Beck; (relationer och utredningar)

Maja

Polishuset (kl. 12:17)

"Kommer Josef in idag?" frågade Jenny Alex. Alex tittade på henne, "emmm, han var lite osäker", sa hon och tog bilderna från kopieringsmaskinen. Hon gick mot tavlan inne i mötesrummet, för att sätta upp bilderna. "Har du pratat med honom idag?" ropade Jenny efter henne. "Nej, men vi pratade om det igår innan jag åkte hem", ropade hon tillbaka. Satte upp sista bilden och gick tillbaka till skrivborden. "Jaha, du var hos honom igår?" flikade Ayda in med. Alex nickade, det blev tyst från hennes sida. "Okej..." sa Jenny, höjde ögonbrynen och kikade på Aydas flinleende.

"Hur går det för oss?" frågade Alex tillslut. "Ja, överföringen gick inte att spåra, däremot har jag fått fram några intressanta kontakter från hans samtalslistor, speciellt en. Kom och kolla", sa Ayda och vred skärmen en aning mot Alex som kom gåendes. "John Karlsson, den där eviga-... Varför har vi inte spårat upp honom än?" frågade Alex, chockad över sin egna glömska. Kollegorna tyckte lite på axlarna. Ayda sökte upp honom, "här", sa hon och Alex tittade tillbaka på hennes skärm. "Bra, något intressant?" frågade hon. Ayda skum läste brottsregistret. "Titta där", sa hon och pekade på skärmen. "Dömd för misshandel mot tjänstemän, två poliser. Förra året." sa hon. "Tror vi behöver hälsa på han här", beslutade Alex. "Jenny och Oskar, tar ni honom så tar vi Maja?" De nickade och Ayda skickade adresserna till dem. Alex tittade på Steinar som var fullt redo för äventyr.

När de gick runt hörnet till korridoren krockade de in i Josef. Josef la händerna på Alex axlar och backade henne med ett flin. "Hjälp, hej!" skrattade hon, "hej!" hälsade han med en nick och en blinkning med ena ögat. Släppte hennes axlar. "Vart ska ni?" frågade han. "Vi ska till Maja. Oskar och Jenny ska strax ta John", nickade Alex. "Okej, lycka till", sa han och passerade dem. Steinar och Alex följde med honom med blicken. "Du ska inte med istället för mig?" frågade Steinar. "Jag behöver ändå jobba ikapp lite", sa han och tog av sig sin halv påklädda jacka. Josef vände sig mot dem, tittade mellan dem. Alex log mot honom, lyste upp mycket mer inombords än vad hon visade ut. Han blev varm, inget som syntes ut tack och lov. "Okej", sa Josef och tog på sig sin jacka igen. Tog upp sin mobil från bordet, gick till Alex och följde med henne ut.

I bilen (Josef och Alex)

"Hur är det med dig?" frågade hon och sneglade på honom. "Det är okej, febervärk fortfarande men bättre", sa han hon log mot honom. Hon nickade och svängde höger i en sväng. "Skönt att ha dig tillbaka", erkände hon och log mot honom. Han vred huvudet mot henne, log en stund innan han återgick till bilvägen.

Hos John

"Vad vill ni?" frågade John. "Vi vill prata med dig om Peter Borg, hur väl känner du honom?" frågade Oskar. John fnös till över hans fråga, "Peter, Peter... den idioten", klagade han. Gick till köksbänken för att tända sin cigg. Jenny tittade på honom för att han skulle fortsätta, "ja, han slutade ju aldrig tjata om Maja! Han ringde hela tiden och undrade hur det var med henne!" sa John. Tog sedan ciggen till munnen. "När var det, ni har väl separerat?" sa Jenny. John nickade, "ja, vi har ju det. Men han slutade aldrig ringa, det är som om han inte visste att vi separerat. Även fast jag skrek det i luren till honom varje gång han frågade efter henne", sa han flummigt. "Varför hittar ni inte Peter istället, fråga honom om varför han är en sån idiot!" sa han, tog ett nytt andetag med ciggen. "Det kan bli lite svårt, Peter är död. Mördad", förklarade Jenny, la huvudet på sne. John stelnade till kort, "va?" Han var tyst och stilla. "Okej..." sa han och rörde på sig igen med ciggen i högsta hugg.

"Hur var han när han ringde?" gick Jenny vidare med. "Som jag ungefär, flummig och påverkad", skrattade han. "Han var alltid trevlig så, förutom när någon eller något hetsade upp honom. Då gick han i taket på sekunder", berättade John.