Sal 23 | o.m

"I don't speak italian"

****Leias Perspektiv****

Jag öppnade ögonen och kollade mig runt i rummet. Detta var femte dagen i Rom. Vi hade varit på ett museum, kollat runt i Rom och ätit hur mycket god mat som helst. Det kändes bra att kunna äta och inte behöva tänka på att jag kanske skulle bli tjock. Visst man hade väll det i bakhuvudet men jag försökte ignorera den så mycket som det gick. Klockan visade 9:01. Idag hade vi tänkt åka och bada. Jag satte mig upp i sängen och sträckte lite på mig innan jag reste mig upp och gick ut på balkongen. Utsikten. Var som sagt super fin och kallt var det absolut inte heller. Jag tog några djupa andetag innan jag valde att gå tillbaka in och ut till köket. Mamma och pappa satt redan där och frukosten var uppdukad. Egentligen kunde vi gått ner till restaurangen men mamma tyckte detta var så mycket mysigare. Och det var sant.

"Godmorgon!" Säger jag och sätter mig bredvid pappa.
"Godmorgon" Svarar de båda samtidigt.
"När skulle vi åka? Frågar jag och börjar hälla upp juice i ett glas.
"Ungefär vid 16:00" Svarar mamma. "Hurså?"
"Nej jag bara undrar..." Säger jag och börjar bra en macka istället. "Jag vill gärna gå ut lite...liksom se mig omkring på egen hand"
"Ja det kan du väl..." Säger pappa och ler.
"Men kom ihåg mobilen bara!" Säger mamma och jag nickar.

Vi fortsätter äta av frukosten och efter kanske 15 minuter var jag klar och tackade för maten. Jag gick in på mitt rum och bytte om till en blommig kjol, vitt maglinne och en tunnstickad kofta som också var vit. Jag satte på mig ett silvrigt halsband med en blomma och sedan drog jag på mig mina vita converse. Mobilen la jag i en liten brun axelbandsväska och sedan gick jag ut. Jag gick längst med gatan. Här skulle man kunna bo. Längre fram på torget var det en liten folkmassa. Jag går hellre runt den. Jag vände mig om och såg någonting. Jag gick fram till folkmassan och där inne stod en kille på enhjuling. Han jonglerade även med bollar. Han fick ögonkontakt med mig och tappade genast bollarna. Han kom fram till mig och log.

"Ciao!" Säger han och sedan även något annat på italienska.

Jag förstår ju klart inte vad han snackar om eftersom jag inte kan italienska. Men det verkar vara en komplimang eller i alla falla något trevligt eftersom han ler och hela publiken ler mot oss.

"Oh sorry, I can't speak Italian...." Svarar jag och log.
"Oh" Säger han och gör sadlip. "But anyway i said "Hai degli occhi belli" that means that you have beautiful eyes" Säger han, ler och sträcker fram handen. "I am Marco."
"Leia" Svarar jag och tar tag i hans hand. "Cool....what's it called?....Unicycle!" Säger jag och pekar lätt mot enhjulingen.
"Thanks..." Svarar han och sätter sig på den igen.

Han gör flera tricks på den och sedan hoppar han av den. Han bugar och publiken börjar klappa. Flera går fram och lägger mynt och några sedlar i hans hatt. Han verkar var någon slags gatumusikant. Fast inte en musikant förstås...hehhe.

"Can I buy you a drink?" Frågar Marco och ler.
"No i'm fine..." Svarar jag.
"But I want to!" säger han och börjar plocka ihop sina grejer i sin ryggsäck.
"It's Okay..." Säger jag. "You don't have to."
"I'm still gonna..." Svarar han och stänger sin rygga.

Han slänger upp den ryggen. Den lilla cykeln håller han i handen. Han börjar gå och han är fast besluten att han ska bjuda mig på en dricka. Så jag har inget annat val än att följa med. Vi kommer fram till ett litet fik. "Caselli" står det på en skylt. Han öppnar dörren och ett litet plingljud hörs. Jag tittar upp och ser ett vindspel.

"Ladies first!" Säger han och jag går in.
"This is my parents.....café?" Säger han och rycker på axlarna. "My English is not so good...
"At least you're not talking Italian" Svarar jag och han börjar skratta.
"Ciao Marco!" Hör vi en röst säga och en tjej i kanske något år yngre en mig kommer fram iklädd ett förkläde. "Ciao...?"
"Leia..." Svarar jag åt henne. "But I can't speak Italian..."
"Oh, I see.." Säger hon och ger mig ett snett leende. "Are you here on vacation?" Frågar hon.
"Yeah..for two weeks" Svarar jag.
"What do you think about Rome?" Frågar hon.
"Rome is great" Svarar jag. "It's a beautiful city, lots of people"
"Yeah hahah" Skrattar hon fram lätt.

Vi sätter oss alla tre vid ett bord. Vi tar varsin drink och fortsätter prata. Jag får reda på att de förut bodde i en mycket mindre stad. Men att de flyttade till Rom eftersom deras föräldrar ville ha ett kafé. Elena dansar street och hip hop på en dansskola i centrum och Marco håller då på med sin enhjuling. Jag hade mycket trevligt med de. Jag frågade även om de ville följa med och bada senare och det ville de.

_____________
800 ord+ yay! Imorn börjar skolan för mig....hurra (väldigt sarkastisk där) Jaja här är ett kapitel hoppas ni gillar det!