Beck; (relationer och utredningar)

Spela utan känslor

Kl. 15:12

Steinar och Alex var påväg tillbaka till polishuset, och samtalet med föräldrarna hade gått bra. De blev fruktansvärt ledsna såklart, och dagen efter skulle de in till rättsmedicin för att identifiera kroppen. Men föräldrarna, Alex och Steinar insåg genom bilder i hemmet och bilderna på offret att det var hon. När de först hade kommit fram till huset hade de reagerat på att det inte dit någon BMV på uppfarten, de hade frågat föräldrarna om binycklarna och de sa att hon äger en svart BMV 520D. Hon hade med den sist de såg henne under eftermiddagen samma dag hon dog. Men de visste inte vart den var nu, de gav Alex registreringsnumret. Alex skickade vidare till Ayda direkt så hon kunde hinna att efterlysa den över all enheter inom poliskåren så länge.

Både mamman och pappan säger att de har alibi för mordkvällen, de hade tydligen varit på en restaurang och på bio. Men de hade tänkt att kolla upp det också när de var på stationen. Fråga Ayda om hon kunde få fram övervakningsfilmer och kontantköp de gjort under kvällen.

Föräldrarna berättade om en del saker som Meja hade varit med om i uppväxten, för att inte gå djupt in i det (vilket föräldrarna varken ville eller orkade, som de ändå kunde kolla upp det med) hade Meja blivit sexuellt utnyttjad som 14 åring av sin idrottslärare. Han hade fått fängelse straff på tre år, så han hade varit ute i ett år nu ungefär. Alex och Steinar tyckte det lät intressant, fruktansvärt såklart men för utredningen kunde det vara viktigt.

Meja var världens goaste tyckte föräldrarna, och när Alex hade frågat om de visste något om henne och drogerna som de hittat på henne, blev de nästan arga. Förtvivlad för de hade aldrig trott att hon kunde hålla på med något sådant. Steinar och Alex hade tittat på varandra och tänkt att det var (såklart) värt att titta mer på. De hade de ju gjort ändå oavsett vad föräldrarna hade sagt, droger är ju droger...

Polishuset - Josefs avdelning (kl. 15:57)

Josef var tillbaka på kontoret, hade tagit en snabb dusch och sovit i 20 minuter. Eller gråtit, det beror på hur man ser det. Men han duschade efteråt så han hoppades på att det inte syntes allt för mycket på hans ögon. Han hade ju faktiskt gråtit även i duschen, så den kanske inte hjälpte så mycket som han hade hoppats på.

Josef tittade på sin klocka, suckade, var den inte mer? Han kliade sig i backhuvudet, startade sedan sin dator igen för att jobba.

"Kolla här", sa Hannes, alla tittade på honom. "Beckgruppen efterlyser en bil, en BMV", sa han och tittade på Josef. Han vet sig lite i läppen, nickade och försökte se ointresserad ut. "Okej", sa han och fortsatte med att få fram det han tänkte sätta sig och jobba med. Hans kollegor tittade frågande på honom, "Anledning?" frågade Amy åt Josef, läste lite av att det var det han ville frågat egentligen. Josef tittade på henne först, sedan på Hannes bakom henne. "Kopplingar till ett mord under natten", de nickade förstående.

Josef tänkte djupt, han skulle varit med i utredningen om han bara hade hållit sig undan från Alex läppar den eftermiddag/kvällen. Varför gjorde han det inte, han visste att de inte fick... hon visste. De bara ville inte acceptera det, ville fortfarande inte. Han ville lite hjälpta till med deras utredning, trots att han visste att han inte behövdes längre. Det kanske bara var meningen att det skulle bli såhär, meningen att det inte skulle bli Alex och han. Meningen att han och Beckgruppen skulle dela på sig, meningen att han skulle bli tvungen till att lämna.

Ändå så önskade han att han och Alex skulle löst det på något annat sätt, vilket sätt visste han inte. För han skulle omöjligen kunna hålla sig borta ifrån henne, aldrig att det skulle gå. Och han tror inte att Alex skulle kunna det heller. Det var bara bäst att dela på sig. Inte se varandra, även att han hade gjort det idag. Hon såg ut att må bra däremot, det var väl det som nästan gjorde ondast. Inte att han ville att hon skulle må dåligt bara för att han gjorde det. Men överdrev hon bara med sina känslor när han var där, han betydde kanske inte så mycket som hon beskrev. Hon verkade inte påverkas av att han inte var den som följde med henne ut, att det blev Steinar och inte han var kanske inget hon brydde sig om längre. Det var det som gjorde ondast, hon hade lyckats gå vidare medans han var kvar i samma rum utan någon utväg. Men han borde vara lycklig för hennes skull, bara för att han inte kan gå vidare så ska hon kunna det.