Beck; (relationer och utredningar)

Något mellan er

Klockan var 15:48 och föreläsningen var klar. Knappt någon i Beckgruppen hade lyssnat. Inte lagt någon vikt i det eftersom det bara gällde info om allt de redan gjort genom hela högskolan. Om hur allt skulle göras från start i samhället med personer.

De tog till och med upp relationer. Alex kopplade bort från världen mer än innan den sekunden de nämnde det. De pratade om att kärleksrelationer mellan kollegor var starkt starkt inte rekommenderat. Ett vänligt och trevligare sätt att säga förbjudet och inte tillåtet. Alex hade svalt hårt när de sa det. Tittade ner i sitt knä, ville inte 'kanske möta' Josefs blick. Däremot blev hon lite positiv till det också, det lilla hon hade hört. Vilket endast var just 'starkt orekommenderat', för då kunde inte Saga och han ha något mellan varandra heller. Hoppades hon, hemligt kanske. Men då skulle väl de också kunna försöka, hålla det hemligt...

Egentligen visste hon nog att det var omöjligt. Inte bara för att de inte var tillåtet, utan för att hon var Alex. Ville hon ens ha en relation med honom? Hon visste inte ens själv. För så mycket som hon inte gillade relationer där hon själv var en part, så hatade hon ännu mer att se honom med någon annan. Att ens kunna tänka att han var med någon annan, röra, kyssa och krama någon annans kropp... aldrig att hon skulle kunna se honom göra det och tycka det var okej. Så länge det inte var hon själv då, men det ville hon inte ens erkänna själv.

Josef ställde sig fort upp, direkt föreläsarna sagt att de kunde dra, "h3lvete, har du bråttom eller", skrattade Saga och ställde sig upp efter honom. Han skrattade tyst, med mini leende. Han ville där ifrån, eller nej det ville han inte. Men han behövde iväg, innan han stod i centrum med Beckgruppen framför sig. "Kom nu då!" sa han glatt med ännu ett skratt och ett himlande med ögonen. Kollegorna skrattade, ställde sig upp och gick efter honom.

Beckgruppen gick utåt, gick mot hissen för att åka upp till deras avdelning. Det var småprat hela vägen upp, lite eftermiddags trötthet och efter en lång föreläsning var det inte bättre.

När de stigit in gick Jenny, Oskar och Steinar till köket, pratade en hel del och fixade kaffe. Alex gick direkt till en toalett, tog bort pappret från armen. Det sved lite, bultade också men det gjorde inte så ont. Det hade tack och lov slutat blöda, gjorde det väll någon gång efter pausen redan. Men hon tog inte bort pappret för säkerhets skull. Alex tittade lite på såren efter att hon slängt pappret i papperskorgen. Mörkt, torkat blod i de skarpa nagelmärkena. Hon bet sig i läppen, vad höll hon på med? Hon kan inte sakna honom så mycket att hon tappar känseln och skadar sig själv.

En knackning hördes på dörren, hon suckade tyst. Det var säkert Martin, vad ville han nu. Alex mumlade ett 'mm' för att få höra vad han ville. Men hon blev väldigt chockad av att höra att det inte var Martin. "Det är Ayda", sa rösten utanför. Alex nästan tappade hakan, vad... ville... hon?

"Hur är det?" frågade Ayda utanför dörren. Alex ryckte på axlarna, inte för att hon kunde se det genom dörren. "Det är ingen fara, skulle... fixa lite bara..." svarade Alex, "jag kommer ut om några minuter", sa Alex, kände hur hon bröt i rösten på sista ordet. ~F@n~ tänkte hon, hon fick inte börja gråta! "Säker att du är okej", frågade Ayda. "Ingen fara, tack ändå", sa Alex snabbt. "Okej", sa Ayda, Alex kunde höra henne gå iväg. Ljudet kom länge och längre bort, men tårarna kom närmare och närmare. Hon som trodde att det skulle blir bättre av att se honom, med det blev det inte. Det blev bara värre. Hon backade, satte sig på toalocket och torkade bort de tårar som runnit. Nappade efter luft och försökte att inte göra några ljud ifrån sig när hon andades in. Det var svårt. Hon tittade snabbt på klockan, 15:54. Hon ville hem, men hon behövde tvinga sig själv till att jobba med pappersarbetet i alla fall i någon timma, helst två. Hon ställde sig upp från locket, gick fram till handfatet och snyftade några gånger. Sedan tog hon ett papper och torkade bort tårarna med, även lite mascara som runnit. Efter hon slängt det stod hon lutad mot handfatet, tittade in i spegeln på sig själv. Sedan snyftade hon en sista gång innan hon låste upp och gick ut.