Beck; (relationer och utredningar)

Evakuering : del 2

Josef vände blicken ifrån Alex, tittade mot båda nödutgångarna. Det var fritt och han tog en sista blick på Alex innan han sprang runt hörnet. Öppnade dörren och sprang upp för trapporna, tyst och försiktigt. Han höll hårt i sitt vapen, stannade vid den första dörren och tryckte försiktigt ner handtaget. Han öppnade hastigt upp dörren och flög med dörren bak för att försvinna ur en möjlig skottlinje. Det var tyst, han kikade in innan han gick in fort för att säker kolla så att ingen var kvar. Det var tomt. Han gick ut i trapphuset igen och tog sig upp till nästa dörr, men plötligt hörde han steg över sig i trappan. Och ett barn som skrek. Han ställde sig mot en vägg, blicken mot trappan och de två som kom ner i en väldig fart. Men samtidigt väldigt försiktigt fram. Josef tog ett nytt grepp om sin pistol.

"POLIS STANNA!" skrek Josef, det var Linus. Linus och han hade ett barn fast i sitt grepp under sig. "SLÄPP VAPNET LINUS!" skrek Josef och Linus tittade med stora ögon på Josef. Skakade på huvudet och höll pistolen mot barnets huvud. "LÅT MIG GÅ ANNARS SKJUTER JAG!" skrek Linus tillbaka. Josef upprepade att han skulle släppte, och när han inte gjorde det och varnade Josef igen så tog Josef bort sitt vapen ifrån skottlinjen till honom. De stod stilla i några sekunder, sedan sprang Linus upp för trapporna igen med barnet i sin famn. Skrikandes och gråtandes.

Josef sprang efter, tittade likadant in på tredje våningen. Det var tomt, och Josef fortsatte upp till nästa. Han gjorde likadant och flyttade sig med dörren. Men denna gången hördes två skott skjutas, åka förbi Josef och in i cementväggen. Josef tittade på ren reflex fort in i väggen och såg de två skotten sitta där, sedan tittade han in igen och höjde sitt vapen mot Linus. "Släpp vapnet Linus!" sa Josef i ett försök att hålla sig lugn. Linus skakade på huvudet, satte pistolen mot flickan huvud igen. "JAG SKJUTER HENNE! STICK!" skrek Linus.

Josef greps nästan av ren panik, vad skulle han göra. Han hade en chans för att barnet inte skulle skjutas, han behövde en riktigt bra plan för att det skulle funka allt. "Jag går Linus, om jag får med mig flickan, hon har inte gjort något! Eller hur, hon har inte gjort dig något!" försökte Josef, Linus såg ut att tänka och tveka. Han såg ut att överväga hans förslag och det gjorde att Josef kunde röra sig en bit fram. Josef tittade ner på flickan, höll vapnet stadigt i en riktlinje mot Linus. "Vad heter du?" frågade Josef barnet, hon grät och verkade inte förstå att Josef pratade med henne. "Hon mår inte bra Linus, släpp henne!" skrek Josef och Linus verkade vakna till liv igen. Han skakade på huvudet och höjde vapnet mot Josef istället. "BACKA!" skrek Linus till Josef och Josef tog ett steg, inte bakåt men åt sidan. "HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER? BACKA!" skrek Linus igen. Riktade vapnet mot flickan igen.

Josef svalde hårt, hur skulle han lösa det här..? Josef kom på ett förslag, en sak som kanske kunde lösa det. Kanske inte lösa det och han riskerade att ett skott skulle utlösas på sig själv eller barnet om det gick snett. Men om han lyckades att få barnet bakom sig fort, på en sekund så skulle det gå.

Josef och Linus tittade på varandra, hela tiden och därför visste Josef att Linus skulle reagera på samma saker som han. Josef tog ett djupt andetag i tanken, nu gällde det. Josef tittade fort, som om han hade reagerat på att något röde sig, bort mot nödutgången på andra sidan. Det trapphuset som Alex borde befinna sig i. Mycket riktigt så tittade Linus dit, det var den sekunden Josef fick för att greppa tag om flickans arm och dra henne mot sig. Han lyckades, hon skrek och grät bakom Josef. Kramade om Josefs ben hårt. Josef hade sin vänster hand på pistolen, riktad mot Linus som precis reagerat på att hans gisslan försvann framför och nedanför sig. Han tittade på Josef nu och hade pistolen riktigt mot Josefs bröstkorg. Men det hade Josef också, fast mot Linus. Så fort Linus skulle skjutit hade en kula suttit i Linus bröstkorg eller sida också. Josefs vänster hand höll om flickans huvud, höll henne nära honom och för att visa säkerheten till henne. Josef var där och det skulle lösa sig alltihop snart.