Sal 23 | o.m

Att inte få röka tar livet av mig...

****Ogges persepktiv****

Jag satt på min säng och trummade på mitt ciggarettpaket. Jag hade hittat det på mitt skrivbord imorses. Jag kände ett sånt sug efter de. Jag hade mått dåligt och känt flera gånger att jag vill kräkas. Jag stängde ögonen och scenen när Leia såg för första gången att jag rökte spelades upp.

" Vad fan Oscar!?" Utbrister hon och nästan slår bort cigaretten ur handen på mig.
"Vad gör du?!" Halvskriker jag på henne.
"Du röker ju!" Säger hon panikartad. "Vet du villa risker det medföljer?!"
"Jag gör vad jag vill Leia!" Säger jag irriterat.
"Varför?" Frågar hon och vi stannar.
"Det vara blev så okej?!" Svarar jag argt.

Hon blir tyst. Några tårar letar sig genom tårkanalen och ner för kinden på Leia. Hon vände sig om och började gå.

"MEN LEIA?! Ropade jag efter henne. "FÖRLÅT KOM TILLBAKA!!"

Men hon fortsatte bara gå.

Jag öppnade ögonen och kände hur frustrationen bara välde över kroppen. Jag måste röka. Men om jag gör det sviker jag Leia. Jag drar upp knäna till hakan och borrar ner huvudet i armarna.

"Oscar?" Säger Leia plötsligt.
"Ja?" Svarar jag efter några sekunder.
"Kan du inte sluta?" Frågar hon och lyfter huvudet från min axel.
"Hur menar du "sluta"?" Frågar jag och ger henne en oförstående blick.
"Alltså att röka..." Svarar Leia och jag stirrar bara på henne. "Det skulle få ordning på dig. Du skulle klara baletten och du skulle bli mycket friskare!"
"Jag vet inte Leia...det är jätte svårt. Och att röka gör mig lugn och koncentrerad. Att sluta skulle få mig i obalans och kanske göra saker jag sen ångrar." Svarar jag tveksamt och hon suckar.
"Oscar du vet väl riskerna med..." Börjar hon men blir avbruten.
"Jaja jag vet! Det är inte så att jag missat det!" Svarar jag lite irriterat.
"Men försök..." Säger Leia och jag märker hur hon försöker möta min blick.
"Eh...jag...okej då!" Svarar jag efter en stund tveksamt.
"Tack Oscar!" Säger Leia och kramar om mig snabbt.

Jag lyfter på huvudet och tar tag i ciggarettpaketet. Jag öppnar det försiktigt. Börjar att pilla på en av "cancerpinnarna" som de så fint heter. Jag stänger ögonen och slänger iväg de. De träffar väggen med en duns och landar på golvet. Jag springer ut ur rummet. Bort mot hallen. Jag hör hur Thomas och mamma ännu en gång bråkar. Jag drar på mig skorna och springer ut. Att inte få röka tar livet av mig....