Sal 23 | o.m

Han röker...

****Ogges perspektiv****

Vad är det som händer med mig? Förr var jag den hårde Ogge som aldrig visade känslor. Att ens bry sig så mycket om någon som för Leia låg inte på min karta. Jag får inte kära ner mig i henne och speciellt inte nu när hon har pojkvän. Fast det förvånar mig inte. Hon har ett unikt utseende. Hennes ögon, hennes fina ansikte, hennes "sällsynta" leende, personligheten. Hela hon är perfekt. Ogge vad är det du tänker med?! Nej jag får inte visa några känslor det framstår som svaghet. Jag får väl sluta vara sån jag varit mot henne. Såklart ska jag inte vara nån jävla idiot men jag ska inte vara så...fjollig.

Det har gått en månad sen jag fick veta att de var ihop. Jag och Leia har inte setts så mycket. Eller jo på dansen då men det räknas inte. Jag har blivit lite starkare och min kondition har gått från noll till 10. 10/100. Framsteg! Idag skulle jag träffa Leia. Jag stod i parken och såg henne komma lite längre fram. Det var hon som frågade ifall vi kunde ta en promenad. Egentligen ville jag inte först men något i mig säger "JAA OMG SÅKLART LEIA!". Hon kommer fram och vi hälsat med en lös kram.

"Hej! Ska vi? Säger hon och jag nickar.

Vi går en stund tysta genom parken. Det var ganska mysigt. Man kände att våren var påväg. Det ser blivit lite varmare och det var ju skönt.

****Leias perspektiv***

Det känns så bra men så konstigt med Oscar. Han är så rolig, snäll och omtänksam. Och det känns som jag har känslor för honom. Men det vill jag inte. Han tycker nog ändå inte samma sak. Han har säkert redan någon. Och jag vill ju inte förstöra något. Förresten så vill jag inte slösa min tid på någon riktigt. Nu på sista tiden har det blivit så men det är ju en annan sak. Han är bara min vän inget mer. Om ens mer. Jag tar upp blicken från marken och upp mot Oscar. Då ser jag det. Han röker.

" Vad fan Oscar!?" Utbrister jag och nästan slår bort cigaretten ur handen på honom.
"Vad gör du?!" Halvskriker han på mig.
"Du röker ju!" Säger jag panikartad. "Vet du villa risker det medföljer?!"
"Jag gör vad jag vill Leia!" Säger han.
"Varför?" Frågar jag och vi stannar.
"Det vara blev så okej?!" Säger han argt.

Jag förblir tyst. Några tårar letar sig genom tårkanalen och ner för kinden. Jag vände mig om och började gå hemåt.

"MEN LEIA?! Ropade han efter mig. "FÖRLÅT KOM TILLBAKA!!"

Jag fortsatte bara gå.

****Ogges perspektiv****

Vad fan har jag gjort? Hon bryr sig om mig och jag bara skrek sådär!

****Leias perspektiv****

Jag kan inte fatta att han röker. Såklart att hans kondition alltid är noll. Han är ju redan så gott som död. Jag skyndar iväg ifrån honom tårögd. Jag hör hur han ropar efter mig men jag ignorerar det. När jag tror han är långt bort sätter jag mig på en bänk. Jag andas in och ut några gånger innan jag sätter armbågarna i knät och ansiktet i händerna. Jag sitter där i kanska några minuter. Eller en halvtimme, jag vet inte. Plötsligt känner jag en hand på min rygg. Jag tittar snabbt upp och ser Oscar.

"Gå, bara gå. Gå och rök dig tills du dör!" Mumlar jag och han stelnar till.
"Varför bryr du dig om jag röker eller inte?" Frågar han och jag suckar.
"För...för jag bryr mig om dig Oscar.." Mumlar jag.
"Jaså?.." Säger han överraskat som om det verkar "främmande" för honom.
"Varför så förvånad?" Frågar och möter hans blick.
"Ingen han sagt något sånt förut..." Säger han snabbt och kollar ner i sitt knä.

Jag ser en tår falla ner från kinden och ner på hans byxor. Vi satt en stund tysta och gjorde ingenting.

"Jag bryr mig Oscar...jag gillar det inte men jag bryr mig!" Säger jag och tar hans hand i min.
"Men varför? Varför bry sig om en sån misslyckad som jag?" Frågar han men möter inte min blick.
"Jag vet inte...och du är inte misslyckad du är helt perfekt.." Säger jag och böjer mig fram och kramar om honom.