Under ytan

77 10 2
                                    

Polishuset (19:58)

Josef ställde dig upp, stängde av datorn i farten och tog på sig sin jacka. "Redan klar?" frågade Ayda och tittade på honom med förvånade ögon. "Nja, nästan. Men jag har sån huvudvärk att jag inte kan fokusera ändå", sa han och log smått. Han tog upp sin väska, "hejdå då, vi ses... är ni här imorgon?" frågade han. De skakade på huvudet, "varför, är du här imorgon?" frågade Oskar. "Jag ska skriva klart rapporten", sa han, ~var det inte självklart eller?~ tänkte han. Kollegorna nickade förstående. "Men god jul, vi ses annandagen då", sa han och vände. "Det gör vi, god jul!" sa de till honom.

Alex tittade upp, hörde kollegorna säga 'god jul'. Hon följde Josef med blicken, hela vägen in till hennes kontor. Hon log och han öppnade dörren, "jag drar, men jag kommer in imorgon för att skriva klart", sa han och log. "Okej, när kommer du in?" frågade hon, log tillbaka och tog av sina glasögon. "emm, jag vet inte", började han. "Jag har inte så mycket kvar så det tar nog en timma, kanske runt 11 12, hinner jag träna på morgonen också", sa han och log. Hon nickade, "kanske vi hinner ses imorgon då", sa hon och log.

Han nickade med ett leende... sedan stängde han dörren. Stod precis innanför och höll fortfarande i handtaget. Alex la huvudet på sne, "önskar du dig något i julklapp?" frågade Josef och flinade. Hon skrattade, "ja, en sak, att du stannar", flinade hon och log. Han fnös till, "något annat?" frågade han och skrattade. Hon skakade på huvudet, "inget annat..." sa hon och tittade djupt in i hans ögon. Han log lite, tittade på hennes ögon också, dränktes ner i dem och han kunde inte låta bli att le. "Jag hade velat, det vet du Alex. Men det kommer inte sluta bra, det vet vi båda två", sa han och log snett. Hon bet sig i kinden, nickade sedan. "Jo jag vet..." sa hon, tänkte lite. "Choklad är alltid gott..." sa hon och flina. Han skrattade, "okej, bra!" sa han och log.

"Vi ses imorgon, Alex..." sa han och öppnade dörren efter en stund i tystnad, "ses imorgon, Josef" sa hon tillbaka och tittade på honom när han gick ut, de följde varandra med blicken när han stängde dörren. Sedan vinkade han hejdå till dem alla.

Alex bet sig lite i läppen, det var liksom verkligt för henne nu. Han skulle inte vara kvar här mer, han gick på en väg som i slutändan delade på sig... bort från henne. De som, sedan han började, följt samma väg hela tiden. Nu var det slut med det, hon svalde hårt. Sedan tvingade hon sig själv att fortsätta jobba, på med glasögonen och fingrarna på tangentbordet.

Polishuset (entréplan)

Josef gick mot utgången, plötligt hör han något ropa hans namn lite halv högt. Han vände sig bakåt, Saga kom springande. Han log, "hej", sa han. "Hej!" svarade hon, "vad gör du?" frågade hon och log. "Påväg hem, du då?" frågade han. "Ska också iväg nu," började hon. "Vi ska ut och äta, ska du med?" frågade hon och han förstod att hon syftade på hennes (snart hans) kollegor. Han höjde ögonbrynen lite och tog ett litet djupare andetag. "Jag vet inte", började han men Saga svarade åt honom. "Det klart du ska, vi ska till Supper... vi ses där om en timma", sa hon och rusade ut från polishuset.

Josef suckade, såg henne försvinna ut från polishuset och han kliade sig i bakhuvudet. Han hade gärna varit hemma idag, fått tänka lite och huvudvärken som inte släppte. Men det kanske skulle vara bra för honom egentligen att åka ut och göra något för att undvika just de tankarna. Han tittade på klockan, det var väll bara att åka hem och duscha fort då...

Hos Josef (20:45)

Josef hoppade ut ur duschen, drog handduken genom håret och på sin överkropp. Sedan knöt han fast den över sina höfter. Han tog deo i badrummet, sedan gick han och satte på sig underkläder, ett par jeans och en vit t-shirt. Över tog han en mörkblå sweatshirt med en dragkedja uppe vid nacken (Piké liknade). Sedan gick han till badrummet igen, tog parfym och satte på sig sin klocka han lagt på bänken innan han hoppade in i duschen. Han gick sedan och satte sig i soffan, lutade sig tillbaka och bara tänkte. Bet sig lite i kinden och pillade med sina nagelband.

Beck; (relationer och utredningar)Där berättelser lever. Upptäck nu