Beck; (relationer och utredningar)

Tolvslaget

Nyår (kl. 17:39)

Josef satt i bilen, skulle vara hos Adam, de nya kollegor och där skulle de börja vid 18. Han hade runt 25 minuter kvar, så lite sen skulle han bli, men han brydde sig inte ens. Hade inte bråttom alls, följde hastighetsgränsen till och med. Han ville verkligen inte åka dit, just nu visste han inte ens om han ville till Martins stuga heller. Han ville inte var med någon, bara Alex. Han och Alex, ensamma.

Hos Adams "sommarstuga"

Josef parkerade bilen och gick ut med ett tungt steg. Gick till baksätet och tog fram en större form med kyckling och kött i. Han tog med den mot husdörren. Det var ett väldigt fancy hus, påminde honom lite om Fredéns hus och det fick honom att få rysningar genom hela kroppen.

Han knackade på dörren, hörde alla ropa 'kom in' med skratt och hög musik i bakgrunden. Han öppnade dörren, "hallååå", ropade han, sparkade av sig sina skor och gick till köksbänken där alla olika typer av mat och grönsaker stod framme, redo för att göras iordning till middagen. Han ställde ner formen. "Tjenare!" hälsade Amy från vattenkranen. Saga gick fram till honom och gav honom en kram, han tog emot den lite förvånat. "Välkommen till Adams enkla boning", skojade Hannes som stod och hackade gurka lite längre bort. Alla skrattade till, och Josef vände för att lämna jackan i hallen.

Han gick tillbaka,"bara så ni vet, jag kommer lämna tidigare under kvällen", började Josef. "Vet inte när, men bara så ni vet", sa han. "Okej, men varför då?" frågade Saga, log lite mot honom. Han log tillbaka och svepte med blicken över dem alla. "Jag lovade min nuvarande avdelning att vara med dem under kvällen också", sa han. "Okej, det är kul att du är med ett tag. Vi snor dig ju ändå från din familj så gör det du behöver", sa Adam och log mot honom. Josef log, ett litet tack till att de förstod honom.

De alla hjälpte till med maten, hackade grönsaker och fixade resten. Hade roligt, skrattade och sjöng med i alla låtar som kom på. Josef hann inte tänka på något annat när han var där med dem just nu. Han fick en vapenvila i sitt krig, en vila som fick honom att slappna av en stund. Den konstanta huvudvärken som följt honom genom hela civil kriget i honom. Och just nu var det bara bra att han var där med Adam och dem andra. Få slappna av lite, och inte behöva tänka på att hans hela framtid och familj (Beckgruppen ) stod på spel.

De satte sig och åt, pratade om allt och det nya året som närmade sig. Pratade redan om våren och sommaren framåt, inplanerade semestrar och allt där emellan.

Martins stuga (Kl. 22:58)

De satt vid bordet, pratade och skrattade. Martin tittade mest på Alex, hon såg inte lika lycklig ut som de andra. Hon hade för mycket att tänka på för att kunna slappna av, hon har alltid lyckats med att stänga av de känslorna. Men inte nu, de låg uppe på ytan och borrades in och ut genom henne.

"Vad är klockan?" började Inger för sig själv, tittade ner på klockan. "23, vad säger ni, ska vi ta fram lite fika till buffén istället?" frågade hon och alla nickade. De ställde sig upp för att hjälpa till med undanplockningen av disk och maten.

Alex satt kvar en stund, bet sig i läppen. Klockan var redan 23... och han var inte där... Josef var inte nära henne än. Om han skulle vara med behövde han åka nu för att hinna... och Alex visste verkligen inte om han skulle göra det. Ville verkligen, han hade lovat henne och om han bröt det löftet visste hon inte hur hon skulle reagera. Hon kunde inte starta året med att känna dig sviken. Inte när det var av Josef.

Kl. 23:05

Plötligt slog det Josef, han ryckte till och tittade ner på klockan. "H3lvete!" utbrast han och ställde sig upp. "F@n, jag måste åka!" sa han och skrattade lite, ironin att han alltid skulle bli sen på ett eller annat sätt. Hans vänner skrattade, nickade och kramade om honom som hejdå. "Vi ses snart, kör försiktigt!" sa Saga, släppte honom med ett leende. Han log tillbaka, sedan gick han raskt till ytterdörren. Satte på sig sina skor och sin jacka, sedan sprang han ut till bilen.