Sal 23 | o.m

Om jag inte var bakis hade jag slagit ihjäl dig.

****Ogges perspektiv****

Jag vaknade i något okänt vardagsrum. Vänta vänta lite? Vad är det jag säger?! Såklart jag känner igen det. Det är liksom inte första gången jag vaknar här. Det är hemma hos Jocke. Festen igår spårade ur totalt. Jag reste mig upp och kände en äcklig baksmälle-huvudvärk slå mig i skallen. Jag reste mig sakta upp. Det låg massa skräp och burkar över hela golvet. Men även massa avtuppade ungdomar. Jag gick försiktigt över alla och allt och smet in i köket. Där möttes jag av typ samma syn. Jag tog ett glasvatten. Sedan öppnade jag skåpet borta vid mikron. Jag tog en Ipren och svalde den med hjälp av vattnet. Detta hände nästan varje gång efter en fest hos Jocke. Jag vaknar. Har huvudvärk. Minst 30 andra ligger överallt. Jag tar ett glas vatten och en Ipren och sedan letar jag efter Felix. Sista punkten på den fina "listan" är svårast. En gång låg han ute.(!). Jag började undersöka alla rum. Men han var ingenstans. Jag öppnade ytterdörren i hopp om att hitta honom någonstans ute. Och där ute på verandan hittar jag honom. Han ligger bredvid en tjej. Hon har blont, ganska långt hår och hon ligger halvt över honom längst in på träsoffan. Jag går fram och ruskar till Felix som av överraskning flyger ner på golvet av plank. Han kvider till och tar sig för huvudet. Han öppnar sakta ögonen. Han reser sig sakta upp och vinglar till.

"Om jag inte var bakis hade jag slagit ihjäl dig..." Säger han och tar sig för huvudet."Kom så går vi!"

Vi går ner för trappan som skiljer verandan och stengången och ner till gatan. Vi börjar gå hem mot Felix. Min huvudvärk har börjat avta men inte helt. Vi går tysta hela vägen. Väl hemma hos Felix däckar vi i hans soffa. Som tur är hans föräldrar inte hemma. Bara hans storasyster Felicia som kommer ut till vardagsrummet.

"Och vart fan har ni varit?!" Frågar hon allvarligt och lägger armarnas i kors.
"Ehm....vart har du varit?" Mumlar Felix i soffkudden.
"Till skillnad från dig...hemma.." Säger hon och lutar sig mot väggen. "Ogge vart har ni varit?" Frågar hon mig eftersom hon vet att jag kommer ge henne ett seriösare svar.
"Fest" svarar jag.
"Hos vem?" Frågar hon och ger mig en "ut-med-språket" blick.
"Jocke" svarar jag snabbt.
"Har ni druckit?" Frågar hon och jag sväljer hårt innan jag svarar.
"Ja..."
"Bra jobbat mannen...." Säger Felix sarkastiskt och suckar.
"Mamma och pappa kommer bli galna på dig..PÅ ER!!" Utbrister Felicia.
"Alltså det är inte första gången....." Säger jag och hör hur Felix suckar högt.
"Så det är inte första gången ni går på fest, dricker och vaknar helt lost?!" Säger hon förvirrat.
"Nej?" Svarar jag. "Vart har du varit?"
"Bortrest. Högskola. England. Två år" Mumlar Felix.
"Va?" Säger jag oförstående. "Oj, ja juste hehe"
"Alltså herregud?! Mamma och pappa kommer att få spader när de ser er! De kommer ringa din mamma och Thomas....åh jag orkar inte se på medan ni två förstör era liv!!" Säger Felicia panikartat och tar sig för huvudet.

Hon går med bestämda steg mot ytterdörren. Drar på sig sina skor och jacka och går ut och smäller igen dörren. Felix suckar och reser sig upp och skyndar mot dörren. Han öppnar och ropar.

"Men hallå!? Du kan ju inte bara lämna oss här!!"
"Joho!" Hörde jag Felicia ropa tillbaka från långt håll.

Felix rabblade upp några svordomar för sig själv och smällde igen dörren. Han går in i köket och jag hör hur kranen går igår. Efter en stund står han in dörrkarmen och stoppar in ett vitt piller i munnen, som jag antar är typ Ipren eller alvedon. Han sväljer sedan ner det med lite vatten. Han går tillbaka och ställer glaset på diskbänken och går sedan tillbaka till vardagsrummet.

"Du jag ska nog sticka hem...ses!" Säger jag och reser mig upp.
"Okej ses...." Svarar han och nickar.

Jag går mot hallen och sätter på mig skorna. Jackan hade jag haft på mig. Jag öppnar dörren och nickar lätt mot Felix som vinkar lätt med handen. Jag går ut och stänger efter mig. Jag börjar gå hemåt. Jag tar upp en cigg och tänder den med tändaren. Jag tar ett blåss och blåser ut efter någon sekund. Lördag. Gud vad kul då! Nej inte alls. Jag är bakis och jag är trött. Helt plötsligt ploppar Leia upp i skallen på mig. Fan... Nu kommer jag inte kunna sluta tänka på henne. Vad beror det på? Jag förstår mig inte på mig själv. Hon är så...så. Fin och hon dansar som en ängel. Nej Ogge! Vad fan?! Hon är jobbig och hon är en riktig sån här vahetter? Nej jag kommer inte ihåg. Är hon verkligen ens ledsen på riktigt? Hon var trevlig först men nu är hon bara....så usch! Fast ändå tror jag att jag faller mer och mer för henne.

___________________
Okok bara Ogges Perspektiv i detta kapitel. Jag tänkte först skriva om festen. Men jag hade inga bra idéer till den. Liksom inga riktigt bra händelser men jag ska försöka skriva ett någon gång. För jag lovar...detta är inte sista gången de går på fest!😂

30 kapitel har jag skrivit på min andra novell. Håller även på med en ny! Jag vet att jag har typ ganska många att ta hand om...rättare sagt 3 stycken(!). Okok inte så många men men....Om jag ska vara helt ärlig känns det som om jag spottar ut kapitel hela tiden. Till denna, till min "stora" och till den nya. Även fast ni just nu bara tar del av denna.

Jaja i alla fall! Ni kan vänta er 2/3 nya kapitel nu i veckan...hoppas jag! Ses!