(2) Förflyttning

80 11 3
                                    

Dagen efter (Kl. 09:21)

Josef hade ingen ork att åka till jobbet idag, vad skulle han göra när han såg henne? Han skulle bryta ihop, vad höll de på med? Det klart de inte fick, men han brydde sig inte så mycket om det egentligen. Men eftersom Alex gjorde det, skulle det aldrig gå mellan dem.

Än så länge hade de inte sagt något till varandra, Alex och Josef. De satt på sina stolar, utan att visa någon som helst intresse för den andra. Men de satt på spänn hela tiden, nervösa och sammanbitna. Vad skulle de göra? Om det ens skulle funka att jobba ihop nu... Josef hade en gång under dagen varit påväg till köket, men så fort han tittade in såg han Alex stå där vid kranen. Han hade vänt direkt, Alex måste hört det för hon sa hans namn tillräckligt högt så bara han hörde. Ville få kontakt med honom, han hade fortsatt gå till sitt skrivbord utan något vatten...

Polisstationen 2 timmar senare (Kl. 11:28)

"Vi har fått ett mord hörni!" sa Alex när hon kommit utanför sin dörr, hon drog på sig sin kappa. Alla lyste upp lite, "vi åker ut direkt", sa Alex och tittade på Josef. Han tittade inte in i hennes ögon. Han visste inte vad som skulle kunna hända om han gjorde det, gråta i värsta fall. ~Skräp dig Josef!~ tänkte han för sig själv, ~spela proffs!~ la han till i tanken. Han tittade på henne med ett lätt leende. Han ställde sig upp med jackan halvt pådragen, följde med Alex runt hörnet. "Jag skriver!" ropade Ayda.

På vägen dit var det tyst, första gången det var en stel tystnad mellan dem antagligen någonsin. Så långt de kunde minnas, så har det aldrig varit såhär tyst mellan dem. De sa inte ett pip. Alex hade tänkt att säga något först, i början av åkturen. Men hon hade ändrat sig, de skulle inte förstöra mer precis innan de behövde spela som om inget har hänt.

Södertälje (där offret hittades)

"En kille, max 10 år. Strypt till döds", sa Erika. Det stelnade till i Alex, hon bet sig i läppen. De kom fram till pojken och Alex släppte ut en förtvivlad suck. Josef tittade på henne, så normalt som bara gick... Alex tittade upp på honom också. Läste av vad han ville med sin blick. "Han heter Otto Nilsson, 8 år, anmäld försvunnen här om dagen..." sa hon besviket. "Vilhelm berättade om det... han visade en bild. Det är han..." la hon till och suckade. Satte sig sedan på huk framför kroppen. Josef suckade, "8 år... så tragiskt", sa han tyst.

"Vad vet ni?" frågade Josef och tittade på Erika. "Strypt som sagt, få tecken på motstånd. Ser ut att finnas hud under naglar, vi tittar upp det. Även några blåmärken på armarna, ser ut som handgrepp", sa Erika. "Så någon höll fast honom?" konstaterade Alex. "Jag kan inte säga säkert, men det är fullt möjligt, annars hade han inte haft märkena tänker jag", sa Erika. Alex och Josef nickade, inspekterade kroppen. "Hittade ni något på honom?" frågade Josef. Erika skakade på huvudet, "nej", la hon till. "Och mordplatsen? Vad tror ni?" frågade Josef. Erika gjorde några små ljud, ett tecken på att det var osäkert. "Asså, det är möjligt att han dog här. Men det känns väldigt märkligt att strypa något såhär öppet. Även fast han ligger i ett trädsnår så ser man ju klart och tydligt ner till gångvägen" förklarade hon. Alex och Josef nickade, bet sig liten läppen.
"Någon uppfattning om tid?" frågade Alex och kliade sig i pannan. "Inte mer än två dagar, det är svårt att se", sa hon. "Okej, något mer?" frågade Alex. Hon skakade på huvudet, "nej, inte nu". "Okej, tack Erika. Hör av er..." sa Alex.

Josef och Alex gick tillbaka till bilen, lika tyst som innan. Men inte så stelt än, det skulle komma när de satte sig i bilen. Det var då det skulle bli stelt.

Josef tänkte efter lite, öppnade dörren. Om de ville undvika det stela borde han prata redan nu, om mordoffret. "Ska jag ringa Ayda?" frågade Josef. Alex tittade på honom, lite förvånad över att han sa något till henne. Det tog en stund innan hon kunde slita sig ifrån hans ögon, och hon ville fortsätta titta in i dem men han tittade bort. Alex kom på sig själv när han tittade bort, "ja, gärna... kan du be henne skicka adressen till hans föräldrar?", sa Alex.

Beck; (relationer och utredningar)Where stories live. Discover now